Så stod det klottrat över vägen när jag körde förbi. Och det ÄR en berättigad fråga. Idag kände jag meningsfullheten komma tillbaka. Jag fick inspiration av att vara på en psykmottagning. Jag gick bredvid en sjukgymnast på förmiddagen. Det handlade om kroppskontroll, avslappning och medveten närvaro. Ni förstår ju att jag gick igång. Jag deltog ihop med de reguljära patienterna. Vid första behandlingen låg vi på varsin matta på golvet. Jag och tre till. Min mage bestämde sig då för att vårstäda i alla skrymslen och jag lät mer än instruktören….Bad plumbing skulle man kunna beskriva det som. Jag fick sedan av en patient höra att hon fått veta att det blir så när man slappnar av från sitt stressiga liv, magen tar chansen och då blir det så, rörligt och ljudligt.
Efter sista passet var jag helt övertygad att detta är vad VARJE människa behöver, VARJE dag på jobbet och att det borde vara en skyldighet för arbetsgivare, för att hålla personalen frisk.
Jag tänker skriva mer om detta, jag lovar men jag måste tugga i mig detta, koka ihop det med mina tidigare observationer och vid ett senare tillfälle presentera det SNYGGT förpackat och inte som nu bara urhasplat med tre barn klängande på mig. Ni förtjänar det bästa!
Men till en helt annan sak. Vårt hus är värderat. Det var nödvändigt för att få låna. Jag är nöjd med resultatet. Vi kommer få låna det vi behöver och om vi hamnar i obestånd kommer vi att göra en rejäl hacka. Jag tänkte då återigen att jag kanske skulle tjäna bättre pengar på att bygga hus åt andra än att lalla runt som läkare…Fast det har varit jobbigt…vi får se. Jag konstaterar också att jag gör en bra egen bedömning av värdet som vanligt och att det kanske är DET jag skulle slå mig på för att tjäna storkovan? För några timmars jobb fick vi ge 4000kr och vi hade bilden hyfsat klart för oss ändå. Meeeen kanske det är roligare att vara läkare ändå? Eller, bygga hus utan panik måste väl ändå vara det roligaste i hela världen? Jo, så måste det vara!
Och till maken om du läser (det gör han ju inte men alla andra på hans jobb, hälsa honom detta!) fasiken vad tålig du är, och tänk att du håller på att lära upp dig till grävmaskinist nu!!! Det kanske är vår framtid detta? Jag bestämmer, du gräver!
Hej hopp!