Long time no see

Min hortensia rodnar och dör.


Jag får emellanåt mycket skäll för saker som går snett i hanteringen av tvätten. Mitt svar på det är att den som inget gör riskerar ej att göra fel.

Att sälja hus är ingen lek. Dels känslomässigt, dels arbetsbelastningsmässigt. Vilken process vi dragit igång! Vi har fotat, mäklare på båda sidor (köp och sälj) ligger på. Jag känner mig helt jagad. Skriva kontrakt, fort fort. Och så en himla massa nya grejer att lära sig, husbygge det känner jag dåligt till. Men bollen är satt i rullning och då är det svårstoppat. Nästa som väntar är eventuellt att skriva kontrakt på tomt med förbehåll för vad vi får för vårt hus. Ny bank? Bättre lånevillkor…. Känns oroligt. 

Mitt i allt detta ska huset visas för totala främlingar, många också verkar det som. Tydligen hade de aldrig haft så många föranmälda….det bådar väl gott eller så är folk bara nyfikna och vill snoka i mina lådor!?!

Onsdag, torsdag och fredag ska här städas. På lördag flyttar vi ut för maken jobbar hela helgen och det finns inte en chans att jag lyckas hålla samman städningen här hemma ensam med tre små barn. Jag lyckas ju inte ens hålla ihop bäckenet!

Idag var jag på jobbet iallafall. Vuxna människor! Som hör vad man säger, som lyssnar på svaren jag ger på deras frågor. Patienter som litar på mig och sitter blickstilla under nästan fyrtio minuter…Wow, vilken antiklimax!

Frank ritar hus…kanske vi pratar lite för mycket om flytten?


När jag hämtar på dagis kommer mitt liv tillbaka. Ingen vill följa med hem, de skriker NEEEEEJ och vill inte komma med utanför gården. Jag får ta dem en och en, spänna fast i bilen och söta D tävlar med Edgar till grinden. De ställer verkligen upp 100 procent på mig de där tjejerna! Fantastiskt.
I bilen funkar det ganska bra, fastspända barn är glada barn.
När vi kommer hem vill de stanna ute. OK, det funkar för mig. Vips har E tagit av sig galonisar, jacka och stövlar. Jag tar då av strumporna som jag annars befarar ska bli helt förstörda. Jag tänker att han nog blir kall och vill gå in snart.
Frank yr iväg och fastnar i ett buskage. Edgar kallnar, går in och tar på joggingskor varpå han också fastnar i samma buskage. Då ungefär kommer grannen med det synnerligen välartade barnet F som sitter och stirrar på kaoset vi utgör. Men hon vill stanna. Hon vill också ha tillbaka sin vanställda Barbie.

Vi samspråkar lite, min mamma kommer med T som hon passat under dagen. Nu är det dags för mat. Ingen vill äta först, de vill ha godis. Sen lyckas vi med omvänd psykologi få i ena barnet lite kött. Frank som gallskriker på övervåningen av en anledning jag glömt lugnas och lovas att få skära sitt kött med livsfarliga keramiska kniven. Då blir han mycket nöjd. Emellertid tappar han klyftpotatisen i ketchupen och då bryter helvetet loss igen.

Ja ungefär så förlöper kvällen. 

Avslutningsvis badar jag med Tylla i hopp om att hon ska bli trött och ren. Ren blev hon men inte så trött. Vi snurrar runt i sängen, hon dricker sin välling och avslutar med att spy ned min pyjamas. Av med den och så börja om igen.
Precis när hon somnat och jag är helt hes av alla godnattsånger kommer en liten pojke in och skriker…

Ja ungefär så gick det med läggningen.

Under nästan hela den här tiden tänker jag att det måste vara något jag gör fel. Något jag missat under mina 17 år som förälder. Jag vet bara inte vad, möjligen ALLT?

Jag köper saker med namn från exotiska platser…



Hur som helst, barnen är helt OK i jämförelse med andra och jag älskar dem innerligt. De tar bara musten ur mig totalt, varje dag, år efter år. 
När jag blir mormor ska jag emigrera. Tanken på att få 12-36 barnbarn gör att det isar sig i mina ådror. Hur ska jag ens komma ihåg alla namn?

Jag hade ju tänkt ta med min vackre man i min gula Porsche och bränna ned till Rivieran när det faller mig in!

Just när jag klagat klart dyker nämnde man upp och säger att barnen sover!?! Vaffan!!! Så hans metod funkar!?! Då vet jag vem som ska få ta över HELA ansvaret för detta, för all framtid!!!! 
Gud hör bön!

Vanställd Barbie, sen Alvas staplade skalfat!?! Därefter staplad äggkartong med tillhörande skal i…Hur svårt kan det vara efter 10 år att lära sig detta med bruna tunnan? Sen en översiktsbild av vad familjen rest sig upp och lämnat åt mig efter middagen. Tack alla!


För övrigt är ALLA välkomna att hjälpa till med städningen från och med nu och är det så att ni saknar ett vägghängt litet plåt skrivbord/dataskåp från IKEA, kom och hämta!

Av oklar anledning tycker jag att man kan städa varje kväll så man slipper vakna till kaos. Dock har jag hört följande: Att städa när man har småbarn är som att skotta när det snöar. Jag har en önskan om hög struktur, livet blir enklare då. Därför radar jag upp strumpor för att passa ihop med makan. Det blir mycket utlagda strumpor.





2 svar på “Long time no see

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Skriv din sökning ovan och tryck enter för att söka. Tryck escape för att avbryta.

Tillbaka till toppen