Brandtal av en gäst

Hej på er!

En dotter tar snart studenten. Det är svindlande, roligt , läskigt och jag känner mig dödligt gammal och torr. Häromdagen var jag publik/kritiker av hennes sista uppgift i ämnet Retorik. Hon var duktig, jag klagade inte på mycket. Hon hade valt att tala om skolan, betyg och hur kunskap mäts. Genomtänkt och slagfärdigt.

Därefter frågade hon om jag ville höra hennes kompis Fridas tal. De hade övat på varandra. Ja visst, man älskar ju att höra andra barns uppsatser….

Dottern drog igång. Med emfas höll hon ett brandtal som fick mig att skratta högt flera gånger. Det var så himla bra. Roligt och smart. Jag skämdes nästan för detta var ju verkligen helt fantastiskt bra. Jag försökte dölja detta för dottern….man vill ju inte, ja ni fattar. Men hon var helt med på att detta var så otroligt bra, mycket bättre än hennes som verkligen var bra det med.

När man någon gång ”får till det” så känns det ju i hela kroppen. Och jag märker ju här på bloggen de gånger jag slår till. Jag tyckte det vore synd om detta brandtal bara fick läsas/höras av 30 gymnasister så jag bad dottern att fråga om lov att publicera det här. Och det fick jag! Så här kommer en text skriven av en mycket ung kvinna som älskar retorik. Poängen är inte saklighet eller fakta utan just att engagera.

 

BRANDTAL

av Frida Bergström

De kallar oss lata, bortskämda och curlade.

De kallar oss underpresterande, naiva och egocentriska.

De kallar oss hopplösa, självupptagna och rastlösa. De kallar oss den förlorade generationen Y.

 

Vi  .   kan  .  inte  .  låta   .  oss    kränkas    av    detta    utdöende    släkte .

 

Deras girighet har lämnat jorden sargad. Deras trångsynthet har skapat krig och förödelse och deras självupptagenhet har skapat fattigdom och förtvivlan. De är inkonsekventa och övermodiga men framförallt är de likgiltiga inför vad de lämnat till de generationer som komma skall.   

De har målmedvetet och utan ånger och eftertanke maximerat vinst, multiplicerat sina uttag ur banken Jorden och med ett illmarigt leende lämnat oss att betala räntan för deras lånefest. De har betett sig som snikna, oinbjudna partygäster som förfriskar sig hejdlöst i gratisbaren, frossat ifrån vad som bjuds på buffén, fimpat i fåtöljen och somnat i finsoffan.

De har somnat i finsoffan… Och i finsoffan ligger de kvar och snarkar högljutt och belåtet och förväntar sig att vi, de besvikna och sårade, de lurade och bedragna, de förlöjligade och förbannade, ska le vänt, städa upp, göra rätt, fylla på förråden inför nästa fest. Att vi, de försmådda och tillintetgjorda ska sanera efter deras intrång. Att vi, de små och oförstående ska tacka dem för den glädje de tror sig spridit med deras närvaro.

 

I många år har vi iakttagit dessa inkontinenta stofiler på avstånd. Vi har sett dessa vålnader vandra omkring i blindo likt dinosaurer i Jurassic park, en art som borde varit utdöda för länge sedan. Vi har sett dem skända vår moder jord som ociviliserade barbarer, vi har sett dem forcera fram likt skadedjur som skövlar allt i sin väg, vi har sett dem utan skam och ånger splittra familjer och nationer likt fallande glas mot ruinerna av ett menlöst samhälle.

Och allt de lämnat kvar efter dessa fasansfulla härjningar är spillrorna av ett fördärvat ekosystem för oss att bygga upp. De har lämnat oss med tyngden av världens misär på våra axlar.

 

Det är dags att vi sätter ner foten! Vi vet vad vi vill och vi kommer att ta det. Vi kommer att slänga ut de groteska, gratisätande grisarna, vi kommer att porta de pensionssparande, patriarkpräntade pappskallarna.

 

Vi kommer att krossade klimaktieriedrabbade, konservativa kontorstanterna och vi kommer att avpollettera de antikverade, avdankande advokataristrokraterna.

Vi är inte lata, bortskämda och curlade.  Vi är inte underpresterande, naiva och egocentriska. Vi är inte hopplösa, självupptagna och rastlösa. Låt dem kalla oss generationen Y, men låt de inte kalla oss förlorade. Det är vi som är framtiden, det är vi som är morgondagen och det är vi kommer att förändra världen. Det är vi som har världen i våra händer och det är vi som har makten att regera den.

Vår fest börjar nu och dessa gamla antikviteter är inte längre välkomna. Nu ska vi kalasa som aldrig förr och moder Jord är vår bartender. Finsoffesovarna är färdiga med sina ohyfsade otyg. Deras tid är över. Ridån har gått ner, lamporna har släckts och musiken har tystnat. Allt de har kvar är sin solkiga kostym, med sorgliga rödvinsfläckar och svidande brännhål efter deras alltför slösiga, sura cigarrer.

På vår fest kommer moder Jord le igen. På vår fest kommer moder jord att läka. Vår fest är ett samhälle där vi inte skamlöst utnyttjar våra medmänniskor och utan ånger förstör, skövlar och skändar.

Det är vi som är framtiden. Vi ska ta ansvar för att vår jord tillåts återhämta sig. Vi ska stoppa exploateringen av fattiga länder och rovdriften på tillgångar. Vi ska hela och återförena det som våra förfäder en gång låtit splittrats.

Det är vi som är den nya generationen. Det är vi som är morgondagen och det är vi som kommer att förändra världen.

 

Är ni med? För nu börjar festen!

 

Visst var det bra!!! Tack Frida för att jag fick dela detta!

Anna