Vardag, nästan varje dag. fem i klump sen två dagar där man förtvivlat fösöker leva. Mm så är det. Det känns extra mycket så efter den här farligt varma och torra sommaren. Att nu kommer den, den mörka tiden. Visserligen har den också en viss tjusning men helt ärligt, jag hade hellre varit 18 i ständig sol….i Spanien. Inte utan barnen, eller maken och resten av familjen men det klämtar lite känner jag. Kanske det beror på att jag just spikat vad jag gör våren 2021? Nu lägger jag den gula vägen framåt. Jag bara hoppas att det finns mer solsken där borta….jag hoppas det så inte allt var förgäves.
Mindfulness, jo jag tackar. Jag har vardag så upp över öronen att jag får vara tacksam för en fridfull dusch var tredje dag.
Tack för ordet.