Jag lyssnar på radion, som vanligt. Samhället har ansvar. Ansvar för förorten, skolan för uppfostran och samhället för de unga vuxnas sysselsättning. ALDRIG hör man att en enskild person har EGET ansvar. Berövade ansvar blir vi ofria. Är det tanken? Folkhemmet…jo jag tackar.
Så hör jag att Folkhögskolornas journalistutbildningar gapar tomma. För få sökanden. Och vad SKA VI GÖÖÖÖRA? För såklart att alla vill arbeta med media och skriva om viktiga saker, såklart! Men nu finns det ju inga jobb inom journalistik kvar. Då ska vi inte utbilda folk till det. Däremot behövs det byggarbetare och lärare, kanske man ska satsa på det istället? Gå dit där man kan få ett jobb….eller?
En kvinna från Norrland blir intervjuad. Hon har redan en utbildning, till socionom men har länge velat bli journalist, hon vill gå på en folkhögskola men det fanns bara två sökanden. Så tyvärr, du får fortsätta arbeta inom socialtjänsten, eller utbilda dig till byggare, rörmokare, it-tekniker eller programmerare. Där finns jobben, det är dit vi ska.
Jag har själv utbildat mig lite fel en gång, läste franska och tandläkare några år. Kom sedan in på den utbildningen där jag visste att jag hade ett säkert jobb framöver. Nu kanske jag också skulle vilja bli journalist men det går ju inte. Jag bloggar istället.
En annan fråga var varför just folkhögskolornas och glesbygdskommunerna hade lågt antal sökande…ja VAD kan det bero på? Det är väl inte rimligt att man utbildar folk precis där de befinner sig? Så mycket resurser har vi ju som bekant inte. Och en förklaring till folkhögskolornas tapp var att de är praktiskt inriktade. VAD betyder det? Praktisk journalistik…vad ÄÄÄÄR det? Vad jag vet om journalistik är detta: Man ska skydda sina källor, man har ansvar för det man skriver, man ska ha etiska krav och redovisa varifrån man fått sin information. Sen kommer totalt självklara saker som: Kunna stava, skriva engagerat, vara påläst och ha någon form av folkbildande ansvar..? Jag bara spånar här. Att man kanske lär sig att skriva en vinnande (säljande) rubrik och så var det kanske bra med lite kunskaper i ämnet man skriver om, allmänbildning också mycket viktigt. Hur kan detta bli praktiskt? Är det tangentbordskunskap? Jag fattar inte, snälla någon berätta för mig om ni sitter inne med kunskapen, jag liiiiider av att inte veta vad praktisk journalistik är. Eller vänta nu, är det att läsa tidningar och sedan hitta på roliga intervjuer med smarta frågor följdfrågor? Det är minsann inte så ofta man får höra sådana. Det kanske faller tillbaka på att just allmänbildning och ämneskunskapen sviktar?
Jag filar på en intervju med en stenkastare från en förort nära mig.
-Hej, jag heter Anna, jag är skribent. Får jag fråga dig några saker?
-Öh, OK.
-Varför kastar du sten mot poliser?
-Öh, polisen är emot oss.
-Hur menar du då?
-Öh, de kommer hit och bråkar med oss, typ.
-Jaha, vad ovanligt. Jag trodde att de kom när det var oroligt och brann bilar här.
-Alltså, vi har inget café, vi har inget jobb, vi vill också ha fina bilar.
-Nu förstår jag inte, du kastar sten på polisen för att du inte har något att göra, och vill ha en fin bil men inte får det och därför bränner du ner andras bilar. Allt för att du inte har ett jobb att gå till?
-Ja, precis. Jag vill ha en BMW, en fet.
-Aha, ja det skulle jag också vilja ha. Men har du gått gymnasiet?
-Alltså, det var jävla tråkigt, jag hatar lärarna de har ingen respekt.
-OK, så det är lärarnas fel att du inte har en BMW, och sedan måste du kasta sten på polisen för att lärarna var dumma?
-Öh, va? Nä, polisen hatar oss…..De slåss med oss.
-Om vi sammanfattar detta så är allt andras fel, du är bara en reaktion på skit i samhället?
-Precis, det är fel på samhället.
-Och du har aldrig funderat på komvux? Eller att söka något jobb? Eller att kanske du har eget ansvar för ditt liv?
-Nä, jag får socialbidrag, jag gillar att spela musik och hänga med polarna.
-Och kasta sten på polisen…?
-Precis. Jag hatar dem.
Jag är arg. Jag har ont, jag sover inte. Märks det?