Den långa sommaren

Jag har älskat värmen och det är svårt att inse att nu är det över, september närmar sig. Sista veckorna har vi i olika grad varit sjuka. Jag är väl den som drabbats hårdast, jag hostar och hostar men mamma lovade i helgen att inga rassel och rhonki fanns. (tänk när man går på söndagsmiddag och packar ned stetoskopet, då är man hängig). Barnen har börjat gå själva till skolan. Det är inte enkelt, de är vara att få skjuts men vi har tagit nya tag här och jag organiserade en ”gå-till-skolan-grupp” och vi tänker inte vika från den linjen innan det sitter i ryggmärgen, att man GÅR SJÄLV! Men idag, grådask och en unge som också är lite anfrätt så som jag, ligger och sover. Jag sympatiserar med barnen, det är inte lockande att GÅ just idag. Men jag försöker pigga upp med att de får ju ha paraply, något som de annars finner väldigt roande (alltså när det är sol och inomhus) och påpekar att de ska ha bra kläder…..Men nej, det lockar icke. Edgar vägrar ha långbyxor med hänvisning till att det är så varmt. Tydligen har det varit bra väder så länge att de glömt hur svensk höst vanligen ser ut, jag hade nästan önskat att de slapp bli påminda om detta….

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *