Sokratiska frågor

På allvar är jag helt slut i skallen efter dagens kurs. Grundutbildning i psykoterapi…heter den ens så? Reflektioner, komplexa reflektioner, Sokratiska frågor och sammanfattningar…. har vi bevis för att metoden är ”grejen” eller är det den empatiska förmågan som avgör om patienten kommer röra sig i rätt riktning…mot att må bättre då alltså? Jag läste i boken Akut psykiatri att man om möjligt skulle undvika att anteckna på akuten och många klasskamrater tyckte det visade på att man var intresserad av vederbörande. För mig signalerar det avstånd, inte oerhört intresse. precis som att ha en dator mellan sig och patienten, eller ett skrivbord. Eller at ha patienten liggande så de genast hamnar i underläge. Jag gillar face to face, gärna med en kopp fika, och sen kan vi snacka, om svåra grejer. Sen att jag lutar mig lite lätt framåt, hummar och säger att  typ ”jag förstår att det måste vara svårt för dig…” osv. Jag antecknar i princip bara när jag måste hålla fokus på att jag inte ska tappa fokus …Men då tänker kanske en del av mina patienter att jag antecknat när ni var där och då kan jag säga att jag också antecknar saker som jag inte får ihop kronologiskt och kan vara väldigt avgörande men i den AKUTA situationen som jag menade är det oftast inte en bra idé med papper och penna. Det använder jag i slutet av samtalet för att se tilll att mina tips, råd rekommendationer och promenadsordinationer inte glöms bort mitt i alla känslostormar som ett besök inom psykiatrin kan framkalla….Tycker jag. Och helt ärligt har jag inte vid en enda medsittning/sit in eller annat under min färd mot ST fått höra annat än att just min empatiska förmåga är det absolut mest framträdande och något jag hanterar väl….så här tappar jag lite fart. För då återstår alltså bara tekniken. Och den är så luddigt framställd många gånger verbalt (i kombination med att jag verkligen HATAR rollspel) att jag känner mig er och mer hänvisad till litteraturen i ämnet. Jag har noll fantasi, hatar att spela teater och hitta på så det är verkligen tveksamt om denna inlärningsmetod verkligen är bra för alla eller om vissa ska undantas (jag t.ex)…om man nu eftersträvar så hög inlärning som möjligt für alles. Jag var inte ensam om att den åsikten. Men jag gillar ju kursen, jag blir bara förvirrad av all nomenklatur och så tappar jag det…..som ni märker. Jag funderar på att bara slå upp en liten lucka på stan där det står ”Empatiska samtal” 45 min med min odelade uppmärksamhet, kostar 500 pix och jag garanterar dig bättring. Med reservation för att jag börjar klottra, då får du pengarna tillbaka och jag hänvisar dig vidare….

Slut på meddelandet

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.