- Köra bil i vansinnigt regn/blåst.
- Ladda ner parkjeringsapp.
- Möte med chef/kaffe
- Hamna på rätt våning i sjukhuset…Hämta e-leg som var på vippen att skickas tillbaka men jag klarade det med en hårsmån.
- Få ny dator/lämna gamla.
- Logga in (med rätt kod…varför står det inte samma på lappen man får och på datorn??? Upplagt för trubbel…
- Vänta på att kunna logga in i TC…det tog en jävla tid, jag gick och hämtade stickningen i bilen för att bara sitta och stirra på en tom skärm blir man ju galen av.
- Hemåt efter att ha fått datahjälp.
- Köra hem i princip samma väder, vänta på färjan.
- Återvinning för att få loss en kasse..
- Handla middagsmat (glömde hälften så fick skicka maken efter resten).
- Packa upp…titta lite på insta, läsa en recension, åt en banan….
- Barn kom hem.
- Förberedde lite för middagen
- Blev svimfärdig och fick lägga mig på golvet, tillkallade ssk Tylla som kom med två glas vatten och gjorde en limpmacka!!!
- Lade mig i soffan för att se sporten…startade 16.
- Somnade exakt 16. vaknade när maken kom hem.
- Åt middag…frusen och trött…och så var liksom den dagen över.
Slutsats: Antingen klarar jag precis att arbeta 2h och en kvart/dag en gång i veckan eller…så måst jag äta lunch tidigt…eller inte göra flera saker efter varandra…eller så är sport sövande…eller så…håller jag på att bli sjuk.
Så många frågor så få svar men en sak är säker. det är INTE klimakteriet om någon skulle komma på att säga det. För om alla klimakteriekvinnor var så här, då skulle världen gå under.
Ta mig fan!
/A