Idag hände det. Jag tog mig ur min bubbla och begav mig in till Östermalm, Brahegatan närmare bestämt. Det kändes annorlunda och några gator har stängts av sedan jag var i stan sist…vad säger det om mig?
Förortsbrutta!
Jag hittar iallafall fortfarande i stan och jag svischade ned i ett garage inte långt från slutdestinationen, Beckmans Designhögskola. Jag har tänkt gå på deras Examensutsällningar många många gånger tidigare men aldrig kommit mig för. Varför blev det av i år?
Jo, för några veckor sedan fick jag se ett inlägg på Facebook där en tjej hade sytt en folkdräkt helt i svart.
Jag har i många år själv klurat på att göra en ny version av folkdräkten, för oss som är lite ”rotlösa”. En uppdaterad ”executive”-folkdräkt som passar i stan, men jag har aldrig kommit till skott, har aldrig hittat någon som passat. Sverigedräkten hade kanske varit ett bra val för en som jag men den är så fruktansvärt ful så det går ju bort. Men nu hade någon redan gjort allt jobb, strålande!
Och det är verkligen en fantastisk dräkt. Det är ett tidskrävande arbete att sy en folkdräkt. Hon ville komma åt just detta, hantverket och kvaliteterna med det. Omsorgsfullheten och skönheten. Därför fick den bli helt i svart, för att arbetet skulle synas. Färg, det skymmer så mycket.
Jag är ju lite snabb och impulsiv av mig så sekunden efter jag sett detta på SVTplay ringde jag upp. Inget svar. Jag lämnade ett meddelande och vips hade jag Elin på tråden. Vi språkades ett tag. Jag fattade genast tycke för henne och bestämde mig för att gå på utställningen.
Idag blev det av, hon kände igen mig (så blir det i googlandets förtrollade värld). Hon visade sin dräkt, den som fått symbolisera hela hennes examensarbete, för det var en hel kollektion. Och en modevisning med, fast inte live, jag såg den på bio.
Demostatement heter hennes arbete. ”En stillsam provokation där stygnen är slagorden”. Det handlar om många olika saker. Uniformer, signalvärden, demonstration, kamp och sedan hantverk, det långsamma och värdefulla i detta. Något som det inte finns så mycket utrymme för i vår tid. Det ska gå fort, vara vinstmaximerat och sen ska man ha mycket. Så tolkar jag det iallafall.
Hon har valt färger som förmedlar något, i fina material. I boken om arbetet fanns bilder på flaggor, symboler och medaljer som suffragetterna fick. Lite otäckt var det men mycket intressant.
Handsytt tar tid, tid är pengar. Den här typen av kläder är väl att betrakta som konst och DET ska inte kosta pengar. Folk förfasar sig över handdrejade koppar som går loss på 450 kronor men har inga svårigheter att betala detsamma för en middag på stan. I skrivande stund flyttar jag, från jättestort till pyttelitet (bygger ett hus med försening). Då blir det plågsamt tydligt hur mycket skräp jag släpar runt på.
Elin hade också inspirerats av en artikel som Aase Berg hade skrivit på temat kultur och billighet. Aase hade blivit ombedd att i princip jobba gratis med ett prestigefyllt uppdrag. Hon avböjde och tänkte svara att för under 6000kr stiger hon inte ur sängen. Läs artikeln i DN, den är så bra, avslutet är fantastiskt roligt. Där ber hon om dubbla arvodet och fri sprit…Me like (inte sprit då men själva inställningen).
Kvalitet ska kosta. Köp mindre istället om det blir svårt att få ihop det, det tackar konstnärerna och moder jord dig för.
Handsytt, det är ingen lek men det är terapi. Det är också väldigt roligt. Jag började såklart direkt att sy upp min version av hennes folkdräkt som nu är ute på turné. Studie i svart heter den och den är faktiskt den vackraste folkdräkt jag sett. Baserad på den äldsta bevarade dräkten i Sverige, Vingåkersdräkten. Hon hade egentligen velat göra en daladräkt men där stötte hon på patrull. Man får inte ändra hit och dit på en folkdräkt, särskilt inte om man saknar band till den…ÖH???
Jag får en ovanligt stark lust att sy upp en Leksandsdräkt i chockrosa när jag hör sådant, med SYMASKIN!!!
Vill vi bevara kulturen eller vill vi stå och se på när den förtvinar? Om en begåvad människa som älskar hantverk vill lyfta just detta och förnya eller rent av förbättra något, ska man vara en grottmänniska då?
Tydligen. Hon fick söka sig till Sörmland. Där gillar man friska vindar. Jag gillar Sörmland bättre då trots att jag har band till Söderbärke i Dalarna, och Grangärde och Sunnansjö och Botåker (en jävligt liten håla i Finnmarken typ). Kanske tur att min farmor och farfar tog sig via Borås till Stockholm för jag hade nog blivit lynchad om jag blivit dalkulla.
Kanske min uppstudsighet beror på att min morfars släkt faktiskt är äkta Stockholmare. Det ska väl till fem generationer för att man ska bli det?
Nåväl, jag gillar kultur men den ska vara levande, inte inlåst på museer eller statisk. Då tappar den aktualitet och hotas att glömmas bort. Vill man verkligen nå ut tror jag på att släppa yttepyttelite på konventionerna och släppa in friskt blod. Annars blir man inavlad. Då dör man ut.
Ja DET var hårda ord, men sådan är jag, säger vad jag tycker.
Nu tycker jag att ni ska följa den här kvinnan noga, jag hoppas få se mer av henne. Jag tänkte Acne när jag såg ”uniformen” och lite SAS, kanske de ska hotta upp sin garderob?
Jag är också lite avundsjuk för som ni vet hade jag också gärna gjort kläder, men ödet ville annorlunda, det ville att jag skulle beundra kläder som jag inte har råd att köpa….därför kanske jag ska hoppas på att Elin får ett toppjobb på H&M. Då kan vi alla få del av detta! Och kanske de kan sälja hennes folkdräkt!!!! Vilken fantastisk idé, hör ni det H&M, ni ska sälja folkdräkter i svart och så kan vi återerövra vårt kulturarv. Men det måste förstås vara handsytt…;)
Jag brukar avstå svart (utom när jag ska vara fin på Östermalm) på grund av att det drar till sig damm, smuts och hår, eller drar till sig, det syns tydligare mot svart. Och då avslöjas hur skitigt jag har omkring mig…Därför gillar jag svart i form av skinn eller latex;). Detta var min favorit från kollektionen. Tänk så praktiskt för en mångbarnsmamma. Bara torka av med Wettexen!
Tack Elin och lycka till nu!
Anna