Var det inte alldeles nyss som forskare kommit fram till att småbarnsmorsor borde komma hem från jobbet och ta en tupplur?
Jag tänkte snarast börja med det. Alternativt byta mentalt kön.
När jag är på jobbet tänker jag att det ska bli skönt att komma hem. Jag skyndar ofta dit. Men när jag vidrör förskolan ångrar jag mig genast. Jag borde låtit maken ta detta!
Tylla OCH Edgar strejkade vid hämtningen idag. Frank satt snällt (och mutad) i bilen (en stund). Tylla ville ej klä på sig. Edgars kläder var kvar på hans avdelning i andra ändan av huset en trappa upp. Först försökte jag få honom att gå dit själv, klä på sig och möta mig på gården. Nopp! Då försökte jag lämna Tylla på hennes avdelning för att ihop med Edgar hämta hans grejer. Nopp!
Så vi fick alla gå ihop vilket resulterade i att jag, som måste öppna och stänga alla dörrar och grindar, kom på efterkälken. De rusade fram och började leka. Jag samlade ihop sakerna med hade sedan fullt sjå att samla ihop hären. Jag var glad att jag vikt ner mig i bilen när Frank ville ha ”gottis”. Jag hade något att förhandla om. Det gick sådär. Vi kom ned till Tyllas avdelning iallafall. Där mötte Frank upp. Han hade börjat frysa som jag befarat och tagit sig ur bilen, in på gården och sen avdelningen….
Edgar tog på endast stövlar. Tylls fick en höstig väst. Iförda trotsade de den sjugradiga minuskylan. Jag kånkade på halvblöta overaller och vantar.
Bilen lös på insidan och hade öppen dörr.
Jag fick in E och F ganska lätt men Tylla hatar sin bilstol. Hon slåss mot den och mig varje gång hon ska spännas fast. Lyckligt mutade jag henne med choklad, det minst dåliga godiset. Hon satte sig motvilligt och tog emot ”gottiset”. Efter en dryg halvtimme var vi på väg hemåt igen. Alla lugna (inte jag då som förtvivlat försökte hålla mig på vägen utan vinterdäck. Pappa hävdar att det inte behövs. DET GÖR DET VISST! Jag höll på att fara av vägen minst fyra gånger idag och jag har verkligen guld i alten!)
Hemma försökte jag få igång matlagningen så fort det gick. Barnen slogs, bråkade om olika Ipads mm och allt avslutades med att E bet T. Då brändes köttbullarna.
När maken kom hem efter en timmes övertid var jag slutkörd och skakig. T hade ätit hälften av maten. De övrigas var orörd. Jag lade mig några minuter på sängen och mindes tupplursrapporten. Jag låg ner i kanske 10 minuter för att sedan ta mig an köket och tvätten. Pust och stånk.
Jag vill ha en människa. En sådan som jag kan överlåta allt på. En slav. Jag orkar inte vara slaven längre.
Imorgon ska jag kanske komma med happy meals till barnen när jag hämtar? För det kan ju vara så att godis inte är bästa lösningen….jag suger lite på den.
Jag måste lägga mig och vila efter att ha läst detta…
Märta och Maja har äntligen hyllor nära varandra på förskolan – det är vad jag kallar livskvalité! Förra året olika våning…
Den där forskningen om tupplur kändes mer som ett hån. Jag vill sova!! Och också ha guldstövlar.
Hej där! Ja, du behöver också vila har jag sett….Jag tror att guldstövlar kan vara vägen ur detta träsk…;)
Ha en bra dag, det kommer mera senare idag. Kunde inte hindra mig efter övergreppen i Köln, men jag kan ju inte bomba er alla med för mycket i taget!
Anna
Ok, nu har jag börjat kommentera här på din blogg så lika bra att jag fortsätter. 🙂
Jag gillar att läsa här, du skriver målande och trevligt och det är spännande att följa både husbygge, småbarnsliv och läkarliv.
Men nu när du skriver ett inlägg på temat ork så måste jag kommentera att det är som okänd läsare helt obegripligt att få ihop ditt liv. Det är ju inte nödvändigt att jag får ihop det men om du någon gång vill skriva ett inlägg på temat så läser jag gärna. 🙂
Om jag fattat det rätt så har du sex barn, utbildar dig till läkare, låter bygga ett hus och bor i kaos under tiden, jobbar med design på något sätt?, bloggar långt och regelbundet med mera. Hur går allt detta ihop och med vilka extratimmar per dygn som vi andra inte har gör du allt detta? Hur är det tänkt att gå ihop och hur är det tänkt att du ska må bra under tiden? Du skrev ju nyligen ett inlägg om vilka patienter du träffar i jobbet som blir utbrända för att de gör för mycket både privat och jobbmässigt och var kommer du själv in i bilden i att ta på dig lagom mycket i ditt liv? Ber om ursäkt om jag låter lite negativ nu men det här är min reflektion i nästan varje blogginlägg jag läser hos dig.
JAG själv är färdigutbildad och jobbar deltid på ett roligt jobb, har bara två barn som dessutom är lite äldre än din yngsta och ett hus som inte kräver några större insatser just nu och jag tycker ändå att jag ofta är trött och livet måste planeras noggrant för att´man ska orka lagom. Att läsa din blogg gör mig aningens matt måste jag säga…
Vi har alla olika kapacitet, så är det bara. Jag är van vid ett högt tempo och väljer bort väldigt mycket som andra ägnar sig åt. Mitt liv består uteslutande av barn, arbete och inget mer. Jag lägger ingen tid på att läsa, träna, pyssla, vara med vänner, se på bio, handla annat än mat. Vad är tricket med att få mycket gjort? Ta bort allt som inte är livsnödvändigt typ. Men som sagt lätt att bli utmattad då… Och jag har varit utmattad, det har jag ju skrivit om….många gånger.
Tack för att du läser.
A