Åtgärd och bedömning

Så brukar man avsluta en journalanteckning. Man bestämmer sig för vad som ska göras och bedömer läget.

Jag avföljer konton med fina saker där allt i princip ser likadant ut…
En till fast gröna koftan längst ner till hö har jag köpt mönster till…
Mer av samma…

Jag mejlade min chef som svarade: Du verkar ha ett heltidsjobb med att hålla på med alla vårdmöten etc. Så sant! Och det märkliga är…jag tycker jag måste säga samma sak hela tiden. Till alla. T o m min bror som tyckte jag var efterbliven som inte kunde ladda ner en app..och minnas mitt lösenord. Men värst av allt tyckte han det var att jag inte ville ha en massa hjälpsamma appar….alltså. Jag vill ha noll appar egentligen. Det vore himmelriket, att vrida tiden tillbaka till 1995, året innan jag och min dåvarande make skaffade internet. Faktiskt. Så mycket skit som datorerna med sin dopamintriggande utformning gett mänskligheten. Jag hörde igår att kvinnor över 50 är de som spelar mest. Inte för pengar, utan meningslösa (och då kanske det är helt OK att de inte kostar pengar!?) spel i mobilen osv som Candy crush….på mobilen!? alltså. I några perioder kan jag erkänna att jag ägnat mig åt sådant. En gång när jag var ca 15 och vår familj fick dator för första gången. Då krigade jag, mamma, pappa och lillebror om att sitta på den obekväma stolen i pappas arbetsrum och spela Tetris….vi hade till slut fullt bakhållsgerillakrig där vi lurpassade på varandra för att kunna ta den andres plats då de behövde gå på toa osv…helt sjukt! Leif Eklöf dom var vänlig nog att under några år vara vår ambulerande ”help desk” sa att man inte ska hålla på med sånt för det tar över ens liv. Så en dag beslöt jag mig för att sluta, cold turkey. Bästa jag gjort! sedan dess har jag varit mycket skeptisk mot dataspel i alla former. Men, när jag var mammaledig med frank -09(?) hade mina tre äldsta börjat spela Farmville….och när de var i skolan och jag hemma tyckte de att jag kunde hjälpa dem att passa alla grödor så de inte vissnade. Detta klarades av mellan amningarna…och det blev en ”drog” som jag snabbt slutade med.

201 dåliga recensioner bevisar att det inte var mig det var fel på tycker jag…1,2 i betyg..
Eller?

En annan gång, fast det var något år tidigare gick jag en vansinnigt tråkig kurs i medicinsk statistik…då introducerade en klasskamrat mig återigen till Tetris, som jag ju hade fallenhet för och de närmaste två veckorna gjorde vi bara det under föreläsningen om odds ratio osv. Vi klarade båda tentan som genom ett gudomligt ingripande. Jag är fortfarande förvånad och anar foul play….men kursen var INTE bra, inte engagerande för fem öre…det kommer jag snart få äta upp är jag rädd om jag någonsin kommer ur den här dimman…

Gulligt och hjälpsamt!
vila utan skärmspel..jag lade ifrån mig telefonen sen och bara andades…

Sen en period i Frankrike när jag återigen ammade overkligt mycket introducerade mina barn mig för Candy crush…jag kunde göra detta och amma…då gick tiden lite fortare…men, jag kände hela tiden att det var #fel# döda tid..det ÄR inte min grej. jag broderar hellre, gräver gropar i trädgården och planterar, syr kläder, stickar saker. Gör collage, sjunger när jag lagar mat eller åker på museer…jag gör i princip vad som helst hellre än spelar dataspel.

Favvokoppen med spricka tyvärr…

OK, nu har jag avhandlat det. och vår yngste son är på 2torken” han spelar på tok för mycket tycker jag. Han har ett krav att välja en annan aktivitet så ska han få begränsad tillgång till dataspelandet. han valde the Good doctor…det var ju ett litet steg på vägen men vi väntar fortfarande på att något instrument eller en idrott ska poppa upp i hans huvud. Extra tråkigt då han är otroligt musikalisk, sjunger beatboxar, har förbluffande mogen musiksmak (Motown osv. Det har Frank också och kommer med önskemål om ”The two of us” osv. Tylla sjunger Amy Winehouse, vilket kan vara mitt fel…ja, det ÄR det men hon är ju så sjukt bra…och allt så sorgligt att jag inte mäktade med att höra då hon levde, jag kunde inte andas då, men nu är hon borta sedan länge och…då känns det OK at lyssna, och tänka på alla som går under av framgång, pressen, droger och att bli jagade av fans…helt sjukt!

Men tillbaka till originalspåret. Hur jag ska vidare. Jag väcktes av Tylla vid midnatt och nu drygt 4 h senare har jag ännu inte kunnat somna om. det är ju inte ett så stort problem när man inte arbetar…men det är en skillnad från innan Covid.

Å

Så. för min skull, vad har ändrats? För man hinner ju aldrig ta det med husläkaren….

Arbetsminne, uppmärksamhet och verbal inlärning, mycket försämrad. Jag störs av reflexer i fönstren och kommer av mig, glömmer att tomatsåsen står i ugnen och strax brinner upp och går istället ut och hämtar ägg, som leder till at jag går ner i källaren och hämtar tvätt för att sedan komma tillbaka till köket för att lämna kökshanddukarna jag strukit och då är såsen i ugnen svart….

Jag kan inte ta muntliga instruktioner i flera steg. Jag har dåligt arbetsminne som kan bero på att jag störs så lätt att det inte hinner lagras(?) eller att bara arbetsminnet är helt fucked up. Jag vet inte tillräckligt för att uttala mig om detta hänger ihop eller är isolerade funktioner men magkänslan är att allt i kroppen ju hänger ihop.

Sen huvudvärken…den sköter neurologen. Den ska haneras varsamt och man ska mer eller mindre leva som en hälsoguru, vilket jag verkligen försöker. Jag sover, äter regelbundet trots bristande aptit, alkohol i princip aldrig, som vanligt, jag rör på mig, försöker sova bra (svårt när covid stör sömn och barn men jag lägger mig i tid) äter inte socker före mat..och på det viset har jag tappat 6kg…Jag tar medicin men värken sitter i allt mellan 2-7 dagar och jag har fortfarande tinte sett exakt vad som utlöser. helger med mycket folk omkring, tjafsiga barn, planerade aktiviteter och samtal med andra är jobbigt.

tröttheten är nog ett resultat av allt ovan. Fysiskt, psykiskt och det faktum att jag överkompenserar med de funktioner som är intakta och inhiberar mig tröttar ut. Så, minsta lilla belastning påverkar.

Jag sover mer än 9h. Och då somnar jag innan nio, lägger mig ofta halv åtta för att varva ned och om inte alla ska upp sex eller störde mig som inatt tror jag att jag skulle kunna sova betydligt mer.

Håglöshet. Om detta beror på att jag blir trött eller att jag är lite sänkt av att allt roligt prioriterats bort för att funka som hemmafru…det vete katten. Men jag blev väldigt nedslagen av att få huvudvärk av att fäktas i söndag när jag kände mig på topp och började fundera på att tävla…helvetes jävla skit .

Så. husläkaren peppar mig att återgå i arbete. Jag har bet om rehabkoordinator (jag tror det behövs så den personen kan läsa vad andra skriver i journalen…) neurologen fokuserar på värk och livsstil…neurorehab har hand om minne, fysisk träning, talet via logoped, fysioterapeut och arbetsterapeut, postcovidmottagningen lugnkliniken har hand om det och har remitterat mig and min tidigare myokardit till Kardiologen på Huddinge…och sen….ska lilla jag vara sambandscentral.

Inatt skrev jag till psykologen som testade mig senast, att jag vill veta vad resultaten blev, för att kunna jämföra med det som gjordes för ett år sedan.

Jag känner mig håglös nu. Det är ovanligt för mig. Jag brukar ta tag i saker, få lust, men…det blir inte av. Jag kan erkänna att jag känner mig lite arg. på att det är en arbetsskada som kunde undvikits, på att jag fick galen rehab först, blev hemskickad med myokardit, inte blivit trodd osv. Men jag gör något åt sånt. Jag skriver svar. Försöker förklara. men, det vore bättre om någon tog sig tid och läste journalen för att få hela bilden, det är det journaler är till för.

ST Göran svarade igår. de beklagade det inträffade, klin.fys på Aleris svarade att ansvarig doktor pensionerats. mamma har alltid sagt att en del trötta läkare är farliga, de längtar efter sin biodling…så kan det vara. men, jag har inte fått svar från alla…vi får se.

Jag har erbjudits mycket vård. Jag har en misstanke om att jag förbättrats TROTS denna, i vilket fall den första. Och att detta är likt Spanska sjukan, och att vi alla kommer kvickna till om några år utan att något måste göras utöver att vila…det är mitt enda hopp faktiskt.

Jag inväntar svar från psykologen nu. Jag vill verkligen veta om jag förbättrats med tiden. Det vore som en skänk från ovan för då kan jag pusta ut lite, det kommer bli bättre.

Nu ska jag försöka somna om. Jag hoppas maken fattar att han inte ska väcka mig, jag vågar inte smsa för han har en apple watch som jag tror stör både honom och mig….

Så. Jag blir trött av allt roligt, när jag plötsligt känner mig kry och börjar träna får jag huvudvärk och blir trött. Medicinerna gör mig ännu tröttare, jag somnar tidigt och väcks då för tidigt, har ett ökat sömnbehov och allt som jag vill göra orkar jag inte eller ska undvika för att begränsa allt så jag inte blir sämre…och sen ska jag börja arbeta…det verkar vara så att husläkaren tror att jag inte VILL arbeta, är på något sätt arbetsskygg..men jag måste säga att det är precis tvärt om. Jag vill ju inget hellre men vis av erfarenhet…så blir det för mycket, för då somnar jag halv tre istället för halv nio…

Den är SÅ vacker! Så vacker. Vi avslutar där.

/A

Skriv din sökning ovan och tryck enter för att söka. Tryck escape för att avbryta.

Tillbaka till toppen