Idag, när huvudvärken ligger och gnisslar lite….får jag del två av utvärderingen av min examinationsuppgift…och jag började nästan grina. Så stolt, och glad känner jag ett överväldigande behov av att dela (läs skryta) för jag känner mig i övrigt ganska värdelös som inte kan jobba som jag är van utan mest sitter på avbytarbänk…tänk om jag bara kunde få bli frisk så jag kan få jobba med patienter av kött och blod…..
I dag 16:47
Status ändrad till: Färdig
Poäng ändrad till: 1
Kommentar: Så fint, tusen tack för din berättelse om annan patient och dina utförliga resonemang. Klokt att du lyfter möjligheten av psykotisk depression och vikten av att säkerställa hur det egentligen ligger till samt eventuell påverkan av tidigare trauman. Bra att du väger in skam, känslan av att vara en belastning och att ha kommit till ”vägs ände”. Viktigt också med din förståelse för patientens ensamhet och hur allvarlig sömnstörning kan påverka. Jag tycker mycket om din inställning till fysisk beröring och hur viktigt det är att låta patientens berättelse leda vägen med dig som följeslagare, men samtidigt ge plats åt den egna övertygelsen om att det kan bli bättre. Jag är mycket imponerad!
VA!? Är det inte fantastiskt fint skrivet, jag blev genast lite gladare, eller faktiskt rent av lycklig!
Trevlig helg på er!
/A