Hej, nej jag är inte död, jag har bara vilat från att blogga i….två dagar? Nu är jag på igen. Det är detta delikata med egentid. Den är så svår att få till, även för en person som är ”ledig” en dag i veckan.
Jag vill dela med mig tre olika saker idag men de hänger inte ihop. Jag vill alltid det, få en hopknuten säck på slutet men idag blir det en trestegsraket. Jag orkar inte se samband, knorrar och elakheter i allt för böveln, jag är sleep deprived!
-
Jag samlar mig inför ett nytt angrepp i Lysistrates anda men det kändes lite som fel vecka efter det jag skrev om sexlust i onsdags…han kanske skulle tolka det som ett svepskäl? Men jag kan meddela att vi nu inte bara har garderob i hela radhuset utan maken har utvidgat sitt territorium till att omfatta även trädgården. Jag kanske snart får börja plocka upp hans skitiga sockor ur hålen på golfbanan??? Igår bestämde jag mig för att börja mitt nya liv. Jag fick en känsla av död. Jag har det ganska ofta just nu. Jag vet att jag närmar mig den andra av tre pucklar när folk trillar av pinn. det hade väl varit lite mer OK om jag inte varit mitt upp i småbarnslivet. Jag vill ändå leva en stund till så att jag får se dem växa upp, så de minns sin pinsamma mamma. Helst vill jag ju bli världens äldsta människa på 140 år eller så men då gäller det att börja idag!
Jag började som tidigare meddelat IGÅR. Och det tog slut lika snabbt. Jag kastade mig i sjön och simmade längd efter längd men fick avbryta i förtid för jag har så ont i axlar och nacke. Men jag stretchade ordentligt, stressade INTE och lade mig efter badet en stund för att sola. För ligga still ensam i solen det har jag inte gjort sedan jag väntade Frank 2009. På heder och samvete. Men nu tog jag mig tiden att ligga stilla i solen och reste mig inte förrän jag kommit ner i puls. Jag plockade ihop mina saker och lovade återkomma varje dag tills isen lägger sig.
När jag duschade hemma och torkade mig kände jag att det kliade lite i ena knävecket….jag kollade i spegeln, fotade och skickade till mamma och min kompis ST-läkaren i allmänmedicin. Det var lite onödigt egentligen för jag såg ju att det var ett erythema migräns. Vad katten kan det heta på svenska? Migrerande utslag? Säkert. Klockrent tecken på borrelia ihop med att jag hittade en fästing där för ca 2-3 veckor sedan. Tyvärr höll jag på att kolavippa i våras av kåvepenin så det fick bli näst bästa preparatet doxycyklin. Mamma fick ringa in receptet för inte heller hon var på jobbet men hon är ju gu bevars legitimerad och specialiserad. Jag får nu inte vara i solen och känner att jag kanske inte ska börja hårdträna just nu…BLÄÄÄÄÄÄÄÄ! Så typiskt.
Men, skit på det! Som min pappa skulle ha sagt.
2. Den gångna natten bjöd på tre vakna pass på sammanlagt tre eller fyra timmar. Alla tre vaknade varsin gång och det blev till att byta sängkläder vid fyrasnåret. Jag gäspade högt när en av mina patienter idag klagade på sin sömnbrist….
Vi har haft det motigt på läggningsfronten tidigare men nätterna är ändå helt OK, därför blev detta extra jobbigt tror jag, man är liksom avvand. Men läggningen, den gäckande sömnens pärleport. den verkar iallafall smågrabbarna ha forcerat nu. Vill ni ha lösningen?
Man ska skita i att vara en exemplarisk förälder som sjunger vaggvisor, samtal om dagen och läser uppbyggliga rsfl-certifierade sagor. Man ska IGNORERA barn! För nu när jag helt tappat tron på ett vaket liv efter läggningen och börjat skriva i mörkret medan de får var sin iPad att se strunt (barnkanalen) på så somnar de lugnt och fint. Måhända lite senare än vanligt men utan att jag blir ett nervvrak.
3. De är dödströtta när jag hämtar på dagis. Vi äter middag innan halv fem och sedan duschar vi dem nu när lek i sand och damm är extra kul och sen tar vi det bara kolugnt. Livet blir faktiskt lite mindre galet när man släpper alla sina ambitioner och tar den breda vägen. Igår åt Tylla Piggelin i duschen. Så nöjd så. Jag tänker mig att detta är uppfostran à la Pippi Långstrum. Det funkar utmärkt på mina barn. Själv ska jag sova med fötterna på huvudkudden inatt.
