Byråkrati in absurdum

Jag fick en insändare publicerad. och sträng mot mig själv som jag är blev jag lite orolig när de tog den, med hull och hår. Jag hade skrivit att jag gärna kortade och snyggade till. Jag skriver insändare i affekt nämligen. på vilket sätt kan man annars…? Den var på tok för lång. Jag delade upp den i mejlformuläret för att få med den…för där och då orkade jag inte snygga till den….ni ska få läsa den så som jag hade velat se den. Och i den versionen har jag dessutom vänt mig till hela riket. För det är något mycket osunt i att upphandlingar går till de som bjuder lägst. Eller, det är rimligt. Men, det som är centralt är ju att själva jobbet blir gjort…annars, kan man skita i upphandlingar tycker jag. Och så kan de som är ansvariga faktiskt stå till svars för vilka de köper tjänster av. Vi har nått en punkt där upphandlingen är viktigare än resultatet av det som inköpts…eller, ja ni fattar. Kvalitetssäkra flytvästar av betong typ.

Här kommer den, från sjuksängen denna gång. Febern vill liksom inte dra åt helvete…

Nu är vi där igen. Ännu en av Ekerös kommunala skolor upphandlar det som man kan kalla kejsarens nya städning. ”Ett intryck av renhet”, ja, ni läste rätt. Vi köper inte renhet utan intrycket av det. Jag har sedan flera år uppmärksammat att de skolor (två) jag haft närkontakt medinte är så rena som man önskar. Jag inflikar att skolan är landets största arbetsplats. Barn har skolplikt och befinner sig där i princip dagligen, större delen av sin vakna tid. I minst nio år.
Och nu kommer det viktigaste, man kan inte koncentrera sig och inhämta kunskap om man är kissnödig. Man kan inte ens söva någon med narkosmedel om patienten har för mycket urin i blåsan! Därför sätter man kateter! Det är ingen lösning för eleverna.

Jag har som läkare, på vårdcentral i en annan mycket snofsigare kommun, vid mer än ett tillfälle hört föräldrar klaga på att deras barn har ont i magen, är förstoppade och inte vill gå på skoltoan. Senare kommer för flickors del menstruationen som en lök på laxen. Hårdraget kommer summan av kardemumman bli en mer obildad befolkning. Jo, det är en rimlig slutsats att dra.

Efter ett oangenämt doftmöte drog jag med ett fuktat papper under ringen på toaletterna och fotade. Dessa oaptitliga bilder inklusive en snärtig text skickade jag sedan var gång jag städat till rektorn och kommunen. Många mejl och städningar av den skoltoan senare bad jag slutligen om att få läsa upphandlingsavtalet med städbolaget.

I det framkom att städningen skulle ge ”ett intryck av renhet”. Den tänkta insändaren utvecklas nu till en krönika.
Den skarpa odören kom inte bara från den färska urinen i själva toan utan även från den som runnit ned på den praktiska plastmattan. Efter en tids fortsatt städande bytte skolan plastgolv och stanken försvann som genom ett trollslag. Häpp!

Nyligen, i en annan skola och sammanhang tvingades jag uppsöka en toalett intill kommunhuset, vi här ute vet precis, huset med det nya dyra koppartaket(!) och den luftiga foajén.
Återigen en anmärkningsvärd lukt. Ett stickprov avslöjade en brungul, bitvis svart färgning av pappret bestående av intorkad urin. Såklart fotade och mejlade jag genast detta. Nu vilade jag emellertid inte på hanen utan bad genast att få se upphandlingsavtalet. Strax dök det upp i min mejlkorg.
I det 63-sidiga dokumentet, bland ISO-ceritifieringar, beskrivningar om att städarna inte skulle skada inredningen, vilka rengöringsmedel som skulle användas och vem som skulle tillhandahålla det stod en rad om att det skulle verka rent. Ingen rad om att det skulle vara rent.
Impulsen att skriva detta kom till mig när jag låg naken på knä i mitt eget badrum för att med tandborste rengöra kakelfogarna. Som många andra multitaskar jag dessvärre, så avklädd och redo för en dusch kastade jag en blick mot golvet. Jag insåg att en insats behövdes. Jag bjuder på den skrämmande bilden, för att göra det mer verkligt för läsaren.
Detta är fullkomligt galet. Vi kvalitetssäkrar städningen med 63 sidor men det blir inte rent. 100 instruktionstäta sidor gör inget rent. Städning gör rent och den behöver göras, inte specificeras.

Renhet uppskattas av skolbarnen, särskilt på toaletterna. Det är viktigt för alla. Om jag vore kejsarinna över Sverige skulle lagen lyda: Skit i specifikationen av antalet dammtorkningar över huvudet per år, vilka rengöringsmedel som ska användas eller ej och koncentrera er på rengöringen! Stickprovet är redan gjort, helt gratis men, som moonlightande författare till boken Konsten att lära andra städa erbjuder jag nu Ekerö kommun och förresten hela resten av landet: Anlita mig som konsult (inte gratis) och så kan barnen få koncentrera sig på det de ska göra i skolan istället, lära sig saker! OK!?

Anna Voltaire
läkare, mamma, författare och då och då dammingenjör.

Så skulle det sett ut. Nu fick jag det sagt.

Jag blandar in lite bilder också….

Kermesbär
Frösådd svart stockros som kämpar på.
Min knasiga polkaros. Nu ser jag att jag ska klippa bort vissnade delar.
Ståndaktig
Det vimlar av krasse fortfarande.
Och så denna…
Det kommer fler av den!
Likt Lotta Lundgren börjar jag tappa det på tomaterna som aldrig tar slut…men jag tar alla tillvara. Det blir tomatsås i vinter.
Galen tröja jag gillar. Har avföljt allt som bara ser likadant ut. Man hinner det när man är sjuk.
Den behöver ju inte vara beige. Men modellen älskar jag. Sån ska jag försöka mig på.
Och en sån. När jag orkar.
Den var så bra ju!
Och den! (jag drömmer fortfarande om den där duvblå capen med gult foder…).
Och den…till höger då.

Skriv din sökning ovan och tryck enter för att söka. Tryck escape för att avbryta.

Tillbaka till toppen