Hej, det är jag, Tylla!
Jag kan inte hålla mig längre, jag måste släppa ut lite ånga. Idag skulle jag och min underbare bror Edgar (den som mina långa vuxna kallar egendomlige Edgar) få följa med till en affär! Sååå kul, äntligen händer det något liksom. Annars är vi bara hemma och måste lyssna på tjat gnäll och lägga oss och vakna på helt galna tider och äta saker vi inte gillar precis när de långa vuxna är hungriga…vad ÄR det om?
Så jag var supertaggad, spände fast mig i främsta sätet och sjöng och babblade så mycket jag orkade för att understryka hur nöjd och glad jag var att få komma ut på äventyr. Men, jag tuppade av, somnade som en stock efter bara några minuter och jag misstänker ”foul play” från den långa vaxas sida, hon är ju läkare och vet hur man får folk att sova…..Men, lagom till de lastade in en massa saker vaknade jag till och då visar det sig att de inte köpt EN ENDA GREJ TILL MIG! M O I ! TYLLA blev UTAn något alls…..oerhört på alla sätt. Men, mamman hade räknat med att jag skulle bli sur och hon avledde mig snabbt med att lova något som jag redan glömt vad det var….så himla listig är hon. Hon räknar kallt med att treåringar inte ska minnas något längre än 10 sekunder. Obehagligt.
Men egentligen var det inte mig detta skulle handla om utan min underbare bror. Han som fick ALLA sakerna OCH en cykel idag, precis som om han fyllde år eller något…kanske han gör det? Jag vet inte jag är ju bara tre, jag kan ju inte hålla reda på hur många gånger om året alla fyller år eller vad som hände i förmiddags….typ. De drar nytta av det där tror jag….
Iallafall, pannan kom hem med en ny cykel….och vänta nu….det kanske det var det mamman snackade om….att jag skulle få Edgars gamla….mm så kan det ha varit. Konstigt att ingen låtit mig lära mig cykla än då?
Åh, jag tappar spåret. Edgar var det ju. Jo den lille pojken är en samlare, han ska bli bonde senare men just nu, i väntan på att han får en egen gård, så samlar han på saker. Idag när nya skrivbordet skulle in så passade mamman, ni vet den långa vuxna gnällspiken, på att städa hans rum. Och med cirka fem minuters mellanrum skrek hon saker till han den andre långe. Saker som: ”Attans unge, här ligger min farmors fina träask som jag letat så efter eller men vad fan, här är alla mina MEMO-kort…jag blir galen”. Så höll det på i ungefär en timme (jag vet inte så noga men hon påstod att hon plockade lego en timme…). Det slutade med att hon bad den långe vuxne ha ett allvarligt samtal med E och berätta vad som händer när man tar saker som inte är ens egna. Pappan invände mot detta men fick kort svar av mamman kring att det var hans område ju. Vad DET nu betyder? Kanske min pappa är tjuv eller något?!?
Tydligen är det inte bra när barn samlar på sig saker som vuxna gillar, det var väl ungefär sammanfattningen av detta. Men jag tycker det är helt galet. För det verkar ju som att livet går ut på att ha SÅ MYCKET dyra och fina saker som möjligt och varför ska då inte barn också få vara med och samla. Att det sedan är så att vi måste ta från andra är ju inte så konstigt, vi har ju ingen LÖN! Eller vi får ju barnbidrag men det tar de ju ifrån oss. HUR hade de tänkt att den ekvationen skulle gå ihop? Vi är ju hänvisade till att stjäla, och har man exklusiv smak så har man. Jag är helt på Edgars sida här, om de vill ha sina saker ifred, då får de ge oss mer fickpengar. PUNKT! De tvingar oss att tjuvs, det är ju helt absurt!
Nu ska jag gå ut och cykla, jag har fått en rostig blå cykel som jag tror en gång hört till en av de äldre systrarna, jag vet, det är inte klokt att de inte tycker att jag är värd bättre men jag köper det nu, jag har sett en del glimrande saker i mammas smyckeskrin….jag funderar på att gå med dem till ”stampen”…
Hej på er!
Åh, hej! Det är jag, den lätt uttröttade mamman. Idag såg jag i en FB-grupp att några fina prylar var till salu i närheten. Jag hade bett maken köpa en lagom stor cykel till lille Egendomlige Edgar så jag var ensam med honom och Tylla några timmar. Han skulle inte hinna hem innan de stängde så med livet som insats packade jag bilen full (nåja) med barn och for iväg. Tylla gav min hjärna en rejäl match de första fem minuterna, sjöng låten från filmen Frost på omväxlande svenska och engelska, bankade med fötterna på instrumentpanelen och somnade sedan som en klubbad säl halvvägs. Puh!
Edgar fick då instruktion att vara liiiiite tystare i sin lek men det gav motsatt effekt, han skruvade upp volymen. NÄR ska jag lära mig att inte reta halvsovande björnar???
Vi kom dit och snabbt hittade jag en grep som var för dyr för sitt skick men ändå 2-300 kronor billigare än den nya jag tittade på igår, så ja, ett FYND! Vi fortsatte in i själva ladan och Edgar gick då men armarna innanför T-shirten. Jackan som jag tagit med vägrade han ta på och jag var livrädd att han skulle snava, inte kunna ta emot sig men jag lät det passera. Det finurliga med detta var då å andra sidan att han frös så mycket i den ouppvärmda ladan att han inte kunde TA på något….hahahahaha helt strålande tips för föräldrar som ska gå på loppis, klä era barn för lätt så kan de gå i tvångströja. Jag önskar jag kunde ta åt mig äran av detta geniala men det var pojken själv som kom på.
Vi kom ut med helt andra grejer än jag tänkt köpa för de sakerna var för högt prissätta. Men jag fann en gammal skolbänk som passade utmärkt att ersätta bordet som gick sönder förra veckan i Edgars rum.
Jag baxade in allt i bilen och då vaknade lilla T som jag haft ett öga på då och då genom ladugårdsfönstren. Hon fick tuppjuck, skrek galet mycket om att hon villa handla men jag var snabb att muta med att hon ju skulle få en CYKEL när vi kom hem, och då lugnade hon sig. hela vägen hem sjöng hon ”let it go…” för mig på precis en decibel för mycket för min intorkade hjärna.
Väl hemma baxade jag in skolbänken i huset, maken kom samtidigt med E´s nya cykel och jag tog ett djupt andetag. För E´s rum har behövt städas en längre tid, jag har försökt få ALLA att städa det både med hot och löfte om pengar men ingen har nappat, det har varit som en krigszon. Jag började plocka lego, kasta skräp som ungen samlar på och sparade värsta hörnet till sist….då börjar det plötsligt uppenbara sig saker jag LETAT EFTER I FLERA VECKOR!! Tyllas nyinköpta skor som försvann omedelbart efter att vi klippt bort lappen (de är i leopardmösnter, rosa och GLITTER), farmors fina ask men mina sentimentala småsaker, MEMO-korten till Stockholmsmemoryt som står i finskåpet, stårltrådsrullen som jag gav upp på igår och köpte två nya istället….och sen hittar jag BOTTENVENTILEN till vasken! VA??? Jäkla skitunge alltså, han snor precis ALLT som är värdefullt eller viktigt på något sätt. Jag bad maken ta ett snack med honom. Jag blev helt matt, men ändå lite glad för jag har undrat SÅ om det varit jag själv som i total förvirring rensat i disken och av misstag lyckats kasta den där gyllene proppen. Så jag ÄR inte senil, jag har bara uppfostrat en liten tjuv! Jag hoppas han slutar tjuvs saker och nu ska jag vara mer varsam med var jag lägger saker…ringar och sådant som han är så himla intresserad av…..helt livsfarlig ju. Ändå tycker jag att jag är försiktig med mina saker men man väntar sig ju inte riktigt att barnen är ute efter diskproppar…eller?
Nu är det iallafall väldigt rent och hyfsat städat i Edgars rum. Jag kan också diska igen, det var skönt, man behöver det mer än man vill inse.
Ha en härlig Valborg och se upp för alla igelkottar!