Livets krydda – BARN

Jag började dagen så här….så avslappnad man kan bli med tre små på besök hos andra. Jag hade ett linne på som tonåringarna förbjudit mig att använda för att det är så kort. ”Magtröja” kallar de den. Men jag replikerade att kjolen ju möter dess underkant men det var tydligen inget argument. Det sket jag i. Jag klär mig hur JAG vill. Punkt!

Jag hade inte tänkt blogga idag för jag känner mig så trött men så som kvällen utvecklades kändes det omöjligt att låta bli.

Vi hade två saker att göra under dagen 1) Besöka vänner med nyfödd bebis och 2) Bada med barnen. Inget mer, där går vår smärtgräns.

Lördag på IKEA i sommarsol var en BRA idé, inte mycket folk men fullt med personal. Edgar ville åka i vagnen. Han tyckte det såg mysigt ut, som en koja. Jag invände att det var trångt och att jag inte orkade bära. det sket han i och efter bara någon minut skrek han att han ville ut, det var för trångt. Har jag sagt att jag är synsk?

Men det ”ballade” i vanlig stil ur. Jag blev lite intensiv och föreslog, när vi ändå verkade bli så många på middag att våra kompisar skulle komma och äta de med….bra va? The more the meriter. Och så ÄR det ju. Tyvärr är jag in 20 längre och ryggen är mer 90. Jag handlade allt jag tyckte mig behöva för att utfodra 10 st varav två ej äter fläskkött och en inget som helst kött. När jag kom hem sa jag till maken att: -Jag behöver vila ryggen lite bara sen fixar jag all mat. DÅ kom gästerna. Visserligen kunde maken säkert ha klarat sig med viss instruktion men jag kände att jag behövde resa mig ur sängen efter bara några minuter.

Sen var det fullt öl och visade sig till sist blev det medvetslös som man så populärt sade i min ungdomstid. Wait for it!

Jag hittade på pestopotatissallad igår, det blev riktigt gott! Hacka basilika, riv parmesan, rör ihop med olivolja, några drag med vitlökskvarnen, salt och peppar och sen blandas med rykande het nykokt färskpotatis. I övrigt kyckling, chorizo, hamburgare, grillad zucchini från trädgården, masto o khiar (dvs iransk tzatziki med mynta) och lite annat.

Barn överallt, ammande, skrik, stenkastning (småttingarna grälade vid grustaget vid vägen) osv osv och det jobbiga är egentligen att man förtvivlat försöker uppvisa vilken harmoni man lever i med sina barn men samtidigt känner att snart drar jag på fotvanrding till Rom med Cecilia (som jag hoppas ska starta en sköterskeorden där inriktade på själslig vila och upphöjdhet för utmattade arma kvinnor) alternativ att polis tillkallas pga den höga ljudvolymen ens familj utsätter andra boende för.

Mellan den sönderhackade konversationen och panikutryckningar lyckades jag gulla med den lilla bebisen också och hjärtat smälter och tårarna kommer i ögonvrån av de små varelserna men nog är nog.

Igår tröttnade även Tylla på volymen här hemma och pillade in lila öronproppar och deklarerade att hon fått nog, av oss. I must destrrrroy you sa hon som Ivan Drago. Det går att kika på på min instagram! Väldigt underhållande!

Vi hade några fantastiska reklamfilmsminuter vid poolen med barnen strax innan tonåringarna kom och jag tänkte då att det är DET HÄR livet går ut på och SÅ HÄR det ska VARA. Men de ögonblicken flyger förbi.

Det blev lite lugnare efter maten och vi installerade oss i vardagsrummet. Barnen delade upp sig lite och vi vuxna kunde faktiskt prata med varandra. Turligt nog är mamman i familjen van vid stora familjer, hon har nio syskon, så hon lugnade mig upprepade gånger med: jag är van vid sånt här, jag har lärt mig att skärma av. Men för mig är skärmen borta numera, allt går rakt in.

När vi så satt där i godan ro dök Edgar upp i ena dörrhålet. Han hade en sax i ena handen och en ihopskrynklad halogenballong i andra. Han pratade knasigt och skrattade högt. Han drog tre, fyra djupa andetag, vände om. gick in i väggen när han vände om ut i hallen och nästa sekund såg jag honom stupa mot betonggolvet i andra dörrhålet. Killen var medvetslös! Jag rusade upp, blixtsnabbt, ryggen till trots och drog ut honom i den svala kvällsluften. Där kvicknade han till efter att jag sagt åt honom att dra djupa andetag. Hans första reaktion var ilska, som vändes mot mig. Han rev och klöste mina armar i panik. Och så ungefär avslutades helgen. Han somnade senare på min arm och allt var gott och väl. Han lovade dyrt och heligt att aldrig inhalera helium, någonsin. Egendomlige Edgar alltså. Inget av mina andra barn kommer upp i så många tillbud som han, hans idérikhet slår rekord. Tyvärr visar ju Tylla på en hel del energi hon med….Y som var här igår sa att det kan vara så att de yngre barnen tar ut svängarna då föräldrarna vid det laget är lite äldre och tröttare. ja det ska gudarna veta. Jag är lite äldre och tröttare nu och jag längtar tyvärr lite tillbaka till arbetet…..så ska det INTE vara känner jag.

Som jag och en av mina skolkamrater konstaterade i veckan. Vi behöver HJÄLP och jag undrar om man inte kan avsäga sig sin framtida Hemtjänst x4 och istället få den nu? Chanserna att jag lever länge nog för att utnyttja en dusch i veckan ser ganska små ut härifrån…

Jag började med att försöka arbeta med boken lite i sängen men då komma alla dit. Då omgrupperade jag hit…varpå hela familjen samlades där. maken undrade varför jag valde en så usel plats och då sa jag lite uppgivet att någon direkt BRA plats för mig att vara ifred på finns liksom inte för mig med mindre än att jag byter kommun. Men ni ser väl att jag ser anständig ut?

Maken hittade den här bilden i sin telefon från förra sommaren och utbrast: -Här ser du inte så sliten ut……DÖH!?!

Miljökompensera

Funderar på att trycka upp lite pins….

Nu har jag inte arbetat på två veckor. Jag har aldrig varit tröttare. I helgen 31 gäster och 18-årskalas för en dotter. Jag diskar fortfarande glas trots att vi använde engångsartiklar (fy på oss!). Igår var grannarna här och hjälpte till med att äta upp resterna. Jag tycker att jag är miljösmart, jag tänker på klotet och mina barns, barnbarns och barnbarnbarns framtid och så vidare. Jag källsorterar, flyger orimligt sällan, har egna höns, komposterar, odlar och gör så bra val jag har råd med. Då plötsligt nås jag av nyheten att jag är värsta sortens miljöbov! Jag har BARN! Supermånga också, så jävla feltänkt! på Lunds universitet, grundat på 1600-talet, har man nu studerat miljöeffekterna av olika komponenter i mänskligt liv och leverne och det visar sig att barn är värre än Thailandsresor (som jag hyser stark antipati emot av många skäl). VA???? Jag har gjort ALTT fel, inget jag gör väger upp för det faktum att jag fört mina gener vidare och mina totalt fantastiska värderingar. Jag måste nu hoppas att mina barn inte följer mitt exempel och ger mig 36 barnbarn som dödar planeten. Så dystert!

Jag gillar ju forskning, framsteg, vetenskap och annat som gör världen till en bättre plats men tydligen är det bästa man kan göra att avstå barn….och om man tänker den tanken hela vägen ut kanske det bästa vore att ta livet av sig när man uppnår fertil ålder, så man inte ockras att avla barn ihop med någon man älskar? Kanske MP måste skriva om sitt partiprogram nu….eller för resten ALLA partier måste tänka om nu för att rädda Tellus, särskilt KD kanske som värnar familjen.

Jag är glad att man på ett av landets mest ansedda Universitet inte låter känslorna styra utan förnuftet, låt bli att skaffa barn för planetens skull, det blir grönare och skönare utan oss. Kineserna hade rätt hela tiden, barnbegränsning är vägen, de var bara inte tillräckligt radiala. NOLL barn, inga människor, DET är vägen framåt! Nedan finns länk till LU och deras forskning kring detta.

Dina bäst använda skattepengar avseende forskning?

 

Jo, min dotter Tylla vaknade sent idag, hon rusade mot mig där jag satt i köket med öppna armar och sa:

-Inget bråk!

Och det stämde, vi har haft en ljuvlig morgon utan höjda röster med många kramar och de leker på olika platser runt om mig och de tre veckor gamla kycklingarna sprätter i sin tillfälliga bostad under öppna spisen…..

Been there done that

Det är märkligt att befinna sig i två olika faser i livet samtidigt. Å ena sidan har jag vuxna barn, ett som snart lämnar boet definitivt och ska börja plugga. Å andra sidan är jag småbarnsförälder och känner att jag behöver en natts sömn rätt snart om jag ska orka med att arbeta en endaste vecka till. Jag ser magar och bebisar överallt…..jag ska inte ha fler barn och känner att jag är så väldigt klar med det där. Jag har varit med om ALLT man kan vad gäller föräldraskap tycker jag, utom att få tvillingar typ. Och jag får ofta hålla mig från att kommentera vänners FB-förtvivlan över hur jobbigt det är med småbarn för jag känner att jag inte vill förta deras misär liksom….fattar ni? Alltså jag läser om folks enorma trötthet, alla galna saker som händer dem och jag tänker:  -Det där var väl ingenting!?! Jag har det MYCKET VÄRRE och är femton år äldre…..så bittert. Idag var det fritidsdagen med öppet hus på skolan. Jag slingrade mig iväg från arbetet 1,5h tidigare (allt var klart så det var ingen fara och jag hade fått lov) och då kommer jag….SIST! Min unge bröt ihop totalt och bara grät när han såg mig. Jag hade missat sången, kanelbullarna, ALLT! Men han hämtade sig rätt snabbt, vi gick gemensamt på toan för jag hade hunnit bli rejält kissnödig på de 62 minuterna bilfärden tog (vågade inte ta bussen idag som tog två timmar igår) och sen drack jag sista koppen kaffe som fanns kvar och vi tog två kakor. Då kom Franks fröken och sade att jag hade 15 minuter på mig om jag ville göra någon frågesport i en app jag skulle laddat ner i mobilen igår. Sen var det för sent. Jag hade bett maken ladda ner appen för jag KAN inte (läs vägrar lära mig nymodigheter) men det gjordes aldrig och vi lät helt bli att göra annat än titta på hans äggskal från en koltrast och ögna igenom hans sagor. Mycket fint illustrerade och helt galet stavade. När jag gick i ettan tillät inte fröken Wengse felstavning kan jag intyga. Och jag märkte hur jag började rätta hans texter…..men så kom jag på mig, skrivarglädjen….den är lätt att ta död på, det ska gudarna veta!

På vägen därifrån träffade jag en annan förälder som vi umgås lite med. Han och jag konstaterade att man måste vara pensionär för att hinna med allt som rör barnen….där har jag iallafall inte långt kvar tänkte jag. Eller? Måste vi kanske arbeta tills vi är 80 snart? Mina föräldrar är på god väg, båda förbi 70-strecket and still going strong.

Åh, sen kom man hem. maken hade köpt två leksaksmanicker som tydligen är heta nu…TVÅ!?! Till killarna….och Tylla blev utan. Kaos, katastrof och jävla knasigt tänkt tyckte jag. Att köpa coola leksaker till killarna men inte till minstingen…hur tänker man då? Så jag fick åka iväg med henne för att köpa en likadan såklart. Men på vägen dit får jag veta att han glömt att köpa bacon till carbonaran (den typ mest centrala ingrediensen om man tänker att det består av spagetti, parmesan, ägg och bacon…..) alltså skulle jag få göra det HAN hatar, att handla med barn i först en leksaksaffär och sen in i dyraste och mest packade butiken på ön……med världens ryggskott. Tack som bara den min snygge, unge make. Han är nu för övrigt iväg och handlar trallvirke och jag ensam hemma med de tre förvildade barnen (inte mitt fel, jag har försökt). Meeeeeen nu ska vi inte hänga ut någon här, jag är inte bitter, jag ÄR inte bitter. Jag är ärlig. En sanningssadist, precis som min mor. Jag älskar henne. Man ska aldrig ljuga, ALDRIG! Man behöver inte alltid tala om allt men det man säger ska vara sant. Det var allt!

Gokväll!

P-piller kort och gott

Från igår. Kan själv ….. Lilla damen gillar mina rosa skinnhandskar. I dem känner jag mig lite som en dålig kopia av Melania Trump, hon hade visst turkosa in insvärjningen. Fast mina matchar inte den second handfyndade Whyred herrjackan jag haft i fem år….Stor skillnad mellan henne och mig HUGE!

 

Stor sorg och tragik. Frank orkade ändå begrava sin höna fast han grät sig genom hela middagen.

Jag hade en ganska bra morgon faktiskt trots allt. Allt innefattar då att jag vaknade med fyra personer i en säng ämnad för två, tre av fyra höns dödades av räven igår och att jag ensam skulle få iväg tre barn till skola/förskola på mindre än 45 min. Ingen dog.

På vägen hem hämtade jag bilen som blev kvar på dagis igår för lilla solskenet (Tylla) vägrade åka bil, ville köra vagnen, utan kläder, i snöstormen. Och jag, den curlande sexbarnsmamman på randen till vansinne sa inte emot.

Jag körde bilen de ca 500m hem till huset idag istället och hann då höra detta: Forskning om P-piller från KI och då blev jag så där trött igen. Om ni inte orkar klicka och lyssna kan jag meddela: Vanligaste kombinerade P-pillret ger sänkt livskvalitet för kvinnor. Det ger ju inga barn heller för den delen kan man tillägga, men som sagt, man blir inte en glad människa. Det klingar ju lite skevt ihop med det jag skrev först, att barnen typ STÖR mig i mitt liv men mestadels är ju livet med barn helt fantastiskt. Och så finns KONDOMER!

Maken gör ofta oväntade saker. Plötsligt från ingenstans börjar han putsa fönster. Rättelse, ETT fönster. Sen orkade han inte mer, och laddningen var slut, och han vet inte var han har laddsladden och antagligen kommer han aldrig mer i sitt liv putsa något glas. Jag skulle ha kunnat säga (har du kollat i städskrubben, i den låda där jag förvarar allt städ- och rengöringsrelaterat? Jag skulle också ha kunnat sagt: Så går det när man inte håller ordning på sina grejer. Eller: jag har ju sagt att det är en BRA idé att märka sina laddare med en tejpbit som man skriver typ: Fönsterputsladdare på…. Jag sa allt det. Men som ni förstår för döva öron).

Jag var en gång hos en gynekolog för kanske 10-15 år sedan. Han tyckte jag skulle äta P-piller istället för ngt annat (minns ej vad jag hade för idé då). Jag sa….-Alltså jag är inte SÅ sugen på en massa hormoner å grejer….kanske spiral?

-Lilla gumman, om du ska bli läkare får du nog ta och ändra inställning där. Punkt slut liksom. Jag gick. Och tänkte att han nog är död snart. Jag födde tre barn till efter det.

Jag har i princip aldrig ätit P-piller, jag kan inte för jag glömmer bort att ta dem som man ska och jag har ju gillat att få barn…..så kan man ju låta bli att bli gravid på andra sätt också som ni säkert känner till. Och jag ÄR läkare, jag vet att P-pillerrevolutionen förändrade livet för massor med människor när det kom. Jag bara tycker att vi ju kommit till den punkten i vårt land, vår utveckling, att en kvinna faktiskt kan välja att säga nej, män kan använda kondom, vi kan få spiral, det går utmärkt att avbryta mitt i och dagen efter piller finns i allra värsta fall samt gud förbjude abort om allt man försökt visat sig inte fungera och man absolut inte kan ta emot ett barn.

Jag är tack och lov snart ur den där karusellen och säger HEJ KLIMAKTERIUM!!!! Välkommen!

Men det är sorgligt att vi gör unga kvinnor ledsna och minskar deras livsglädje bara för att de ska kunna ha sex när som helst. Och visst, vissa kvinnor kanske väljer det framför att må toppelitopp, vad vet jag men själv skulle jag aldrig göra det så läkare jag är.

Så här trumpen kan man se ut på väg till förskolan när man måste åka vagn, trots att man har mammans hanskar….

Om man istället får köra sin egen vagn lyfter man blicken och strålar av glädje. Jag tänkte en sekund att hon kanske kunde köra mig…..

Snipp snapp slut för idag. Nu ska jag redigera en bok om hur man mår lite bättre, inga piller alls där (nästan).

Barn, familj, preventivmedel och normer

Nu ni, jag ska skriva om mig som mamma, sexbarnsmamma. Inte explicita detaljer om hur de kommit till, alltså inte sex, det är jag för hämmad för. Men mina tankar kring att skaffa barn, begränsa antalet barn och hur folk reagerar på att jag har just en hel drös med ungar.

Jag har aldrig längtat efter barn, är inte så särskilt barnkär (ni vet så där att jag gullar med andras ungar) men jag brinner för barns rättigheter och mår uppriktigt illa av att höra om alla miljoner barn som far illa världen över. Jag hade nog en tanke om att vara ”normal” och skaffa de obligatoriska två barnen, helst en av varje sort och sen vara nöjd. MEN, sen skaffade några vänner fler barn…och jag har ju lite så där svår att hålla mig så jag fick exmaken till att skaffa ett tredje litet barn. Och var väl ganska nöjd där.

Så skiljde jag mig och träffade en yngre man utan barn…..som inte ville ha barn….vi missförstod varandra kan man säga. Han visade sig emellertid inte svår att få över på ”min” sida när vi stod inför fullbordat faktum. Och har man redan ett barn, ja då behöver ju det barnet ett syskon. Som kom oväntat snabbt. 15 månader senare. Det var ju helt OK eftersom jag var 40 då. Där hade vi tänkt att dra ett streck. Med fet stil. Meeeeen…jag är ingen preventivmedelstjej kan man säga, har dålig koll på menstruationscukeln trots 30 års övning, ogillar att laborera med hormoner (som en äldre kollega tydligt sagt åt mig att det fick jag nog ändra om jag skulle bli doktor!?!) och spiraler och skit…

Jag hoppades på klimakteriet helt ärligt, jag visste att mormor hamnade där tidigt…. och så kom alltså ett sjätte barn. Det visar sig att man liksom skjuter lite på klimakteriet när man varit gravid många gånger. Hur skulle JAG kunna veta DET????

Nåväl, hon var så välkommen lilla T, hon lyser upp förskolepersonalens tillvaro får jag höra dagligen, en frisk och humoristisk fläkt tydligen.

För er som inte har barn kan jag meddela att man efter förlossningen får ett samtal från MVC. De vill höra om de ska skriva ut något preventivmedel. Jag brukar ju tacka nej för jag vet att jag inte klarar att ta dem och spiral….näääää fy, in och grotta i ens allra heligaste. Nej tack liksom på den. Jag är ju lite hämmad som sagt.

Fem gånger har jag fått det där samtalet om p-piller och avböjt. Eller jag har sagt att jag ska fundera på det men egentligen menat: Du har inte med det att göra, ring aldrig mer! Jag har lite svårt med att andra ska föreslå för mig vad jag ska göra….i alla sammanhang. Jag får då lust att göra tvärt emot. Bananas!!!!

Efter barn nummer sex fick jag ocksået samtal, den gången hoppades p-piller frågan över och det blev hard core direkt. Sterilisering? Och DÅ blev jag på allvar förbannad. Tycker någon att det räcker nu? Ja, alla runt omkring mig tycker ju det, och det får de gärna tycka. De ser ju hur jag har det, men att en utomstående ska föreslå att jag ska operera mig i magen för att INTE få FLEEEEEER barn? Där går gränsen. Tänk om jag varit västleastadian???

Man kan väl inte utgå från att sex barn räcker? Då kanske TRE barn räcker lika gott. ( För att ens ”stam” inte ska dö ut/minska i storlek krävs att varje par föder fyra barn. Det har Hans Rosling sagt så det måste stämma. Jag har alltså tillsammans med mina två män bara genererat sex barn, det borde varit åtta…eller är det så att jag räknas ihop med examens nya kvinna som har ett eget barn och då ligger vi fyra vuxna bara ett barn efter…?) Jag sa nja, jag ska tänka på saken men tänkte: Dra åt pipsvängen!

Jag funderade ett tag om det finns något PM för när man går rakt på steriliseringsfrågan. De håller sig ju ganska strikt till sina standardfrågor som t.ex om man röker, dricker, osv. De frågar ju t o m OM dessa frågor mitt i graviditeten som om en fembarnsmamma tillika läkare som aldrig tidigare rökt plötsligt bestämmer sig för: Nej nu är det hög tid att börja röka!

Sen det där med normer. Jag är ju väldigt stolt över mina barn och mörkar inte att jag har dem men jag förvånas ofta över reaktionerna jag får. Det är uteslutande från kvinnor de kommer. Det är saker som: Du som är så fin i kroppen, det skulle man aldrig kunna tro, och hur gammal ÄR du egentligen, du måste börjat tidigt och hur ORKAR DU? Och den sista frågan är väl mest befogad. Svaret är , det gör jag inte. Men det beror sannerligen inte bara på barnen, snarare allt annat. Jag har varit med om middagar som helt tystnat när det framkommit att jag har SEX UNGAR!!!! Och så de obligatoriska frågorna om vi inte har kabeltv osv.

Så här är det: Har man fått ur sig en unge är förtrollningen bruten, det är som i Lost in translation, ”Life as you know it is GONE” och då har fördämningarna rämnat och det är svårt att stoppa. Särskilt om man byter man. Hade maken också kommit dragandes med tre barn skulle kanske saken varit annorlunda men nu var han ju barnlös stackarn och då måste man ju ställa upp…;) Och så gillar jag det där magiska med att vara gravid, känna sparkar och bara vara så där FET! Nej det var ljug, jag hatar att vara gravid, jag får ont överallt numera, är rädd att föda (det har blivit värre för var gång) och jag har dödsångest och oroar mig för att barnet ska vara sjukt. Men jag längtar ändå ständigt efter en liten väldoftande terrorist som ska störa mig på natten och tvinga mig att gå i velourkläder och ynka mig. Jag gillar att få barn helt enkelt. Med detta sagt vill jag inte knäppa alla på näsan som kommenterat att jag ser välbehållen ut och som tycker att jag är cool osv men det är ingen ”biggie” det är bara tre barn mer än normen och jag tycker det värsta var barn nummer ett. Då är man helt vilse och jag klarade det med nöd och näppe kan jag säga, mitt livs värsta år faktiskt, hur mycket man än älskar sitt barn skulle jag aldrig vilja göra om just den resan.

Sen när folk säger åt mig att det ”räcker nu”…..det är ungefär som att säga till mig att jag inte kan simma Vansbrosimmet…….

Alla ni där ute som funderar på fler barn, just do it! Allt man behöver är kärlek till den man skaffar dem med, insikt om att livet blir mycket rörigare men också mycket rikare, pensionen blir lägre, sömnen kortare och kroppen….lite lösare.

Jag har vänner som kämpat för att få barn, ibland skäms jag lite för att jag haft så lätt för det, men så är det i livet, inget är rättvist och jag är otroligt tacksam att jag kunnat få ihop en hockeyfemma med avbytare. Nu går livet ut på att inte få en sjunde….och det är svååååårt när man byter om varje dag så nära förlossningen och ser de där små godingarna varje dag.

Nu ni ska jag se på något på Svtplay, vi HAR tv, vi tittar bara inte så ofta…;)