Det blev en fin nyårsafton fylld av barn, vänner och skratt. Lite god mat också förstås som är brukligt (och skidor på tvn).
Jag hörde en snutt av Anders Hansens vinterprat också och nu, dagen efter, klickade det till. För något skavde.
Han pratade som vanligt om hjärnan och extrapolerade olika fenomen tillbaka till vår tidiga utveckling för att förklara varför vi har ångestattacker och blir deprimerade. Jag köper fullständigt poängen med ångest och förhöjd stressnivå som ett försvar mot faror. Meeeeen att depression skulle vara bra för läkning av infektioner…..det blev lite fel för mig. Att vi skulle dra oss tillbaka från omgivningen för att återkomma när vi var helt friska igen. Jag har hört detta tidigare under vinern, forskning pågår kring detta och kanske det är sant, att det finns en evolutionär fördel av att var deprimerad meeeeen det känns liksom inte helt optimalt för individen. Igår kunde jag inte koppla alla ledningar mentalt pga den segdragna influensans efterverkningar (och tre uppmärksamhetspockande barn) men nu på morgonen klarnade det.
Jag har skrivit om detta förr i något sammanhang och ni som följt mig ett tag vet att jag hatar att upprepa mig men jag kör det en gång till.
Under min grundutbildning var det ETT ögonblick som jag upplevde som helt annorlunda från allt annat när man lär sig om kroppen, apoptos. Programmerad självdöd. En enskild cell märker att den är sjuk och bestämmer sig för att dö för att rädda resten av organismen. Som det yttersta tecknat på solidaritet, man dör för ”the greater good”. Och det var detta jag fick en förnimmelse av när Hansen pratade om depression och att dra sig tillbaka. För i depressionens mest extrema form tar ju en del människor livet av sig……men att detta skulle bero på en infektion som skulle kunna läka ut på två veckor….det finner jag fullständigt ologiskt.
Överlevnadsfördelen av att kunna drabbas av depression fattar jag inte riktigt. Det är ju en riskfaktor för död. Men, om man tänker sig att det skulle vara en solidarisk handling för att inte smitta andra i sin stam…..ja, det skule jag kunna köpa faktiskt. Och att isoleringen ihop med passivitet och en infektionssjukdom leder till en dålig cirkel och mer depression och låååångt fram i förloppet ett eventuellt självmord. Det har jag mycket lättare att tro på. En ganska nobel handling då om man tänker på det.
Sen var det lite om vårt sug efter mat, att vi sitter här och är för överviktiga för att våra förfäder var programmerade att äta allt de kom över och lagra fett för att inte dö ut, helt begripligt. Jag gillar också att återföra oss till Neandertalstadiet för att förstå våra hjärnors invecklade sätt att hantera omgivningen men jag kan liksom inte tro just på detta med depressionens funktion, jag måste bli lite mer överbevisad kring detta.
För mig är det lättare att tro att uppkomstmekanismen är av biokemisk och situationsberoende karaktär. Alltså att det finns en obalans mellan de olika signalsubstanserna i hjärnan som i samverkan med vad individen utsätts för och hur dess socioekonomiska situation ser ut. Alltså, om man har en obalans i hjärnan (ärftlig iofs), drabbas av upprepade motgångar (hjärtesorger) och sen bor i et land där man har ett ganska högt välstånd (tid för grubblerier och inte primärt behöver kämpa för livet hela tiden).
Men som sagt, jag är ödmjuk inför vetenskapen och när hårda bevis kommer för att det är bra att gå i idé (isolera sig, sluta äta, sova dåligt och börja tänka på självmord) bara för att man får en infektion, då litar jag på det och vänder min kappa efter det.
Och det hänger samman med oxytocinet fick jag höra senare när jag lyssnade en gång till på hans vinterprat. Och det är HELT normalt tydligen att inte se nyanserat på ny information som inte hänger ihop med vad jag redan trodde. Man vill liksom hänga kvar i sin grupp……inte utsätta sig för något som strider mot ens egen (gruppens) uppfattning. Det handlar om överlevnad liksom, att få vara med i gruppen.
Och jag som alltid sett på oxytocin som något odelat gott!!! Det kan vara dess fel att det finns religionskrig alltså, tänk, ett medel sommotverkar känslan av VI och DEM! Fast….det skulle ju förhindra oss att känna samhörighet och kanske kärlek till våra närmaste. Men, bra på totalen kanske….?
Nu är det 2020 och om min morfar fortfarande levde skulle han ha sagt: Nästa år fyller jag 97 trots att han 2020 skulle fyllt 96. Han brukade gärna säga detta när han ringde på nyårsnatten för att önska ”grått nytt hår”….en riktigt lustigkurre med andra ord.
Stress kom han också in på och hur detta i längden kan leda till depression. Och att man vid för hög stress har anledning att isolera sig, stänga av telefonen och söka mer sömn, det är jag helt enig om att det är en bra och logisk strategi, men egentlig depression och stressutlöst psykisk ohälsa är ju inte riktigt samma sak, det är lite olika processer bakom där även om behandlingen kan vara densamma. fysisk aktivitet och terapi…..Men som sagt. Osvuret är ju som bekant bäst.
Nu ska jag lyssna klart på Hansen och sen, sängläge för att kolla på Vinterstudion.
För övrigt anser jag att sociala media stjäler våra liv, det ska bli mitt nya motto!
Och sen mina nyårslöften: Sallad och träning, bara det.
Gott nytt!
Ps. VARFÖR blandar Radiosporten in MUSIK i direktsändning av sportevenemang???? Helt obegripligt! De låter bli att sänga nyheterna men en låt av Vanessa Paradis går bra….? Ds,