JO, det gjorde ont att sova i 8ocm-sängen ihop med den lille lustige pojken. Men man vaknar ju i tid ändå för att ta hand om den lilla familjen. Jag lyckades koka kaffe utan vatten, att glömma skruva på locket på nappflaskan och glömma spisen innan klockan sju. Så då var dagen igång. Förhoppningsvis funkar jag aningen bättre när jag inte har tre barn i köket som jagar myror på köksbänken samtidigt som jag försöker uträtta saker, att giftet låg på köksbänken gav det hela en lite större dos spänning än vad som var avsett.
Maken har nackspärr, han vaknade så. Jag ser framför mig att han kommer ynka proportionellt mycket pga det. Jag sa kort medan jag masserade honom: -Det kommer gå över om 3-4 dagar som värst och lämna dig helt återställd. Jag hoppades på att han skulle uppfatta hur löjlig jag tycker att han är när han gnäller på detta inför en kvinna med kronisk kraftig värk som vissa dagar gör att hon knappt kan röra sig men som än så länge inte legat EN ENDA dag i sängen, för det bara GÅR INTE i den här familjen. Hade jag varit barnlös hade jag nog legat sedan i julas känner jag.
Nu mot förskolan strax.