Tonåringens klagan/The captains log. Day 945 of my captivity…

   Tjeeeena!

Nu är det jag igen. Tonåringen. Ni vet hon som får ta de tunga smällarna här hemma när det gäller jobbiga saker soooom…..ööööö, alltså jag sliter med öööööö….jag menar jag har HORMONER! Det är fan ingen lek. Ni fattar inte hur Jobbigt det kan vara, ärligt!

Sååå igår satt vi och snackade efter maten. Mamma bara vimsar runt säger att hon är trött men kan fasiken inte slappna av. 

”Chilla” Brukar jag säga åt henne, då blir hon helt crazy, fräser och skriker. Så omoget, fattar hon inte att det är henne det är fel på. Hon är så himla speedad, högt pratar hon också. Då brukar jag säga: Fan håller du på å bli döv eller, hur gammal ÄÄÄÄR du egentligen?? Först läsbrillor ( hon köpte två asdyra par men aldrig typ använder, å så snackar hon om att vi överkonsumerar eller vad det heter). Men då blir hon helvild och smäller med kastruller och disk. Man får ju nästan migrän av henne. Stackars maken alltså, ska han bo med henne forever…skulle inte tro det…

Åh, såååå jobbigt med en som bara tjatar och tycker man ska ARBETA på sitt sommarlov, plocka undan efter sig slänga tvätten i tvättrummet, HÄMTA sin tvätt och hålla på. Jag växer ju! Och har HORMOOOONER, jag kan inte hålla på och trötta ut mig, då kanske jag stannar i växten! Hon vill väl inte ha en pygmé typ???

Nä, jag tänker inte leva i nån sweatshop faktiskt, jag har andra planer som att…..öööö chilla liksom, måla naglarna, lägga vardagsmake som jag filmar och lägger upp på Youtube och se på serier. DET är sånt som passar en i puberteten och har issues med sig själv typ.

Iallafall. Hon var så uppstressad vid middagen och det blev lite hetsigt i diskussionen kring nåt jag inte gjort. Sen hoppar hon på mig för att jag inte lyssnar och tar en selfie mitt i alltihopa. Men jag menar, jag HÖR ju henne, går ju inte att undgå som hon låter. Jag var tvungen att sträcka ut mig också och då brast det tydligen för henne. Men jag menar jag hade ju faktiskt tränat å då måste man ju stretcha, annars kanske man stannar i växten eller stäcker sig typ. Hon vill väl inte ha en felväxt dotter??  Men men hon e en överstrassad sexbarnsmorsa med för lite hormoner tydligen, hon mår ju inte bra alltså. Det kan ju vem som helst fatta. Jag låter det passera för denna gång men bara så ni vet, den kvinnan e typ galen på riktigt! 

Hej hej, nu ska jag se på nåt!

 

 

 

Åh, min gud, vad ska det bli av den där tonåringen. Hon kan inte resonera på ett logiskt sätt, det går inte att få henne att ta ansvar för sina saker eller att få ett handtag av henne. Jag har försökt förklara att när man har sommarlov och inte gör någonting i princip kan man hjälpa till lite med diverse enklare sysslor. Dessutom har jag just börjat nytt jobb efter att ha varit lite låg och då kan det vara en god idé att skärpa till sig lite. Men då himlar hon med ögonen, lägger sig över tre stolar i köket där vi alla sitter och just avslutat måltiden och så börjar hon STRETCHA ena benet rakt upp samtidigt som hon lägger upp en bild på Instagram med ”duckface”!!!???!!!  Hon äger liksom hela rummet och sprider ut sig. Man blir ju orolig för den spatiala förmågan…Hu, ibland är jag lite arbetsskadad känner jag.

Hon säger att jag skriker också. Och ber mig spänna av..CHILLA!!! Jag blir skogstokig av det ordet. Jag har oräkneliga gånger försökt förklara att det får rakt motsatt effekt på mig att säga det när jag är på gång att bli arg på riktigt. Det värkar också ha rakt motsatt effekt att påpeka detta. Hon samlar på triggerpunkter. Och jag levererar…suck.

Å, jag måste vara den mest opedagogiska mamman i universum. Allt jag gör blir galet trots de bästa intentioner. De promenerar mig verkligen på nerverna med sitt sätt att totalt ignorera mig. Självupptagenheten, den är magnifik. Ta ett kort med plutande mun på sig själv mitt i en allvarlig diskussion om att dela på arbetsbördan här hemma. Hur ska detta gå? Jag måste snabbt få mycket högre lön och kunna anställa en husa för detta är ju totalt bananas, som Mauro Scocco skulle sagt. (Jag älskar honom på avstånd om ni inte redan visste det).

 

 

 

 

 

Men nej, nu har jag inte tid att skriva längre, jag ska hänga tvätt, natta ett förskolebarn, värma mat till maken och försöka få ordning på alla skor i hallen som vi trillar över. Oj, vad en liten gumma kan gno…Jag är min egen värsta fiende, och barnens tydligen…