Jag började dagen så duktigt med en dusch, vari jag försökte göra mina thoraxvidgande övningar men behövde avbryta på grund av ytrymmesbrist, jag fortsatte senare i köket och jag känner mig som en halnyfödd människa om än lite sned. Maken var imponerad över att jag kunde ligga på golvet med benen i 90 grader(!?). Alltså, det var väl inte DET jag såg som en bedrift riktigt. Jag har ganska stort omfång..kan det vara baletten? Nä, det har nog att göra med att jag lär bara överrörlig. Tidigare då, jag är rätt böjlig faktiskt, det märker jag på uppvärmningen på fäktningen. Jag når golvet osv när vi stretchar trots att nog alla andra är både yngre och mer vältränade än jag är…
Men i vilket fall, jag skrev till Lisa, ni vet hon som skrivit Postcovidlotteriet, om vad som utspelat sig vid sjukgymnastmötet igår. Om de objektiva FYNDEN när hon mätte….och hennes smarta svar var: Kanske andra än läkare har bättre förståelse för att de inte leker psykologer! För absolut ska man ta in HELA människan, den sociala situationen, begåvning, tidigare hälsa, alkoholvanor, träningsvanor, sovvanor….bla bla bla. Men ibland behöver man bara mäta elasticiteten i bröstkorgen. Bara det.
Så, ny dag, och jag har en del på schemat. Jobba men först skicka barn till skolorNA. Två patientsamtal…det är ganska mycket för mig….sen kommer jag få besök. I omgångar, jag har liksom audiens. Folk kommer hit….fr jag pallar inte åka iväg. Det är för stökigt för mig. Först en kompis, Jesper, som jag skrivit ihop med tidigare. han är skitkul, smart och begåvad. Gillar stolar! Så det blir kanske en huvudvärksbomb, kanske han återigen vill skriva med mig, jag hatar att säga nej….
Efter det kommer Laila och Harald. Det blir stillsammare men mer fysiskt. De ska hjälpa mig att dra på varpen, för sånt kan inte jag. Kanske jag aldrig kommer lära mig. och sen mina vänner ska jag försöka väva de där plädarna….som jag trodde skulle vara klara till jul. men jag blev ju sjuk, Laila med.
Ny ska jag dricka sista kaffeslurken, sen skjutsa Frank till bussen!
Alooooha!
/A