Tylla talar allvar

IMG_7289
Jag har en fontän på skallen!

 Hallå eller?

Hej! Det är jag igen, Tyllsa-Bylls som några av de halvstora säger. Jag har lite att berätta, det händer oförklarliga saker här i takt med att jag lär mig nytt.

Jag har lärt mig sjunga på allvar. Det är resultatet av att den gamla runda, som jag varit mycket hos, försökt få mig att sova. (Varför vill de långa att man ska sova stup i kvarten?) Hon brukar sjunga samma visa varje gång, Idas somnarvisa tror jag den heter, det är ju logiskt. Detta trots att hennes partner, den långe runde, ideligen ber henne sluta för att skona mig. Nu har jag iallafall lärt mig hela och jag har satt den på repeat. I början när jag fortfarande inte kunde hela visan fick jag hurrarop och beröm. Nu väcker sången bara uppgivenhet. Hur är de funtade de långa? Hur tror de att vi små ska utvecklas om det är den responsen man får?

Jag har under natten fattat beslutet att ändå fortsätta sjunga, högt, ofta och länge. För att visa dem. Att de är galna.

Vidare har jag börjat utveckla mitt språk. Det har varit nödvändigt då de långa inte har någon förståelse alls för mina behov. Det är så märkligt, att de som art har lyckats skicka iväg metallskrot till andra planeter men inte kan förstå oss små. Vi skriker ju, pekar allt vi kan men de fattar inte. Har de ingen fantasi alls? Vi behöver: Kramar, pussar, mat dricka och blöjbyte, det är allt. Jo, vi vill ju också leka med mobiltelefoner, viktiga papper, nycklar, glas och apparater. Hur ska vi annars lära oss att skicka metall ut i rymden? Hur som helst, jag sätter ihop olika ljud som de verkar förstå i olika kombinationer. Det man vara miii+nää, däää+dää, väää+däää och bäää+bäää. Det sista är tydligen också en sång…Jag ska försöka lära mig den. I en passande tonart.

Nu har jag inte tid längre med er, jag ska öva. På att klättra upp på hyllan med ”ömtåliga” saker via soffan ihop med Edgar. Hej hej!

IMG_7195
Glassmaskin, DET är saker värda att uppfinna!
IMG_7198
Skulle glass komma från en KO????

 

God morgon! Natten har varit rätt bra, Edgar leker på golvet, ganska högljutt, men ändå, han sysselsätter sig själv. Annat är det med Tylla. Hon far runt här som en virvelvind och river ned och sönder saker, allt medan hon nynnar Idas jävla sommarvisa. Tack som tusan mamma för den! Hon kan EN sång, hjälpligt och trots att pappa ständigt påminner henne om att hon inte kan sjunga fortsätter hon. Men jag ska inte vara sådan, hon är fantastisk som tagit hand om lilla T så mycket, jag hade aldrig klarat mig utan henne och pappa. Men ÄNDÅ! Byt spår liksom (på vinylskivan alltså, ni vet, jag är ju dotter till en DJ. uppvuxen med vinyl, därav referensen. Blev det onödigt invecklat? ni fattade kanske på en gång? Fan, jag måste ge er lite mer cred. Ingen som följer den här bloggen har ju problem att fatta, det skulle liksom inte funka..;))

Ungen låter non stop. Det är bä-bä, nä-nä, min-min. En klar övervikt av negationer och possessiva pronomen. Lite skrik också för mer emfas. VARFÖR skriker barn så infernaliskt? Jag har frågat mig detta länge men i dagarna hörde jag på radion att skrik hamnar i samma kategori som sirener och larmsignaler. Det väcker samma känsla av fara på grund av sitt plötsliga insättande. Min lilla T har nått perfektion här. Jag lever i en ständig beredskap, inte bara på grund av henne såklart. Jag har ju fem till som behärskar detta och som ibland skriker i kanon här hemma, därav noll arbetsminne tror jag.

Det är lite tråkigt att jag ska snedtända så på Tyllas evighetssång, men när den sammanfaller med Edgars blir det en ljudmatta här som inte ger mig någon mental vila. Jag skulle vilja ha ett ljudisolerat rum där jag kunde låsa in mig någon kvart om dagen. I detta rum skulle även kunna finnas en toalett, en dusch och en yogamatta så skulle min kropp nog repa sig på några år…..

Nä, nu har Edgar lyckats väcka alla med sin evighetssång ändå. Tylla stapplar ut genom sovrumsdörren, bakom vilken maken snabbt föll tillbaka mot kudden och hoppas på att jag ska glömma bort att jag gått upp först i den här familjen de senaste 850 åren. Men NEJ, det glömmer jag inte och jag SKA vända det mot honom, vid ett väl valt tillfälle….jag för bok förstår ni, och ni är mina vittnen.

Om det skulle vara så att mamma läser detta, trots att hon nu befinner sig långt ifrån all ära och redlighet (franska vischan) utan wi-fi och snus…..I love you to bits och sååååå illa låter det inte. Du har ju säkert 10000 timmars övning bakom dig på den visan, man skulle kunna säga att du snart är ”Idas sommarvillas Zlatan”.

A la prochaine!

Skriv din sökning ovan och tryck enter för att söka. Tryck escape för att avbryta.

Tillbaka till toppen