Får man säga så? Ja det får man. För en småbarnsmamma av det mer ojämställda slaget, (alltså inte ojämställd på så sätt att jag inte har rättigheter utan mer att jag verkar ha mer skyldigheter…) är inte alltid senester det roligaste som finns. Idag var min första dag av fjorton på detta tema och jag är fullkomligt utsjasad. Sedan Edgar behagade väcka min vid 06.38 på sitt otrevligaste och högljuddaste sätt har det varit full fart här. Alla tre har sprungit runt och gjort ”fel” saker. De väsnas, slåss, gnäller och tjatar om allt (inte Tylla då, hon kan inte tjata och slåss än men ska det fortsätta så här lär hon sig snart även detta).
Jag och maken gör så gott vi kan. Vi åkte över halva stan för att köpa pennor, färg och block mm för att de skulle kunna hållas sysselsatta. Vi lämnade in dem var sin timme, som delvis överlappade, på lekrummet hos IKEA, självklart ville de inte gå in samtidigt så jag fick gå dit fyra gånger för att passa alla i smaken, curling, jag VET!
De var nöjda efteråt, i cirka fem minuter, sen ville de dit igen…
Vid middagen enades jag och maken om att detta måste få ett slut. Vi måste på ett trevligt sätt få kontrollen tillbaka över våra liv. Vi har i princip ingen tid att ens prata med varandra som det är nu.
Och jag hör själv hur galet det låter. Men nu är det NOG!
Jag fattar att husets litenhet bidrar till att det spårar ur men förr, kanske 50-60 år tillbaka i tiden hade nog en trea på 89kvm kunnat funka för en familj som vår, eller kanske inte vår, men en normal familj med sex barn, eller???
Jag är så trött att jag knappt orkar skriva ens och det är två veckor tills jag äntligen får börja arbeta igen. Helt sjukt ju.
Jag tror att jag de närmaste åren ska portionera ut semestern på det hälsosammaste sättet, nämligen i som långhelger. Det är till och med evdensbaserat att det är det bästa sättet att bevara hälsan på och att återhämta sig. ”The Amrican way”. Och det låter ju helt logiskt faktiskt att korta break lite oftare gör en friskare och mer utvilad. Fem veckor på raken med sin egen familj kan ju inte vara naturligt???? I Sverige är vi världsmästare på att ta låååååånga sammanhängande semestrar. Vi ska fly från verkligheten så länge som möjligt, många minns knappt hur man jobbar när de kommer tillbaka. Och hade jag en exemplariskt väluppfostrad familj kanske jag också skulle tycka att det var himmelriket men som det är nu sitter jag mest på mitt lilla kontor och försöker reda upp andras problem och olyckor. Faktiskt.
Detta låter ju för sorgligt. Men det ligger mycket sanning i att det är en ansträngning att vara hemma med barnen, det vet alla som varit förädla”lediga” med mer än ett barn. Det fantastiskt ostadiga vädret gör väl sitt till det hela också, full sol och mindre regn hade kanske passat mig bättre, och en Nanny, chaufför, städerska och all inclusive….
Jag önskar att nästa års semester föranleder ett trevligare inlägg där saltvatten, avkoppling och en bokrecension ingår. Jag tycker att vi för folkhälsans skull ska förbjuda semester för 44-åriga småbarnsmammor med ojämställda män, iallafall om de tvingas semestra med familjen…Det vore väl något för Fi att ta tag i kanske?
Jag väntar fortfarande på att Ving ska ringa och säga att den där biljetten till Aruba är fixad nu och kan jag snälla tänka mig att göra jordens bästa och roligaste resereportage därifrån??? Eller….om det ska bli det ROLIGASTE är det nog nödvändigt att ta med barnen, de kan liksom konsten att ställa till det för mig på ett för andra underhållande sätt..
Medan jag skrev detta hann Tylla rulla upp en hel toarulle från hylsan, hitta och försöka dricka en dygnsgammal välling som maken gömt under sängen samt spruta sig själv i fejjan med Inez hårspray…Tänk vad hon skulle kunna åstadkomma på en långflygning över Atlanten!
Tjing!
Aruba Ving Semester Resereportage Småbarnsliv Kaosblogg Vardagsblogg IKEA Ryssby
Kul m en ny blogg!!!! Jag kommer ju från söderbärke! Hihi
Välkommen! Att följa min blogg är lite som en berg- och dalbana…eller en rysare. A