Eftersom jag avstår Instagram, att läsa skvaller om kändisar på Bloggbevakning (eftersom jag inte längre vet vilka det är hon skriver om) och inte är så intresserad av FB eller ens nyheter längre så läser jag. Och skriver. Det jag läser är Handbok för städerskor av Lucia Berlin. Jag läser långsamt, mest i mellanrummen i livet för jag har inte jättemycket tid och ork hör och häpna och nu när axeln ballat ur lite och jag arbetar på sjukhuset halvtid så blir det mest i bilen när jag väntar på eller åker färjan. Det gör inget att det går så långsamt för den är så bra. Jag drar ut på det. Och den ger mig idéer. Både bra och dåliga.
En bra sak som den gett är lite energi att skriva. Och jag har kopplat in mamma på det. Vi ska börja skriva brev till varandra. och idag, när jag känt henne i snart 54 år berättade hon en jätterolig historia från 50-talet som jag aldrig hört. Om henne och mormor.
Reglerna för vår ”lek” är: Vi skriver på papper, postar och sen svarar vi varandra och berättar något ur vårt liv. Kanske frågar varandra något och that´s it! Vi ska spara breven också, såklart. Så att vi sen kan sammanställa. Jag kallar det: Kära mamma! Och hon kanske kallar det Kära Anna?
I vilket fall, det piggade upp oss båda blotta tanken på brev.
Vidare har jag återigen retat upp mig på hur vården är organiserad och min handledare undrade hur länge jag ska hålla på och bli arg på hur illa våra patienter far i all välmening. Tills jag blir 67 svarade jag, för det var typ så länge min mamma orkade spjärna emot. Jag är något mer energisk än hon, eller korkad så kanske 70 för mig.
Jag har vattnat mina tomater, min nyplanterade katsanj, tulpaner vissnar, slår ut och dör men blåregnet slår rekord. Jag är bara ledsen att vi ska vara borta i helgen för jag känner på mig att den fullkomligt exploderar då!
Nu, bilder!
/A