Hej igen!
Åh! Helg med tid för åter…..jag menar att komma ikapp med hushållsarbetet. Jag vet, jag har en ovanlig familje- och arbetssituation men även när jag pratar med mina vänner så handlar helgerna rätt mycket om tvätt, städ och sådant som man inte hinner med under veckan. Då har vi ju dessutom just avslutat sommarledigheten.
Jag stod just ute i min blivande trädgård i regnet och grävde. Ryggen tål inte riktigt det man jag behövde komma ut för det är så hög ljudnivå på barnen och de är lätt uttråkade av att ha varit lediga hemma i fem veckor nu. Så jag gick ut och började hacka. Det före detta berget ska nu bli min gröna oas….jag har mina tvivel. Iallafall så tog det inte många minuter innan Tylla kom ut i nattlinne med ett paraply. Hon var mycket glad och pratsam och då gick det väl an att ha sällskap men sen när regnet avtog och hon började bli mer och mer förbannad på detta och KRÄVDE att jag skulle ordna regn då tappade jag lite konceptet. Jag bad maken komma och hämta henne och deklarerade tydligt för dottern att TYVÄRR STYR JAG INTE ÖVER VÄDRET! Och hackade vidare.
Jag orkade med att plantera om ett blåregn, tre jordgubbsplantor och ett vinbär på stam innan jag höll på att svimma. Jag tänkte att jag nog är en lite annorlunda person ändå som mitt i ösregnet tar mig ut iklädd folkloristiks finkjol, jeansblus, vit regnjacka och de Chanelbemålade tårna utan sockor i de för stora avklippta stövlarna….och så tänker jag att gärna hade varit Blondinbella (som har egen fotograf för att dokumentera hennes alla moves och outfits) för det var nog en syn för gudarna! (på ett roligt sätt då). Jag avbröt och gick in för att laga lunch till MIG. Jag skiter i alla andra just nu för ingen kommer när jag kallar, ingen äter det jag lagar och resterna jag värmde till mig själv och blev morgondagens matlåda ratas. Pga att Edgar lyckades tappa dagens två nyvärpta ägg fick det bli en pannkakssmet till dem så långt sträckte jag mig.
När allt detta var klart och jag nära på var lugn utbröt bråk om en rosa sten….och jag drog mig undan till sovrummet för att läsa på om arbetslivets historik. En trivsam hemsida där jag lärde mig saker idag
Min egen spaning på detta är att någon bestämt att man inte ska låta arbetare dö av arbetet, och så var ju tanken. Två helgdagar att vila på….men jag upplever att jag behöver mer tid för detta. Några gånger har jag tänkt att jag kanske måste arbeta deltid resten av livet…jag hinner inte med annars och så måste det nog bli. Heltid är för tungt alltså när man har små barn. Jag vill iallafall inte leva livet så. Nu är jag helt slut, orkar inte ens tänka på att jag egentligen behöver plugga inför en mycket viktig tentamen om bara 18 dagar. OCH ett boksläpp, och heltidsarbete….städning och sådant räknas ju inte….typ.
Så för att ha någonstans att koppla av gräver jag så gott jag kan och försöker bara andas.