Det är för mycket. Jag vaknade med migrän och mitt i en allt för verklig dröm där jag skulle ringa till Jakobsbergs sjukhus och försöka ordna en plats åt en äldre kvinna….Överläkaren tyckte det var en lämplig uppgift åt kandidaten. det slutade som vanligt med att de två överläkarna fick samspråka och reda ut hur det skulle gå till.
Men det ska vi inte tala om nu. Vi flyttar från huset jag trodde jag skulle åldras i idag. Det är blandade känslor, mestadels panik. Vi har inte kommit så långt som jag hoppats. Mamma bjuder på middag ikväll och två vänner hjälper till. Tack snälla för det. Vi hade egentligen behövt ännu fler händer men så är det, vi gillar inte att be om hjälp och inga har erbjudit sig spontant utom dessa två. Vi ska nog klara det men migrän känns lite överflödigt.
Tyllas näst sista dag på sitt underbara dagis, jo jag säger dagis nu. Trots att det heter något annat. Jag är uppvuxen med att det heter så och jag orkar inte vara PK idag.
Jag funderade hela vägen hem därifrån på detta med skuld. Det är alltid fel människor som känner detta. Nu är det vanligt med kollektiv skuld också. Något som retar mig oerhört. Jag tänker att saker går fel, man försöker ändra sig, lovar bättring och betalar skadestånd eddan får det vara bra.
Se på Tyskland. De är väl ett bra exempel på när det går riktigt åt helvete, man blir kraftfullt bestraffad och sen GÅR MAN VIDARE! Jag är jävligt less på att vi ska anklagas för vad som sker i Afrika och på Medelhavet nu. Jag kan på allvar inte fatta hur det är MITT fel.
Jag förstår svårigheterna i fattiga länder, det har jag skrivit om upprepade gånger men jag tänker att nog är nog. Vi kan inte för alltid bära hundhuvudet här i väst. Jag säger nej till det. Det betyder INTE att man inte ska förfasas och lyfta frågan, det gör jag med jämna mellanrum också men det är inte på grund av skam. Det beror på en genuin önskan att världen ska bli ett bättre ställa för alla människor och framförallt BARN. För om barn mår bra blir de lyckliga och så kan vi få fred på jorden. problemet här är väl att alla inte önskar sig fred på jorden utan hellre vill ha en Barbie…..Som Sven Melander fick erfara.
Jag hade täkt ha en annan knorr där men det spårade i vanlig ordning ur när orden kommer forsande. Nu ska jag skriva det jag tänkte först.
Tänk om man skulle behandla barn på det sättet, att de alltid skulle dras med allt de gjort fel i livet. Det skulle inte alls bli bra. Men lilla Tylla nu gör du så där FEL igen och tänk på den gången du bajsade i badvattnet två dagar i rad så mamma och Edgar blev helt förskräckta…(jo vi är i en sådan period nu och det är inte alls meningen att hänga ut henne. Jag har gjort samma själv och några av de övriga barnen och det är helt NORMALT!)
Man kan inte för evigt plågas av det man gjort fel, då skulle man behöva ha livstidsstraff på ALLT för om man aldrig kan sona brott då kan man ju lika gärna ruttna bort i en fängelsehåla eller arkebuseras direkt.
Tricket är att lära av sina misstag, säga förlåt och kanske hjälpa till att bygga upp trädkojan man raserat…Eller? Varför detta eviga tjat om att européer förstört världen genom kolonisationen, jag är aptrött på att höra detta och vart leder det? Bistånd? Som verkar ha bara negativa effekter på de länder som mottager dem.
Nej, nu är det nog. Ingen skam och skuld, vi visar på hur bra vi har lyckats istället och kan ge receptet på det. Då har vi hjälpt till på et konstruktivt sätt.
Nu ska jag rensa överflödiga grejer från mina gömmor och lämna till sopcentralen för återvinning!
Hej hej!