Hörde ni veckans ”Spanarna”? Om inte lyssna nu. Just denna veckas två första spaningar var väldigt tänkvärda för mig. Den om döden men även den andra som handlade om….jag minns inte. Det kommer senare, när det lugnat sig lite här.
Del ett först, döstäda. En ny bok är skriven på temat att DÖSTÄDA dvs börja städa ur gömmorna i tid för att visa de anhöriga hänsyn. Hm…..undrar var Ribbing har att säga där, är det god smak att städa upp sin röra innan man dör. Rimligen måste man då alltid ha det ordnat hemma för döden kan ju som bekant komma plötsligt. Jag skulle såååå gärna ha allt i ordning men inte för att jag kanske ska dö snart….
En del har ju avtal med vänner att sexleksaker och andra ev generande grejer ska tas bort i händelse av deras plötsliga bortgång. Jag har ingen plan…jag antar att min man tar hand om allt och inget hemskt generande finns att upptäcka här. Kanske om man letar mycket noga att man finner ett brev eller två där något känsligt berörs men inget som skulle ändra mitt eftermäle radikalt. För det var det det handlade lite om i spaningen, att ta kontroll över sin död och minnet av en. I efterhand kan man ju inte komma och säga: Nä hörrni, det VAR inte så, jag menade inte det där jag skrev i det där brevet/mailet/smset.
Istället kunde man ju rikta en bok till yngre: Köp inget, du kommer dö!, kunde den heta. Man behöver bara ett durkslag, en stol, ett glas och en tallrik typ. Allt annat kommer dina anhöriga få ändå. Miljösmart. Det nya svarta, att vara grön! Delningsekonomi och så vidare…inget äger något, det är framtiden. Men hur ska ”hjulen” snurra?
Jo, sen var det ju läkarspåret. Patienter kommer till läkaren med listor fulla av besvär, har googlat trött + yr och livslusten syns rinna ur doktorn i takt med att livshistorien rullas upp. Läkaren sitter där med sin kunskap och inte kan ”rå på” sin patient.
Nu lanseras ”spetspatienter” som ska förmedla hur det är att vara sjuk…..jag tänker mig att man inte alltid behöver ha upplevt allt i världen för att kunna förstå att andra har det svårt. Empati kallas det och vissa har det naturligt.
Jag kan ändå förstå listor när man ska till doktorn. Man kan ibland inte minnas allt och tiden är starkt begränsad, en åkomma i taget. Ibland ber jag patienter att skriva ned, föra dagbok osv. Det kan vara lättare att se ett förlopp då….men jag förstår vad han menade.
Jo, i första spaningen ingick ett brev från en död kvinna också. Det var väldigt trevligt och jag tror jag ska skriva ett sådant själv. Ungefär så här:
Hej allihopa!
Tyvärr är jag död nu. Det var ju inte min önskan, jag hade gärna levt för evigt, så mycket att göra och se men, så blev det alltså inte. Jag hoppas att ni mina barn klarar er bra i livet, hittar ärlig kärlek och trivs med era liv, inte arbetar bort det utan är mycket med de ni älskar och att min uppfostran och person inte åsamkat er för stor skada.
Vad gäller dig maken hoppas jag att du träffar någon som är lite sämre än jag. Lagom snygg och smart och framförrallt snäll mot dig och barnen. Jag vill ju inte att du ska tänka att det är bättre utan mig. Omöjligt liksom.
Jag tror ju inte på efterlivet så även om det skulle vara trevligt för er att tänka att jag sitter på ett moln och vakar över er är det inte så. Jag är borta för evigt och jag hoppas att er förhoppningvis ljusa bild av mig som en smart och kärleksfull typ med många begåvningar inte ändras av något som ni eventuellt hittar i en gammal skokartong. Bilden av mig får gärna vara den som ni hade medan jag levde. Allt som sägs om mig efter min död är sannolikt fel, jag kan bara inte bevisa det nu.
Jag älskar er alla, gråt inte över mig. Tänd ett ljus på min födelsedag och plocka upp era saker efter er, det sparar så mycket tid att ha ordning på sina saker och TID är allt. ALLT! Eller det är OK att vara ledsen och gråta lite men inte så där så ni går under, skratta istället åt hur rolig jag var när jag härmade Peter Sellers i Rosa Pantern eller så. Mycket roligare!
Hej hej, vi ses aldrig mer!
Nu blir det lördagsmys!