Klockan är åtta, två barn sover, ett är vaket. Tre stora barn sitter antagligen vid Medelhavet och väntar på sin första Coca-Cola. Vi har inte firat, det kändes övermäktigt idag i duggregnet. Vi stötte på en av förskolekompisarna när vi var och handlade och blev hemburna på lunch och fika. Det var väldigt trevligt och spontant. Mer sådant i livet känner jag. Då slipper man en massa förberedelseångest och man kan med gott samvete komma precis som man är.
Jag ska börja nytt arbete på måndag. Jag ser fram emot det men undrar i mitt stilla sinne hur det ska gå för maken. Ensam i ”lånehus” med lilla T och sen både hämta och lämna grabbarna en vecka…själv skulle jag inte orka med det. Just nu är barnen som iglar på mig (inte bara på mig faktiskt men det känns så) kanske de känner av att jag mått lite tjuvens? Hur som helst så är Edgar ”orolig” just nu, han frågar när jag ska dö…när han ska dö och hur länge sedan det är som han var bebis. Ikväll vid nattningen (som gick förvånansvärt lugnt) frågade han igen och då svarade jag att även om jag dör så lever jag vidare i honom, i hans hjärta. Det kändes fint på något sätt men det satte orimliga mängder funderingar i den lille pojkens hjärna. Vi lär nog återkomma till detta tror jag.
Jag brukar inte snöa in för mycket på existentiella spörsmål med barnen, jag har en naturvetenskaplig approach men jag kan verkligen förstå lockelsen i att klämma till med ”man kommer till himlen när man dör. Vi kommer ses där sedan” eller någon annan lögn. Den om Nangiala känns väl närmast mig. Men jag avstår och försöker förklara så gott det går utan att skrämma dem onödigt. Vi får se hur det slutar. De tre äldsta verkar kunna hantera dödsångest fint. Tuffa och modiga är de.
Igår kom en av våra trevliga ”nästangrannar” förbi med lite matnyttigt om husbyggen. Det känns då lite vemodigt att lämna den här stadsdelen. Men för en liten stund sedan läste jag att någon knivmördats vid centrum. Då känns beslutet plötsligt väldigt rätt igen.
Imorgon är en ny dag, midsommardagen. Den ska ägnas åt uppackning och att lokalisera allt jag behöver på måndag, stetoskop, raflexhammare, id-kort och alla viktiga lappar.
Ha en skön midsommar alla!