Jag skäms. Över många saker och ångrar en del. Inte jättemycket i livet men det är några saker som återkommer, decennier senare. Jag har blivit så stor nu att jag vet vad jag inte vill se eller göra och kanske också höra. Maken är mer frisinnad, men så är han ju mer än ett decennie yngre än jag.
Han har talat om ett TV-programm som några av hans arbetskamrater ser, jag antar med skämskudden framme men inte tillräckligt skamligt för att hålla för sig själva. Det har funnits en brittisk förlaga tydligen och igår togs detta upp på Epstiein och Nordegren i P1. Ett program där man baserat på den nakna kroppen först(!) sedan rösten och några enkla frågor går på date.
Maken har försökt visa mig men jag har vägrat. Sofia Wistam, vars pappa jag kände, är programledare. Men i förrgår kom han med telefonen för att visa ett ”klipp”. Jag såg några sekunder. Han lurade mig, och vips hade jag sett en sak jag nu aldrig kan radera från minnet, en snopp med Pinocchio som fond. Jag skrek, höll för ögonen och mådde illa. Det var så många saker som störde med detta. 1) Varför Pinocchio? 2) Vem utför en sådan tatuering utan invändning? 3) Vet han att det inte kommer att gå bort? 4) hur länge ska man ligga och visa snoppen för tatueraren? 5) avskräcker inte bilden och gör eventuellt sex lite fånigt? Ja ni fattar, det är så mycket som bubblar upp.
Vad gäller själva programmet känns det desperat att tacka ja till att leda det men att ställa upp….det känns som en diagnos. Det är så utvikande och ytligt att vilja välja en partner baserat på hur deras kön ser ut att jag tappar det. Känns inte det som det allra sista man visar för någon eller vill se? Jag kan hålla med om att fysisk attraktion är viktigt men inte det avgörande, hur någons privata delar ser ut….det får man liksom bara gilla, där sitter inte personen. Jo i detta fall kändes det i och för sig så, det var liksom två i en också. Herregud. Hur mycket får hon för att leda detta??? Det måste vara upprörande mycket pengar.
Sen vidare till sommarpratarna. 14 var möjligt intressanta, två ska jag lyssna på i researchsyfte och en lades sent till listan pga var den enda Friday (min lanterna i litteraturmörkret). En norsk författarinna. Pga utmärkt språk. Annars tycker jag att det mest är helt ointressanta typer de låter få etern. PH ska tala för TREDJE GÅNGEN!?! Och säger sig ha SAMMA tema…va? Skaffa podd om ditt åldrande tänker jag. Jag hade redan fått nog av henne.
Sen, träffade en mycket intressant och extrovert person vid återvinningen igår. TV_producent, programledare och författare till 20 min. Både han och jag var saknade av andra. Hans fru trodde väl han fått en hjärtattack för han var borta så länge så hon ringde slutligen. I min telefon fanns fem personer som ville nå mig. En son med huvudvärk, dottern som åtgärdat det hela, min bror, min make och….logopeden som jag hade ett bokat möte med som jag glömt av…..
Arbetsterapeuten frågade i förra veckan om jag känner av förbättring. Minnet i träningsprogrammet förbättras stadigt, men så tränar jag regelbundet också. men, att jag börjar närma mig normala för att inte säga över normal funktion vad gäller att göra ramsor och komma ihåg formationer i ett dataprogram i några sekunder avspeglar inte verkligheten. Att jag glömmer bort tider jag bokat för att en fågel kvittrar, dubbelbokar och kokar litervis med kaffe, det märks inte av.
Sen Gina Dirawi(?) varför en dokumentär om henne….och sen det jag trodde var ett program, en hel serie där hon syns i alla möjliga utstyrslar och sminkningar och berättar om ångest osv. Sjukt ointressant och återigen, kom igen nu, har vi inte fler intressanta människor i landet. Jag är aptrött på återanvända kändisar och att vi upphöjer programledare eller golfproffs anhöriga till stjärnor. Jag är INTE intresserad av vad Mia Parnevik har att säga om livet. Jag är egentligen inte intresserad av vad någon kändis har att säga, det känns bara som att de alla är extroverter och möjligen har en seriefigur tatuerad på könet och senap i arslet som driver dem att veva med det. Suck.
Idag skolavslutning. Och jag har bakat, men det höll jag på att glömma, inga påminnelser gavs. Märkligt för annars dräller det med notiser om allt mellan himmel och jord. Grannen var inne igår och tyckte liksom jag att det var märkligt att föräldrar plötsligt ska stå för fikat på skolavslutningen…det är som att skolan utgår ifrån att folk inte arbetar. Eller? Varför ens fika om man ska göra allt själv? Det är andra gången på en månad jag bakar till skolan. Har de fullt upp med att uppfostra våra barn så att extracurrikulära aktiviteter måste utföras av vårdnadshavarna. Tur at man är sjuk, synd att man glömmer att man tagit på sig uppdrag….
Nåväl. Jag är ändå nöjd. Ganska. Men jag tycker inte att min vardag blir enklare, jag har haft mer ont, sämre sömn, magen är i olag och nu stundar 100% dagar med barn som tror jag är deras personliga galärslav. Men, de ska på seglarläger nästa vecka. Tyvärr är maken jour i helgen från halv fem idag (fredag) och den som skjuter någon i Söderort kommer få med mig och min familj att göra, det är allt jag kan säga. Det bor en vrede inom mig som jag kanske ska utforska. Hämnd är ett ämne som upptar mig. Jag skulle nog, om jag inte var så väluppfostrad och empatisk….kunna vara rätt otäck. tror jag. Ge mig vilken liten tanig gangsterrappare som helst (obeväpnad) så skulle jag nog kunna göra livet svårt för den. det finns tvätt, trädgårdsarbete, dåligt med knark och mat men en jävla massa frustration som jag skulle kunna släppa lös. Ett straff värre än Kriminalvården skulle jag tro, eller, säger min man i vilket fall…
Jag ÄR Afghanistan har jag hört….Imorgon ULLDAG!
Jo, det var något smart jag ville meddela er, men nu minns jag inte var det var…jag sa det till maken igår men han MINNS inte!!!! Herregud, men det kommer väl!? Liksom att jag vaknar med ord i skallen, igår fallopian tube….oklart varför. Och sen: Tandhygienist. Det vore mer hjälpsamt att jag vaknade med orden BOKAD TID ) 9.30 så jag inte missade allt viktigt….Jag kanske återkommer om minnet gör det.
Jo, jag fick en känsla av att Matthew McConaughey kanske blir president nån gång….jag skulle rösta på honom. Alla dagar i veckan.