Utmattning det nya svarta

Här en beskuren bild från boken som Louise Winblad gjort Så här ser jag ut när jag bloggar nu på morgonen.

Idag när jag skulle skiva av mig var två killar vakna, de minsta. Tylla och maken sov…. minstingarna liksom. Jag bad barnen att sänka respektive volym men fann att öronproppar var den rätta melodin….

Vi hade tänkt att ta med nya spelet på middagen igår men…jag tog presenterna och maten. Maken skulle ta spelet och se till att barnen lämnade huset….så nej, det blev inte brädspel. Lika bra det!

Jo, jag hade ju utlovat ett inlägg om arbets”livet” och en reflektion från min mor.
Jag har senaste haft MINST sex (kanske fler) patienter som jag försökt få över på den hälsosamma sidan. Den där arbetsinsats står i jämvikt med återhämtning…..en hade hört halva budskapet, att använda lunchen till avslappning/motion. Den personen hade planerat promenader runt sjön på lunchen med samtidiga medarbetarsamtal….jag höll i mig hårt och sa att det var halv poäng för promenaden men avdrag för att försöka vara MER effektiv. Men det kommer så smått där tror jag….vi arbetar sakta mot målet.
Sen några (varav inga har tid eller lust att bli sjukskrivna för allt smör i Småland) som är så stressade i rummet att MIN puls går upp……de kommer få komma tillbaka jag ska göra mitt yttersta för att de ska slippa komma närmare väggen.
Igår efter vår trevliga middag kollade jag flödet på Instagram…då såg jag ytterligare en känd (fast för mig okänd) person som talar ut om sin utmattning. Och jag tänker att detta är helt sjukt. Ska ALLA bli utmattade eller? Jag förstår mycket väl att man ibland får för mycket att göra, särskilt som frilans eller person ”i ropet” men det är ju uppenbart helt ohållbart.

Jag är orimligt stolt över taket som jag har anlagt på hönshuset. Maken tycker att det är fånigt för han har ju gjort resten…men utan miginga höns! Så jag vann!

Varje morgon när jag tar bilen en timme två kommuner bort känner jag att det skriker i kroppen, jag vill något annat. Nu har jag inget val. Jag måste bli klar med detta annars drar det ut i oändligheten, jag måste ta nästa steg. jag kan heller inte flytta från stan sälja villan och leva upp pengars. Jag kan inte bosätta mig i Norrlands inland och bli självhushållare och bo med lammungar och katter. Barnen skulle inte bli glada, jag kan inte rycka upp dem med rötterna en gång till. Men vore jag ENSAM så är det exakt vad jag skulle göra. Krympa världen.

Ser ni vilket fantastiskt läge!!! Vatten är magiskt och jag skulle vilja ha ett liknande såklart. Men nöjer mig med vatten på lite längre håll. Då slipper jag oroa mig för drunkning….jag satt lite som på nålar igår innan barnen bestämde sig för att gå in.

Men man kan göra vissa saker som håller en borta från konsumtion som gör att man måste arbeta mer. Man kan avstå statusjakten och bli lite lugnare, man måste inte ha ett bra jobb för att duga. Jag vet en filosof som skrev böcker….han arbetare som spärrvakt för att ha råd att leva och SEN levde han. Läste och skrev på jobbet….det ni!

Och sen var det det som min mamma fnurrade på….

I den soffan mös jag igår. Barnen lekte exemplariskt och två somnade i soffan på övervåningen innan nio. De blir bra trötta av en heldag på skolan alltså….

Det fanns inget bra sätt att fota den magiska utsikten, motljus eller helsvart blev det. Här en kompromiss. Tänk er VATTEN bakom mig!

Vad var det då min mamma klämde ur sig? Jo hon sa att hon tyckte det var fullständigt onödigt att barn börjar skolan vid åtta. Jag håller helt med. Nio skulle passa bättre. Och de skulle kunna gå själva såklart, föräldrarna skulle kunna åka tidigare till arbetet och komma hem senare och en massa andra trix för att man ska slippa vara så fruktansvärt trött och just i mitt fall behöva gå upp tio i sex för att hinna till jobbet tio i åtta. Men allt bygger då på att vi har flexibilitet i systemet…och det finns ju inte. Vi är fastlåsta (alla som inte har superflexibla arbeten osv osv) vid 8-5-principen och jag har så svårt för detta. Jag ringde mamma lite senare på förmiddagen för att höra hur hon tänkt kring det där med senare start på dagen och det visade sig att det var baserat på forskning på tonåringar. De ska inte börja använda hjärnan så tidigt….

Jag ska avsluta med något positivt. Jag älskar att åka skidor. Jag har inte åkt utför på 10 år…och som en blixt från klar himmel fick vi erbjudande om en skidresa som inte var snuskigt dyr. Jag tackade ja utan att blinka. I efterhand kom jag på att man måste ha semester…två stycken…och att jag inte ens börjat på mitt nya arbete. Men jag slängde iväg ett mail och vet ni vad!? Jag älskar min nye chef. Jag fick svaret att det skulle nog gå bra, han mailade vidare och den personen sa detsamma. Mailet avslutades med” de får helt enkelt klara sig utan oss två den veckan!” och SÅ ska en chef vara! En sån som man vill bjuda hem på middag!!!!!
Champagne till ALLA!!!

Hej på er!

Tillägg på förekommen anledning lite senare idag…

Jo, jag fick en kommentar här om att man inte kan ge trovärdiga råd till folk i en bok om man inte är helt perfekt själv. Och så lite om att jag har ett förfärligt äktenskap och allmänt kaos här….till den personen kan jag bara säga. Sist jag träffade Sveriges stilguru nummer ett hande hon en fläck på kappan….och det går också bra. Man behöver inte alltid leva som man lär och det har jag aldrig påstått. Vad jag däremot har lyckats med är att göra mig själv frisk från total sjukskrivning, fått ett eftertraktat arbete på 100%, skrivit en bok, flyttat två gånger och byggt en hus efter att jag var utmattad. Så något kan jag om att resa mig ur askan och elden. Och som jag påpekat många gånger tidigare. Jag överdriver vissa saker för dramatikens skull och ni som följer mig väldigt noga vet nog hurdan jag är vid det här laget. Utan glädje klarar man inte att prestera något, jag har väldigt mycket kärlek omkring mig och ser mig som lyckligt lottad. Tycker man att man blir nedstämd av att läsa min blogg tycker jag bestämt att man ska sluta med det. NU!

 

Jo, sedan jag skrev imorse har jag och maken byggt till hönsgården med en vind och nederbördsskyddad hörna inför vintern. Vi fick restmaterial av grannarna. Då slipper de åka till sopstationen och vi slipper åka och handla. Älskar små projekt ihop med maken, vi jobbar bra ihop sida vid sida i regnet.

Miljökompensera

Funderar på att trycka upp lite pins….

Nu har jag inte arbetat på två veckor. Jag har aldrig varit tröttare. I helgen 31 gäster och 18-årskalas för en dotter. Jag diskar fortfarande glas trots att vi använde engångsartiklar (fy på oss!). Igår var grannarna här och hjälpte till med att äta upp resterna. Jag tycker att jag är miljösmart, jag tänker på klotet och mina barns, barnbarns och barnbarnbarns framtid och så vidare. Jag källsorterar, flyger orimligt sällan, har egna höns, komposterar, odlar och gör så bra val jag har råd med. Då plötsligt nås jag av nyheten att jag är värsta sortens miljöbov! Jag har BARN! Supermånga också, så jävla feltänkt! på Lunds universitet, grundat på 1600-talet, har man nu studerat miljöeffekterna av olika komponenter i mänskligt liv och leverne och det visar sig att barn är värre än Thailandsresor (som jag hyser stark antipati emot av många skäl). VA???? Jag har gjort ALTT fel, inget jag gör väger upp för det faktum att jag fört mina gener vidare och mina totalt fantastiska värderingar. Jag måste nu hoppas att mina barn inte följer mitt exempel och ger mig 36 barnbarn som dödar planeten. Så dystert!

Jag gillar ju forskning, framsteg, vetenskap och annat som gör världen till en bättre plats men tydligen är det bästa man kan göra att avstå barn….och om man tänker den tanken hela vägen ut kanske det bästa vore att ta livet av sig när man uppnår fertil ålder, så man inte ockras att avla barn ihop med någon man älskar? Kanske MP måste skriva om sitt partiprogram nu….eller för resten ALLA partier måste tänka om nu för att rädda Tellus, särskilt KD kanske som värnar familjen.

Jag är glad att man på ett av landets mest ansedda Universitet inte låter känslorna styra utan förnuftet, låt bli att skaffa barn för planetens skull, det blir grönare och skönare utan oss. Kineserna hade rätt hela tiden, barnbegränsning är vägen, de var bara inte tillräckligt radiala. NOLL barn, inga människor, DET är vägen framåt! Nedan finns länk till LU och deras forskning kring detta.

Dina bäst använda skattepengar avseende forskning?

 

Jo, min dotter Tylla vaknade sent idag, hon rusade mot mig där jag satt i köket med öppna armar och sa:

-Inget bråk!

Och det stämde, vi har haft en ljuvlig morgon utan höjda röster med många kramar och de leker på olika platser runt om mig och de tre veckor gamla kycklingarna sprätter i sin tillfälliga bostad under öppna spisen…..

P-piller kort och gott

Från igår. Kan själv ….. Lilla damen gillar mina rosa skinnhandskar. I dem känner jag mig lite som en dålig kopia av Melania Trump, hon hade visst turkosa in insvärjningen. Fast mina matchar inte den second handfyndade Whyred herrjackan jag haft i fem år….Stor skillnad mellan henne och mig HUGE!

 

Stor sorg och tragik. Frank orkade ändå begrava sin höna fast han grät sig genom hela middagen.

Jag hade en ganska bra morgon faktiskt trots allt. Allt innefattar då att jag vaknade med fyra personer i en säng ämnad för två, tre av fyra höns dödades av räven igår och att jag ensam skulle få iväg tre barn till skola/förskola på mindre än 45 min. Ingen dog.

På vägen hem hämtade jag bilen som blev kvar på dagis igår för lilla solskenet (Tylla) vägrade åka bil, ville köra vagnen, utan kläder, i snöstormen. Och jag, den curlande sexbarnsmamman på randen till vansinne sa inte emot.

Jag körde bilen de ca 500m hem till huset idag istället och hann då höra detta: Forskning om P-piller från KI och då blev jag så där trött igen. Om ni inte orkar klicka och lyssna kan jag meddela: Vanligaste kombinerade P-pillret ger sänkt livskvalitet för kvinnor. Det ger ju inga barn heller för den delen kan man tillägga, men som sagt, man blir inte en glad människa. Det klingar ju lite skevt ihop med det jag skrev först, att barnen typ STÖR mig i mitt liv men mestadels är ju livet med barn helt fantastiskt. Och så finns KONDOMER!

Maken gör ofta oväntade saker. Plötsligt från ingenstans börjar han putsa fönster. Rättelse, ETT fönster. Sen orkade han inte mer, och laddningen var slut, och han vet inte var han har laddsladden och antagligen kommer han aldrig mer i sitt liv putsa något glas. Jag skulle ha kunnat säga (har du kollat i städskrubben, i den låda där jag förvarar allt städ- och rengöringsrelaterat? Jag skulle också ha kunnat sagt: Så går det när man inte håller ordning på sina grejer. Eller: jag har ju sagt att det är en BRA idé att märka sina laddare med en tejpbit som man skriver typ: Fönsterputsladdare på…. Jag sa allt det. Men som ni förstår för döva öron).

Jag var en gång hos en gynekolog för kanske 10-15 år sedan. Han tyckte jag skulle äta P-piller istället för ngt annat (minns ej vad jag hade för idé då). Jag sa….-Alltså jag är inte SÅ sugen på en massa hormoner å grejer….kanske spiral?

-Lilla gumman, om du ska bli läkare får du nog ta och ändra inställning där. Punkt slut liksom. Jag gick. Och tänkte att han nog är död snart. Jag födde tre barn till efter det.

Jag har i princip aldrig ätit P-piller, jag kan inte för jag glömmer bort att ta dem som man ska och jag har ju gillat att få barn…..så kan man ju låta bli att bli gravid på andra sätt också som ni säkert känner till. Och jag ÄR läkare, jag vet att P-pillerrevolutionen förändrade livet för massor med människor när det kom. Jag bara tycker att vi ju kommit till den punkten i vårt land, vår utveckling, att en kvinna faktiskt kan välja att säga nej, män kan använda kondom, vi kan få spiral, det går utmärkt att avbryta mitt i och dagen efter piller finns i allra värsta fall samt gud förbjude abort om allt man försökt visat sig inte fungera och man absolut inte kan ta emot ett barn.

Jag är tack och lov snart ur den där karusellen och säger HEJ KLIMAKTERIUM!!!! Välkommen!

Men det är sorgligt att vi gör unga kvinnor ledsna och minskar deras livsglädje bara för att de ska kunna ha sex när som helst. Och visst, vissa kvinnor kanske väljer det framför att må toppelitopp, vad vet jag men själv skulle jag aldrig göra det så läkare jag är.

Så här trumpen kan man se ut på väg till förskolan när man måste åka vagn, trots att man har mammans hanskar….

Om man istället får köra sin egen vagn lyfter man blicken och strålar av glädje. Jag tänkte en sekund att hon kanske kunde köra mig…..

Snipp snapp slut för idag. Nu ska jag redigera en bok om hur man mår lite bättre, inga piller alls där (nästan).

Barn, familj, preventivmedel och normer

Nu ni, jag ska skriva om mig som mamma, sexbarnsmamma. Inte explicita detaljer om hur de kommit till, alltså inte sex, det är jag för hämmad för. Men mina tankar kring att skaffa barn, begränsa antalet barn och hur folk reagerar på att jag har just en hel drös med ungar.

Jag har aldrig längtat efter barn, är inte så särskilt barnkär (ni vet så där att jag gullar med andras ungar) men jag brinner för barns rättigheter och mår uppriktigt illa av att höra om alla miljoner barn som far illa världen över. Jag hade nog en tanke om att vara ”normal” och skaffa de obligatoriska två barnen, helst en av varje sort och sen vara nöjd. MEN, sen skaffade några vänner fler barn…och jag har ju lite så där svår att hålla mig så jag fick exmaken till att skaffa ett tredje litet barn. Och var väl ganska nöjd där.

Så skiljde jag mig och träffade en yngre man utan barn…..som inte ville ha barn….vi missförstod varandra kan man säga. Han visade sig emellertid inte svår att få över på ”min” sida när vi stod inför fullbordat faktum. Och har man redan ett barn, ja då behöver ju det barnet ett syskon. Som kom oväntat snabbt. 15 månader senare. Det var ju helt OK eftersom jag var 40 då. Där hade vi tänkt att dra ett streck. Med fet stil. Meeeeen…jag är ingen preventivmedelstjej kan man säga, har dålig koll på menstruationscukeln trots 30 års övning, ogillar att laborera med hormoner (som en äldre kollega tydligt sagt åt mig att det fick jag nog ändra om jag skulle bli doktor!?!) och spiraler och skit…

Jag hoppades på klimakteriet helt ärligt, jag visste att mormor hamnade där tidigt…. och så kom alltså ett sjätte barn. Det visar sig att man liksom skjuter lite på klimakteriet när man varit gravid många gånger. Hur skulle JAG kunna veta DET????

Nåväl, hon var så välkommen lilla T, hon lyser upp förskolepersonalens tillvaro får jag höra dagligen, en frisk och humoristisk fläkt tydligen.

För er som inte har barn kan jag meddela att man efter förlossningen får ett samtal från MVC. De vill höra om de ska skriva ut något preventivmedel. Jag brukar ju tacka nej för jag vet att jag inte klarar att ta dem och spiral….näääää fy, in och grotta i ens allra heligaste. Nej tack liksom på den. Jag är ju lite hämmad som sagt.

Fem gånger har jag fått det där samtalet om p-piller och avböjt. Eller jag har sagt att jag ska fundera på det men egentligen menat: Du har inte med det att göra, ring aldrig mer! Jag har lite svårt med att andra ska föreslå för mig vad jag ska göra….i alla sammanhang. Jag får då lust att göra tvärt emot. Bananas!!!!

Efter barn nummer sex fick jag ocksået samtal, den gången hoppades p-piller frågan över och det blev hard core direkt. Sterilisering? Och DÅ blev jag på allvar förbannad. Tycker någon att det räcker nu? Ja, alla runt omkring mig tycker ju det, och det får de gärna tycka. De ser ju hur jag har det, men att en utomstående ska föreslå att jag ska operera mig i magen för att INTE få FLEEEEEER barn? Där går gränsen. Tänk om jag varit västleastadian???

Man kan väl inte utgå från att sex barn räcker? Då kanske TRE barn räcker lika gott. ( För att ens ”stam” inte ska dö ut/minska i storlek krävs att varje par föder fyra barn. Det har Hans Rosling sagt så det måste stämma. Jag har alltså tillsammans med mina två män bara genererat sex barn, det borde varit åtta…eller är det så att jag räknas ihop med examens nya kvinna som har ett eget barn och då ligger vi fyra vuxna bara ett barn efter…?) Jag sa nja, jag ska tänka på saken men tänkte: Dra åt pipsvängen!

Jag funderade ett tag om det finns något PM för när man går rakt på steriliseringsfrågan. De håller sig ju ganska strikt till sina standardfrågor som t.ex om man röker, dricker, osv. De frågar ju t o m OM dessa frågor mitt i graviditeten som om en fembarnsmamma tillika läkare som aldrig tidigare rökt plötsligt bestämmer sig för: Nej nu är det hög tid att börja röka!

Sen det där med normer. Jag är ju väldigt stolt över mina barn och mörkar inte att jag har dem men jag förvånas ofta över reaktionerna jag får. Det är uteslutande från kvinnor de kommer. Det är saker som: Du som är så fin i kroppen, det skulle man aldrig kunna tro, och hur gammal ÄR du egentligen, du måste börjat tidigt och hur ORKAR DU? Och den sista frågan är väl mest befogad. Svaret är , det gör jag inte. Men det beror sannerligen inte bara på barnen, snarare allt annat. Jag har varit med om middagar som helt tystnat när det framkommit att jag har SEX UNGAR!!!! Och så de obligatoriska frågorna om vi inte har kabeltv osv.

Så här är det: Har man fått ur sig en unge är förtrollningen bruten, det är som i Lost in translation, ”Life as you know it is GONE” och då har fördämningarna rämnat och det är svårt att stoppa. Särskilt om man byter man. Hade maken också kommit dragandes med tre barn skulle kanske saken varit annorlunda men nu var han ju barnlös stackarn och då måste man ju ställa upp…;) Och så gillar jag det där magiska med att vara gravid, känna sparkar och bara vara så där FET! Nej det var ljug, jag hatar att vara gravid, jag får ont överallt numera, är rädd att föda (det har blivit värre för var gång) och jag har dödsångest och oroar mig för att barnet ska vara sjukt. Men jag längtar ändå ständigt efter en liten väldoftande terrorist som ska störa mig på natten och tvinga mig att gå i velourkläder och ynka mig. Jag gillar att få barn helt enkelt. Med detta sagt vill jag inte knäppa alla på näsan som kommenterat att jag ser välbehållen ut och som tycker att jag är cool osv men det är ingen ”biggie” det är bara tre barn mer än normen och jag tycker det värsta var barn nummer ett. Då är man helt vilse och jag klarade det med nöd och näppe kan jag säga, mitt livs värsta år faktiskt, hur mycket man än älskar sitt barn skulle jag aldrig vilja göra om just den resan.

Sen när folk säger åt mig att det ”räcker nu”…..det är ungefär som att säga till mig att jag inte kan simma Vansbrosimmet…….

Alla ni där ute som funderar på fler barn, just do it! Allt man behöver är kärlek till den man skaffar dem med, insikt om att livet blir mycket rörigare men också mycket rikare, pensionen blir lägre, sömnen kortare och kroppen….lite lösare.

Jag har vänner som kämpat för att få barn, ibland skäms jag lite för att jag haft så lätt för det, men så är det i livet, inget är rättvist och jag är otroligt tacksam att jag kunnat få ihop en hockeyfemma med avbytare. Nu går livet ut på att inte få en sjunde….och det är svååååårt när man byter om varje dag så nära förlossningen och ser de där små godingarna varje dag.

Nu ni ska jag se på något på Svtplay, vi HAR tv, vi tittar bara inte så ofta…;)