Dagen efter

FullSizeRender_1
Den här lilla tjejen ringde min mor och föreslog en ”getaway” för mig och maken.

Igår var maken och jag på hotell med mat kan man säga…

Döttrarna hade ordnat med assistans från mina päron. Jag ska skriva om det senare. Idag drabbades jag av huvudvärken från helvetet. Men inte på grund av alkohol utan på grund av avslappning. 

Så kan det nämligen vara med huvudvärk/migrän den kommer när man liksom minst förtjänar det.

IMG_5683
Morgonens frukost. Jag valde spontant den blekrosa koppen (swedish grace) maken den sotfärgade. Hans var egentligen snyggast ser jag nu i efterhand.

 

IMG_5677
Kolla flaskorna med juice, så enkelt men det ger en härlig känsla. Genomtänkt i minsta detalj!

 

 

Hela den gångna veckan har präglats av flytten. En hel vecka har maken och jag slitit så gott vi kunnat men det är till synes ändlöst med saker vi äger. Tidvis har jag bara varit helt matt, inte orkat ta tag. Just precis nu känner jag att ägandet av prylar är helt sinnessjukt. Jag vill inte ha en enda sak till i resten av mitt liv….men det är ju inte sant. Jag älskar saker. Vissa har jag sparat på så länge (ärvda saker) att jag inte ens vet om jag skulle klara av att avyttra dem, jag känner ett prylansvar. Ifall något av barnen senare vill ha något gammalt…

IMG_5679
Sist vi åt hotellfrukost var vi i Kolding. Det var inte i närheten av detta, inte ens en mil ifrån.

 

Jag ska önska mig mat framöver och hotellnätter.

Det blev Görväln igår och det var helt fantastiskt. Vi var där på julbord förra året och det skrev jag om på Stunder av Lycka. Nu laddar jag för en ny recension men den ska jag skriva när jag är helt återhämtad från värk.

FullSizeRender
Vad de rosa innehåller vet jag ännu ej…men visst ser de kraftfulla ut!?!

 

Jag fick idag hjälp av Ammi, en fantastisk person.  

Jag väste till maken:

-Ring Ammi, säg att jag vill ha Sumatriptan…

 Hon delade godhjärtat med sig av sin medicin. Precis så som jag vanligen INTE tycker att man ska göra. Men jag är ju doktor för fasiken och jag får hantera medicin hur galet jag vill. Jag läste inte ens vad det var för substans. Jag litar fullkomligt på amerikanska piller….De illrosa från Indien sparade jag för framtiden…om det skulle visa sig att det blev ÄNNU värre. Jag orkade ändå med att tänka att de kan sin placebo de där indierna. Stora, svårsvalda och färgglada piller hjälper SÅÅÅÅÅ mycket bättre än små lättsvalda vita.

Maken hade fått en lapp också, med namnet på medicinen, så jag skulle kunna googla. Det struntade jag i innan, jag gjorde det nu istället. Tur att jag inte visste innan…för inte var det någon triptan jag tog iallafall, men blotta övertygelsen om att det var det gjorde mig frisk (och den substans som fanns i pillret).

 

Än en gång TACK Ammi!!!

Nu kan jag andas.

 

Skriv din sökning ovan och tryck enter för att söka. Tryck escape för att avbryta.

Tillbaka till toppen