Vilken dag! 19 grader imorse när jag åkte till arbetet och 27 på vägen hem. Men tröttheten! Jag fick gå och lägga mig vid 19. Jag kunde knappt hålla ögonen öppna när jag styrde hem från att ha lämnat vid fotbollsträningen. Helt slut! Att vara AT-läkare betyder att man byter arbetsplats med korta intervall. Personalen byts tre gånger om dygnet och varje vecka en ny överläkare och lite olika rutiner att lära sig, snabbt. Inte konstigt att man blir trött. Jag har det kanske lite extra allt som vanligt och att behöva sova ihop med som nu minst två små varav en lite då och då bestämmer sig för att kissa ned en vid pass 04.19 gör det vissa dagar till en veritabel utmaning att skina på jobbet. Men idag klarade jag nog det ändå. Jag hade några bra patientsamtal, ett rörande stress och utmattning…..man lever inte alltid som man lär. Men huvudsaken är att man får andra att förstå hur saker och ting hänger ihop. Det är ju lite klurigt att skriva när man är läkare, man kan ju inte avslöja folk liksom men man måste ju också få visa upp ”cases” för att lära av.
Jag hade kontakt med en utmattad person för ett tag sen, historien jag fick höra gjorde MIG matt, jag föreslog sjukskrivning, motion (av det allra lugnaste slaget) och nu mer än ett halvår senare får jag höra att det tog skruv. Men personen i fråga reagerade initialt med stor skepsis, ville INTE vara sjukskriven, skulle bara jobba klart lite först. Det är ett återkommande fenomen hos de som blir sjuka. To the bitter end ska man göra sitt yttersta, bara pressa sig liiiite till. I backspegeln har den här personen förstått hur illa det var och gjort förändringar i livet därefter. Det kommer bli riktigt bra till slut är jag övertygad om. Vissa personer har den kraften att komma tillbaka ännu starkare (och klokare).
Jag brinner verkligen för dessa personer, de måste räddas i tid. Därför blir det extra svårt att inse att en del inte alls verkar förstå hur allt hänger ihop och ffa HUR man ska behandla dem. Jag har ju en liten plan för framtiden, jag slipar på den och hoppas kunna presentera något konkret senare i år men just nu orkar jag knappt ta en dusch……
Men jag glimmrar till lite då och då och finner den där extra energin att skriva lite och ta tag i saker.
Jag slöläser lite på nätet för att kicka igång hjärnan då och då men just idag verkar fotbolls EM vara bästa medicinen. Så nu ska jag ägna mig åt det. Goodbbajs!
Men hur ska du räddas i tid då? Och av vem, dig själv?
Man kan alltid bara rädda sig själv är min erfarenhet…
A