Helger med regn är svåra att stå ut med. Särskilt nu. Det är ”lilla familjen” här. Tjejerna har lämnat. Nu ska vi egentligen bara packa, inget annat.
Jag får inte mycket ”slack” här hemma. Ingen förstår hur jobbigt det är (jag vet att barn är oempatiska till naturen men de kan väl kanske ändå HÖRA mig och bara GÖRA som jag säger, typ packa, plocka efter sig och inte tjafsa med mig om allt?) att bara finnas till just nu med allt omkring, jo en verkar förstå. Edgar 4,5 år. Han kommer ideligen fram och säger snälla saker i stil med:
-Vilken fin klänning du har?
-Vill du ha vatten? Man ska dricka vatten när man är sjuk…och så går han till toaletten och fuller ett glas och kommer med. Så söt!
Jag brukar säga älskling till familjen. -Hej älskling, hur har du haft det på förskolan idag? Typ. I sängen vid läggningen frågade E mig:
-Är jag älskling?
-Å, ja det är du, jag älskar dig så mycket!
-Jag älskar dig med! Och så fick jag en stor kram.
Jag tänker då att det är fantastiskt att det man säger faktiskt fastnar. Igår var han extra söt, kom och kramade mig flera gånger mellan de slagsmål han och storebrodern utkämpade. Det gnager mig att han ska gå omkring och vara orolig. Jag måste försöka skärpa mig lite så inte ungen får ångest på riktigt!
Idag, mors jävla dag. Den är ju inställd i och för sig så det är en helt vanlig dag men redan innan sju märkte jag att jag började bli stressad av att ha tre ungar på och omkring mig och inte få dricka kaffet ens. Jag flyttade mig till vardagsrummet och bad maken ta hand om frukosten. Då lade han sig i soffan i andra vardagsrummet varpå jag återigen satt med en unge i knät och de två andra vimsade runt mig och gjorde knasiga ljud. Då tackade jag för mig. Jag smsade till honom att han nu fick ta rodret, jag hänger bara med. Behövde kyla av mig, ENSAM!
Han fixar det, såklart, men jag måste BE om det. Detta gör mig förbannad. Jag vill inte vara den som sätter igång sakerna just nu autopiloten måste fatta att det är dags nu, så att vi inte störtar allesammans. Jag vill inte vara katalysatorn, jag vill vara jollen, den som hänger några meter efter den stora fina båten på en lång slak tamp.
Lunchen står mamma för idag och ikväll ska jag upparbeta orken att vara trevlig på studentskivan….MOI? Trevlig…Hur ska DET gå?
Bästa hälsningar
Frau Wurst