Lyckligaste supermamman med de fiiinaste gullisarna

Jag råkar bränna av ett foto när jag har ett smärre utbrott och antagligen säger något i stil med: -Slutar ni inte bråka och skrika i bilen nu kommer mamma köra av vägen och så dööööör vi allihopa. Vore inte det synd?

Jag såg Karin Adelskölds standup Helt perfekt på mors dag. Jag skrattade tyvärr ganska mycket så tårarna rann, åt eländet. Ja ni hörde rätt E L Ä N D E T av att vara dels utmattad och i samma veva förälder. Eller det allra roligaste var det om hur man kan skicka folk till månen men inte tillverka strumpbyxor som sitter i grenen(!). Men en annan sak som fäste var detta med att inte vara världens bästa förälder…men å andra sidan…..jag har kanske inte direkt fått rätt material att arbeta med. Alltså….man älskar sina barn M E N så som jag kämpat med dem kan jag ibland tycka att jag kaaaanske skulle kunna få det lite lättare.

Jag var så arg vid några tillfällen idag att jag kände mig helt tom på insidan. Så ska det ju inte kännas när man är med sina barn. Jag har gjort något fel helt uppenbart…och jag funderar ständigt på hur jag ska ändra kurs.

Det lugnade ned sig så småningom och nu på kvällen är vi alla sams igen men jag vet att den där lättväckta irritationen hos oss alla lurar i minsta kalsongbyte eller skopåtagning….

Det hade utlovats veganmat bland annat….jag hade (utan att kränka allergiker och ideologiätare osv) lite försiktigt meddelat att jag är veganintolerant och önskat ett köttbås. Detta föranleddes av att nedan nämnda fika med fritids kom med en motlista på allergener som skulle undvikas och resulterade i att jag beslöt mig för att bjuda på isglass….senare ringde jag maken och frågade vad katten jag skulle kunna bjuda på nu när vädret inte riktigt svarade mot isglass utan med glögg. Han föreslog att jag skulle baka något utan ingedienser….och lite så känner jag ibland. Jag tror jag fr.o.m nu kör med normalkost och den som inte kan äta det och överleva….den får ta med egen mat eller stanna hemma. För mycket arbete för mig, sorry men jag har fullt sjå med att bara få ihop falukorv och makaroner här, jag kan INTE tänka i andra banor nu. Särskilt jobbigt är att försäkra sig om att SPÅR av saker ska ha ihjäl bekanta…man undrar hur mitt kök skulle kunna klara de kraven. Här söta barn som faktiskt åt lite av maten. Och sen klämde i sig trippla portioner av chokladbollar. Chokladdiet kallar vi det, så franskt!

Just idag var kanske lite extra allt, maken arbetar 14-23 6 dagar i sträck och jag drar ett ganska tungt lass m a o. Idag hade jag tagit kompledigt halva dagen för att ta emot hela fritids och bjuda på lite glass och hönstitt….och ja…det spårade väl ur lite. Inte de andras barn då men mina. Ett barn av 18 tackade för fikat….och jag hoppas verkligen att mina barn skulle ha gjort det om de blivit hembjudna till en annan familj. Jag fick tre kramar av några av tjejerna och en av en pojk, jättegulligt. Men som sagt mina killar hade fullt krig. Känslan är skam. Man skäms när ens barn inte kan fatta att NU är ingen bra tidpunkt att försöka döda varandra, kan ni inte vänta tills vi är ensamma iallafall?!?

Det blir nog folk av henne med en dag…

Jag har försökt anamma min mammas strategi, låta barnen lösa sina egna problem men jag vet inte….det känns farligt. Men jag fick iallafall uppslag till en roman…och det är ju lovande eftersom jag ska till ett förlag igen med en bokidé….det känns som om mitt liv passar bäst på papper.

Men hur förförisk? Jag vill köpa ALLA och tapetsera med kartongerna i ALLA rum, eller ett, eller en nisch…Champagne är bästa drycken, efter vatten och citronfanta.

Fast, på kvällen fick jag ett samtal från min äldsta dotter och MY GOD! vad hon är bra och inspirerande (jo A och I ni är också fantastiska men F är ju liksom VUUUUUUXEN och klarar sig själv och är på väg uppåt) och hör och häpna, hon tyckte att min senaste insändare i lokaltidningen var ”saklig, informativ men slagkraftig samt att hon gillade mitt barnperspektiv”. Jag blir smickrad av min egen dotter, det ni! Sidan 30 skriver jag på! Och helt utan att jag visste om det handlade dagens Vetenskapens värld i P1 om exakt samma! Så ni kan dubbelkolla att jag har rätt! Vetenskapsradion idag 5/6

Summering av dagen…kolla Instagram, där jag sjunger Prince för barnen innan jag traumatiserar dem i biltvätten, ganska kul tyckte jag själv….

Nu ska jag försöka lägga alla barnen innan maken kommer och undrar varför jag inte lagt barnen….

Jag läser Prostens barnbarn igen för dem och Margaretha Krooks röst ringer i mina öron, älskar hennes inläsning av den boken!

 

Nu ska jag sluta!

2 Comments

  1. Precis detta med maten avhandlades bland annat i Kropp och själ senast. Hur man nuförtiden förväntar sig att få anpassad mat var man än kommer, men att det faktiskt är oartigt att kräva att bli bjuden på något som ingår i ens egen specifika diet. (om man inte dör av att få i sig fel livsmedel) Förr var dieter nåt man höll på med hemma och så åt man det som bjöds när man var bortbjuden. Riktigt så är det ju inte idag.

    • annavoltaire

      Jag undrar vad Magdalena Ribbing hade sagt om detta. Jag för min del bjuder helst på mat jag själv vill äta, kan laga och för mina barns skull (och ibland hälsans) gör jag vegetarisk mat. Miljön tänker jag också på… Jag tycker inte att man ska förvänta sig vegansk, laktos- eller glutenfritt när man går bort. Då kan man äta innan. Jag funderar på vad vi gör för fel i samhället när allt fler får allergier….städar vi för mycket eller träffas folk i allergisällskap och sen skaffar barn ihop så att de får extra känsliga barn. Jag MINNS ärligt talat inte annat än pollen- och gräsallergi från när jag var liten. Aldrig någonsin att det fanns specialmat på kalas eller höll allergiker sig hemma?

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *