Jag hör på radion om kvinnor som väljer att bli soft girls. och jag tänker…good for you! Men i mitt fall hade jag hellre velat ha en soft boy. En man som väljer att stanna hemma, ta hand om sina (mina) barn, laga all mat, fixa i trädgården (eller det gör jag helst själv), fixa i hemmet, vårda kläder, skor och liksom puffa upp kuddarna här hemma. Jag skulle nog snabbare kunna komma tillbaka i arbete då och helt ärligt alla läsare, jag hade haft RÅD med en softtoyboytrophyman. Jo, för jag skulle haft så bra lön att jag till och med kunde uppvakta honom med små elektroniska gadgets.
Men, nu har vi en annan situation. Jag är sjuk, jag har ett postviralt tillstånd och jag kan inte arbeta hundra procent. Och hela diskussionen är helt vrickad. För den egentliga diskussionen är: Delat ansvar för hem och barn. PUNKT!
Och alla högutbildade tjejer som väljer bort att arbeta för att bli heltidshemmafruar med barn. You go girls! Samhället kanske kommer vakna när arbetsstyrkan försvinner under tycket av allt jävla ansvar…kanske. Det handlar inte om Having it all, det handlar om HALVING it ALL!!!!!
Godnatt!
/A