Kära staten, tack för maten


Alva gillar att sminka oss, och sig själv! Nu testsminkning inför nästa helgs baluns.


Idag hade vi genrep inför Luciafirandet här. Det gick bra. Jag var Lucia. Hon som hade gått med på att vara Lucia drog fem minuter innan utsatt tid. En tomtenisse (min) trodde det hela var en tävling. Sprang i tåget och skrek: Jag vann! Varje gång han kom först till vardagsrummet. Alla andras barn skötte sig exemplariskt. Det kommer gå bra, jag är optimistiskt lagd.


En kraftigt förbättrad design enligt designern själv.



En nerv vid näsvinkeln på vänster sida har börjat rycka. Det kallas fascikulationer. Det KAN vara stressrelaterat. Det kan också vara en hjärntumör.

Idag drog maken till jobbet vid ett. Innan dess gjorde han stor cirkus i köket och avvek just innan allt skulle plockas undan. Han hade så bråttom att han även glömde presenten han köpte för några dagar sedan. Det märkte jag inte för jag var belägrad av fem barn. 
Den belägringen började vid halv sju. Jag lät maken sova för att han skulle jobba.  En generösare själ än min får man verkligen leta efter, länge och kanske till och med i andra galaxer!?! (Idiot är väl ett annat ord för detta?) Han måste vara pigg på jobbet så inget farligt händer.

Nu har femton och en halv timme gått sedan dess och det har varit gasen i botten mest hela tiden. Dessutom har det varit skidsportspremiär. Det måste ju uppmärksammas, och tittas på. 
Ett avbrott gjordes när maken skulle göra maränger. Varför då tänker ni? Det undrade jag med. Tydligen är det för många moment för en mycket kapabel, flexibel och i övrigt helt utomordentlig man att vispa lika delar äggvita med socker tills det går att vända på bunken..Han kör med sin vanliga härskarteknik; Men du är ju så bra på allt! Jag är benägen att hålla med men börjar fundera på att stadfästa en prislista.

Det stämmer, jag är ett litet grönt monster.


Här kommer sågning ett med litet förtydligande intro:
Jag sprang mellan köket och TVn mer än vad som är hälsosamt. Trots detta hann jag konstatera att en trend, som jag förra året trodde var en enskild persons vansinne, nu är etablerad. Den består i att världens bästa skidlöpare bär örhängen värdiga en Nobelfest….Vad säger trendkännarna om det? Jag är ju fd. idrottare och min uppfattning är att man ska ha så LITE som möjligt på sig som kan vara i vägen eller på annat sätt störa den kraftansträngning som hotar att man kräks blod. Tydligen har jag fattat helt fel. Så mer spandex, neonfärger och droppformade smaragder infattade i guld och briljanter!  Jag vill kallar det Gemskiing, eller everythinggoeskindauglybutfuckitimrich…
Det går fort i spåren både med och utan bössa utan att lägga an mot en topas. Ser det galet ut? Ja det är klart som fan att det gör! Urdumt, men jag sitter ju här i ”orten” och hajar nada som döttrarna säger.

Nästa sågning: McDonalds och mina äldre barn. På grund av otillräcklig tid i kombination med utmattning tog jag med fem barn i bilen i hopp om att de skulle äta och sedan somna. En dotter börjar snacka om någon app från McD där man kan få ”julklappar” varje dag fram till jul. Dagen klapp var en liten läsk, HELT GRATIS!!!! OMG, OMG! Jag kände direkt att detta skulle krångla i drive thruen så jag sa nej. (Vi skiter i det , sa jag egentligen). Jag vet Lennart! Språket, språket. Men jag är ju så upprörd!!!
Hon framhärdar och till slut får jag nästan skrika åt henne att sluta tjata. Hon hotar att väcka den lille som somnat.
-Men det är ju gratis, säger hon slutligen.
-Ja, men vad fan gör det när man dör av en hjärtinfarkt? säger jag argt. För många olika komponenter i mitt resonemang tydligen så hon tystnade. Vi dricker ju aldrig läsk ändå, tillade jag och sockervatten, det kan vi verkligen vara utan.

Hon har lite svårt med att motstå reklam. Jag är på offensiven nu, hon köper saker på nätet, helst sk. ”produkter” som verkar vara ett samlingsnamn för klet och smet. No such thing as a free lunch tänker jag.

Innan vi kommer till McD somnar F. Det betyder att han nog väcker mig snart, är jättehungrig och måste ha en flaska O´Boy. Fail på den. Edgar håller sig vaken men börjar gäspa betänkligt vid kassan. Tylla är vaknare än någonsin och tonåringarna bråkar längst bak i bilen. Jag blir arg igen för väcker de F nu blir det kaos, det finns ännu hopp om att övriga två somnar efter att de ätit. 
Tiden går, ingen mat. Det blir än rörigare i bilen. 
En ur personalen kommer ut och förklarar att köket är underbemannat. Den dubbla cheeseburgare jag beställt skulle dröja lite till. 
-Ja man skit i den då, säger jag och tänker att detta budskap hade kunnat levereras tidigare. Tack!.
Vi sitter cirka 15 minuter och väntar. Om de klämt ur sig infot om förseningen när vi stod i kön kunde jag sagt att vi hade asbråttom och inte ville vänta på maten. 

När påsen kom åkte vi så fort det gick hemåt. Vi skulle möta maken som åkt hem för att hämta den glömda presenten som jag nu hade slagit in, och pussa på oss. Det är avspärrat på vägen. Olycka. Brandbilar, ambulans och poliser. Första halkan.

Paket

Vi missar honom med ganska exakt tio minuter och JA, jag tycker det är snabbmatkedjans fel!

När vi kom hem sov bara ett barn, det blev alltså ingen vila. Tylla somnade ganska snabbt med en välling i och för sig men lille E, han var svår att få i bingen. Vi bestämde oss för att se ”Så mycket bättre”. Ovanligt för mig. Alva snackade mest hela tiden, sen frågade hon mig vad som sagts på burken…suck. Jag försökte få E att somna genom att iscensätta Moses i vassen och bäddade i en korg. Fail på den med. 

Moses, skendöd. Det ser man på tungan


Det är tur att jag inte skriver exakt när jag får impulsen att göra det. Att skriva i affekt är ingen bra idé. Då skulle jag nog få skaka galler. Jag ser framför mig fruktansvärda haranger om mina barn som promenerar mig på nerverna i stort sett hela tiden och om hur jobbigt det är att vara ensam på 
helger med så många olika viljor. 

En ny idé:

Jag har idag uppfunnit konceptet Dagens sopsäck. Den ska hängas centralt i bostaden och allt som hamnar fel eller på golvet läggs i den. När dagen är slut skrivs datum på säcken och den läggs på vinden, i källaren eller i ett förråd.

Jag har andra förbättringsförslag också på gång för nya huset. 

1) Inga vanliga krokar ska finnas (för handdukar ”halkar” av). Istället ska karbinhakar monteras så att allt hålls på plats.

2) Telefonladdare ska limmas fast i vägguttaget. På detta sätt förhindras stöld av moders laddare på ett effektivt sätt (färgkod och märkning i samma syfte är redan förkastat).

3) Toalettpappershållare ska bort. Rullarna kan stå på golvet. Punkt!

4) Mat serveras direkt på bordet så undviks en massa disk.

5) Inga dyra garderober behövs, man kan likaväl förvara allt i tvättrummet. I samma stund förbjuds strykningskrävande kläder.

Vad tror ni?
Har ni mer tidsbesparande tips dela vänligen med er av detta. JAG VILL VERKLIGEN VETA!

Nu är det sovdags för fru Voltaire, jag har om möjligt en ännu längre (läs kortare och upphackad) natt framför mig. Maken kommer vid halv ett i natt och ska såklart SOVA UT imorgon!

Såklart, man kan ju inte vara trött och hängig när man ska stöka ned och hålla på. Kasta strumpor på golvet kräver sin man.

Jo en sak till ska bort, Nyckelskåp. Totalt onödig grej. Vg se bild.


Norra Europas största nyckelskåp. Var sak på annan plats.

2 svar på “Kära staten, tack för maten

  1. Godmorgon och jag hoppats att du fått sova skapligt! Jag har just, tyst fnissande (min man sover också), läst din blogg och du skriver så målande. Jag har varit med er i allt, från luciatåg till bäddning i korgen. Fart och fläkt! Jag tycker att du ändå håller dig lugn, faktiskt! Önskar dig en trevlig söndag!

  2. God morgon Boel! Jag läste din kommentar när jag vaknade men har inte hunnit med att svara förrän nu. Natten blev så där…Maken fick jobba över och kom hem halv fyra. Detta råkade sammanfalla med att Edgar var hungrig och skrek på mig…Jag var i och för sig glad att se maken och vi hjälptes åt att natta om lille grabben. Vi pratade en stund och sedan skrev lag en timme för jag kunde inte somna om. Så kan det vara. Trots detta nu utvilad. Så väldans lugn är jag inte alltid. Det ska gudarna veta men jag försöker andas i en fyrkant och tänka på att om två miljarder år är allt förbi..på ett kosmiskt plan. Det underlättar (och skrämmer). Idag har vi besök av svärföräldrarna. Det ska bli trevligt. Jag hoppas bara att vi inte är ersättningsskyldiga om de snubblar på några Anny Bösch och bryter lårbenshalsarna. Dagens sopsäck är upphängd, botten är redan fylld. Jag böjer mig icke idag. Ryggen, ryggen, ryggen!

    Ha en skön och vilsam söndag! Du trogna läsare, oj visst ja, det är andra advent!!!! Himmel, jag höll på att missa detta!
    A

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Skriv din sökning ovan och tryck enter för att söka. Tryck escape för att avbryta.

Tillbaka till toppen