Många har undrat om jag gjort en skönhetsoperation. Svar nej. Jag har opererat hängande ögonlock. Orsakade av min migränmedicinering. En del gör detta för att se yngre ut, och kanske jag skulle ha gjort det längre fram i livet, absolut men inte nu. För jag hade inga problem med detta innan jag hade covid, i vilket fall inget som störde mig. Nu vet alla. Men det var inte det jag ville skriva om.
Jag såg ”reklam” från Håll Sverige rent om att förbjuda konfetti. Och kände ett behov av att yttra mig i frågan och lägga till en detalj, eller två. För ett år tidigare fick jag en oerhörd lust att skriva om just konfetti efter ett radioprogram jag lyssnat till och sedan Alvas studentfest.
Jag älskar nämligen konfetti. Och ville skriva en hel bok om detta fenomen, som har sitt ursprung låååångt tillbaka i tiden. Kanske så länge vi varit civiliserade i någon mening och känt ett behov av att ställa till med fest. Kanske vi hade fest oftare förr? Varje gång en hjort eller en mammut fälldes?
I vilket fall, jag hörde mig för hos Livrustkammaren, jag köpte kanske den enda boken i svenska på ämnet och läste långa texter på italienska på nätet. Konfetti verkar ha sitt ursprung i Italien nämligen. Och plötsligt var inte konfetti så simpelt som en elektrisk och plötslig glädjeyttring. Det visade sig vara något så platt som en statusmarkör. Precis som att bo på en viss adress, ha en viss klocka, bil, sommarställe på et fashionabelt ställe, rätt tyg på soffkudden eller lampa som skymtar genom fönstret. För konfetti var dyrt. det var gjort av honung, mandel och senare socker. det delades ut när rika, nobla människor ställde till med partaj. Och kanske motsatsen, dog!
Och det gav mig lite smolk i glädjebägaren. Fast sen hände något, konfetti gjordes plötsligt av papper! Och då blev det var mans (nästan) egendom. Och jag älskar de där silkiga små pappersrundlarna, de gör mig lycklig. Även de yttepyttiga små som man kan få ur ett hålslag som jag alltid försöker spara.
Att de görs i plast, ja, det kan ju tyckas HELT onödigt. Plast är i många fall HELT onödigt, emballage som är omöjligt att befria varor ifrån är besvärliga. Både att komma in i och sen återvinna. Det tar mycket tid och i många fall är det verkligen obegripligt jobbigt och märkligt. Men, det beror nog på att vi som art är rätt underlig. Vi tar oftast inte en skadad förpackning, vi skulle klaga, be om billigare pris osv osv. Producenten är rädd om sin produkt och plast är fortfarande väldigt billigt. Men, som jag skrivit om tidigare, ibland är plast en BRA och miljövänlig sak. Som när den omsluter en gurka.
Sugrör har ju efter att plasten försvann blivit något av ett problem. De i papp löses upp och ger märklig smak i dryck, träbestick ger en sträv känsla i munnen även om jag aldrig varit en älskare av fjuttiga plastbestick och visst finns alternativ till sugrör, de i glas och metall men let´s face it. De är besvärliga att få rena och känns lite läskiga både ihop med fulla människor och barn. Inte en optimal lösning.
Så, för all del, ta bort plastkonfettin! låt den billiga i papp ta över världen, vi behöver mer fest i våra korta liv, det är jag övertygad om efter två år nästan helt utan. Och, när jag kravlat mig ur den här gropen, då jäklar ska jag använda upp all konfetti jag har här hemma, ALL!
Summa summarum? Konfetti har gått från att vara ett sätt för rika att markera status och överdåd till att kunna glädja även vanligt folk. Det är ju en bra utveckling! Mer papper åt folket, det måste vara bra för Sverige som har så mycket skog! Det finns hopp alltså, vi ska ju också börja ta tillvara fosfor och kalium ur vårt avfall för att kunna gödsla nu när Ryssland blockerar detta med sitt krig. Vi går alltså mot bättre tider! Allt gott alltså.
Vi ses på andra sidan då!
/A