Vi har ju som bekant en beef med våra kommersiella grannar. Inte just de som huserar i själva lokalen, de är jättetrevliga men ägaren, förvaltarna eller vad man ska säga. Dem har vi problem med sedan vi köpte vårt tomt. Och i förra veckan tror jag att jag skickade klagomål igen angående att deras fasadbelysning är för stark och ffa helt felriktad. Tidigare var den riktade rakt mot oss, nu nedåt men som ni ser, det hjälpte föga. Och jag har hållit käft några år nu för man orkar liksom inte tjafsa hela tiden men eftersom jag sover lite märkligare post covid så stör det mig mer nu.
Mejl ett gick iväg utan svar så jag skickade ett nytt och planen var att om de inte svarar på det, då går ännu ett mejl till kommunen för de får faktiskt inte störa grannarna, det var en av premisserna när de klämde in detta i ett villaområde….
Och efter brev två fick jag svar att det kanske skulle ändra något kommande vecka. Det som väckte mitt intresse var istället svarandens efternamn….Björklund…samma som han som sålt tomten här till oss, och lovat vitt och brett och sedan varit allt annat än tjänstvillig och kallat mig galen….och så var det, dottern. Typiskt. Men, vi får se, de kanske gör något, inte heller orkar tjafsa, för jag har ju som bekant all tid i världen att skriva mejl till kommunen och rätt ska väl ändå vara rätt tänker jag…annars får vi anarki eller tyranni…det är båda sämre än demokrati.
Kniven intill lappen…alltså, den var makens, igår vid middagen som jag lagat. Kylskåpspasta som alla älskade, det är märkligt hur de sällan vill äta (alltså de två minsta) sådant jag lagar men när jag snor ihop pastasås av ingenting särskilt…då minsann äter de av hjärtans lust…Men tillbaka till kniven. Jag var verkligt nära att lägga tillbaka den i besticklådan men hejdade mig, ni vet, inhibition. Det som är så slitsamt för hjärnan. Det enkla att göra för mig är att bara lägga den där den ska vara, städa upp liksom. men. Jag lät bli. Av uppfostringsskäl. Som jag vet är lönlöst. Och nu skriver jag om det också! I vilket fall, det utlöste ännu en impuls att göra motstånd. Vardagsmotstånd. Och jag tänker att nästa år….kanske jag ska göra DET på allvar. Motstånd. Och se vad det för med sig. Saker jag inte ska göra, och lyssna nu alla nära och anhöriga så ni är förberedda! Jag ska INTE skicka alla vykort och i vilket fall inte skriva under med makens namn. Det är JAG som önskar er god jul. Jag ska INTE plocka undan efter andra. Men jag ska inte heller bjuda IN till något, alltså, jag blir ju lite stressad av oordning av flera skäl och det löjligaste av dem är ju hur ANDRA, utanför min egen familj ska tänka om vår röra…men det verkligt viktiga är ju att LÄRA BARNEN att röra är dåligt för man förlorar tid på att leta efter saker. Det andra dåliga med att inte hålla ordning är att man kan råka reta upp sin famtida partner så pass att de överväger att mörda en…nej då, det skulle jag aldrig men jag bli verkligt rasande emellanåt, en förmiddag i månaden sådär.
Och sen, inte handla. Jag ska inte handla nästa år. Jag ska försöka avstå konsumtion och i en utopisk värld skulle jag och maken göra alla inköp ihop över nätet. Så han fattar vilken tankekraft som går åt till att hålla kylen rimligt fylld. Eller tvättmedel, toapapper, höns- och kattmat…ja allt. Jag tänker också att jag inte ska vara drivande i sammankomster. Som födelsedagar, adventsfikor, julaftnar etc. Då får vi se hur kul det blir. Inga presenter heller när jag tänker på det! Jag ska inte heller planera semester, påminna om att vi behöver besiktiga bilar, byta däck…jag kan ärligt talat inte komma på någon gång när jag inte förekommit…..jo, medan jag var jättemycket sjukare än nu då. Såklart, då drog jag mig undan, var passiv nästan 7 veckor, jag orkade inget och var skitsjuk…
Räntorna kommer drabba oss under nästa år också. Vi kommer få små marginaler om ens några. Sparpengar kommer gå åt, den saken är klar. Men, det är samma för nästan alla, inget att klaga på men det gör ju att det känns lättare att strypa konsumtionen. Men ställer högre krav på planering och inköp.
Nu, ska jag läsa tidningen Hemslöjd som i detta nummer handlar om stickning. Efter det ska jag se klart filmen jag somnade ifrån igår och sticka. Ja, och SEN kanske de andra är vakna och helgen drar igång!
Kram!
/A