Jag skrev ju häromdagen en liten blänkare om att jag missat trenden med röksmak på mat. Thomas Nordegren, ena ankaret I Epstein och Nordegren i P1, uttalade sig om att han nu tröttnat på finkrogarnas rökinfusioner i allt. Jag var lite bitter över att jag inte ens hunnit smaka innan det var passé. I fredags såg jag bilden ovan i mitt FB-flöde. Aska, svart kål och annat spännande som jag aldrig smakat. Men efter torsdagens lerfadäs har vi nu helt plötsligt blivit jättehippa. Vi har nämligen röksmak på allt här och måste undvika att öppna ugnsluckan.
Jag har funderat på om det är möjligt att leva utan ugn fram tills vi flyttar eller om jag måste ta tag i detta på något vis. Kanske det är maken som ska ta hand om detta? Han är den uthålligare typen när det kommer till att göra rent saker med stålull. Jag hatar sådant. Jag som alltid slutför allt annat är urdålig på att diska vidbrända kastruller, städa spisar och grillar. Jag verkar ha svårt för vidbränt. Kanske för att det är så jag ofta känner mig, inte utmattad utan förbi det stadiet direkt till kolsvart…
Det var ett kort inlägg, finns inte mycket att brodera ut med. Men så ni vet, kolat, askat, rökigt och vidbränt, det är det nya välstekt!