Swosh!

Det var sol igår och i ett anfall av panik över att jag ser helt fruktansvärd ut på alla bilder jag har som kan behövas inför boksläpp etc så ringde jag min äldsta dotter för att låta henne plåta mig i helgen. Jag tänker att hon skulle vara bra på detta. Jag slängde också av mig morgonrocken och tog på mig riktiga kläder för att fånga mig själv på bild, öva miner osv i solen vid husknuten. Men kolla, jag skelar ju när jag ska fota mig själv….jisses!

Oj, oj, O J! Vilken magsjukevurpa! Herregud, vi har snart varit hemma en vecka! Det började natten till fredag med att Tylla kräktes i sin säng. Vi trodde vi kunde blåsa faran över redan på söndagen men NEJ. Då började Edgar kräkas, hela natten HELA natten alltså och för att han inte ska behöva skämmas hela livet (och det behöver man ju inte göra när man är sjuk men ni vet hur det kan vara med barn…) så ska jag inte närmare gå in på allt som hände men en matta behövde kastas och tvättmaskinen har gått varm. Det var alltså inte 48h som krävdes denna gång utan 72-ish. Och sen kom jag och Frank. NU verkar det vara lugnt men för att vi inte skulle smitta ner alla omkring har vi hållit oss hemma. Maken går till jobbet idag pga kurs (och är chef) men jag stannar med tre barn här, vid min läst….och, jag ska laga MAT! Magarna är tomma och kurrar, snart är all Piggelin slut (Tylla åt flest) och jag börjar känna hunger.

Saker man tittar på när man är sjuk….så snyggt tycker jag. även om tillfällena man får att dricka drinkar är försvinnande få….och det kanske är tur? Maken skulle bjuda på drinkar för några veckor sedan när han var på vift med kollegor. Han berättade att han fick sex mojitos som var så äckliga att han höll på att svimma. De kostade 150kr/styck och smakade bara sprit. Han jämförde med den stora slushliknande mojito vi köpte i Palma för några veckor sedan och drack med sugrör på vår promenad längs stadens gator. Den kostade 4€ och var fantastiskt god, gjordes i ett stånd av en lätt stressad kille under ett parasol. Jag längtar tillbaka dit nu när jag sitter i den grå vardagen och det snöregnar.

Är inte detta en lockande bild? Verkligt sött.

Jag har inte gjort många knop, mest hållit nästippen över vattenlinjen men så smått har jag plockat, städat och försökt skriva lite.

Idag blir det långsamkok. Vegetarisk pastasås hade jag tänkt. Jag ska låta löken puttra länge och långsamt och släppa ifrån sig all umami, så som lök ska göra. basen i nästan all smaksättning som alla barn verkar hata….men vem har längre tid att låta smakerna utvecklas långsamt? Inte jag iallafall, kanske det är därför långsamma dagar som sjukdagar kan vara guldkorn gömda i kräka och diarré…

Nu så tar dagen fart, tre små som inte fattar att de är sjuka utan har full energi och liksom suger den ur mig. Jag tycker man ska uppfinna vabåterhämtningsdag för föräldrar. Då kan man plocka upp allt det barnen släpper på golvet under den tid de är hemma, vika all tvätt som sjukdomen kan ha genererat och sen återhämta sig från all ansträngning som flera dagar med nattlig feber/kräkning utgör.

Nu ska jag sluta bitcha om detta (och då har jag ändå inte berört vad det kostat mig att vara sjuk/vabba i pengar) och ta tag i och FÅNGA den här dagen. Imorgon ska jag in i ekorrhjulet igen där jag inte hinner med att göra lök genomskinlig på ett bra sätt.

Jag har inte frösått något alls detta år (än). tiden….men jag har satt potatis. Jag fick ett ryck när solen sken. Vi får se om det funkar.

UMAMI ftw!

Igår plockade maken upp ett paket med en flygplansbyggsats. Min farbror hade sparat den i sitt förråd, mint condition.

Katten som kan somna var som helst…

Tyllas hår i söndags när vi trodde att alla var friska…hoppas hon inte smittade hela balettklassen…

Avslutningsvis, maken lånade min bil….hurra liksom. HURRA!!!!!

Fridens!  

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *