Idag hade jag ett uppdrag. Jag skulle in till stan. Som vanligt med en snäv tidsram. Jag hatar att lämna hemmet i onödan, det är som att jobba deltid men ändå få utföra alla arbetsuppgifter…att släppa efter här, det kan man få beta av i veckor efteråt. Men idag fanns ingen återvändo. Detta skulle göras.
På väg mot målet ser jag framförmig en massa grönska på gatan. Jag får en omedelbar känsla av Liberty store i London, fast i svensk lite avskalad tappning. Jag bestämmer mig för att slösa med tiden. Suget blev så stort. Ingången är som ett orangeri, fikon, citroner och doftpelargoner. Inte så många sorter, kanske fyra fem olika. Precis så som jag vill ha det. Lite som sovjets femårsplaner. Tre sorters pelargoner 400000 kängor i storlek 42….valmöjligheterna är begränsade med urvalet perfekt.
Jag trodde först att det var en blomsterbutik men se det var det inte. Det var en….jag vet inte, en inspirationsbutik. Där fanns möbler, tyger, kakel, färg, parfym, kläder och smycken bland annat. Jag blev helt tagen av deras sammetstyger. Jag ska ju snart (hoppas jag) få inreda mitt splitternya hus. Och det ska ha fönster från golv till tak (nästan). Jag har redan bestämt att gardinerna ska gå just från golv till tak, inte släpa i golvet utan vara precisa. Städpraktiskt tänker jag. Vi får väl se med det.
Jag fotade som en galning tyckte jag och på vägen ut ser jag något som jag känner igen. Det är keramik. Jag är ju svag för det. Men dessa råkar jag ha två av hemma redan, å så bra, då måste jag ju köpa flera, det är ju inte alls onödigt då…jag fyller bara på. Jag frågade en ur personalen men hon hänvisade till nästa, hennes ansvarsområde var växterna, gott. Den andra kvinnan bekräftade att det var samma serie men denna gång utan indiska gudabilder. Detta passar ju ÄNNU bättre, ateist som jag är.
Men jag avstod från att köpa något. För inom två veckor ska jag bo i kappsäck på obestämd tid. Jag behöver inte ytterligare espressokoppar i bleka pasteller och guldkant just nu. Men snart! Och då ska de matcha de blekrosa fodrade sammetsgardinerna. Ja just det, fodrade. Det måste man bara, det har jag förklarat förut, läs på min andra blogg om det! Egethushalle.blogspot.se
Jag skyndade ut men var helt upprymd av detta, jag måste in till stan oftare, det berikar själen. Några meter längre fram såg jag fantastiskt fina blomlådor också!! Så enkelt och snyggt. Känns franskt på något sätt. Den blå färgen påminner om den som Napoleons armé hade på uniformen, bleu de lecoture. Där var jag i somras.
Au revoir!