Farväl igen…

I Dalarna på fotbollsmatch. Tylla får mat av farbror. Det bör ha varit 2014.

 

Kära farbror Lennart!

Jag skrev det här i huvudet medan jag målade, dagen efter att du dött. Tårarna blandade sig med målarfärgen.
Jag är ingen anhängare av lovtal som helgonförklarar människor efter deras död, jag uppskattar ärlighet. Människor är för komplexa för slentrianmässiga hyllningstal. Socker och salt, precis som livet annars blir det bara meningslösa floskler. Salt betyder inte att man varit oälskad, bara att man hade karaktär!

Jag tänker tillbaka på allt jag vet om dig, på minnen från högtider och resor vi delat.

Du lärde mig och min bror att åka skidor på alla leder och du försökte idogt lära mig att köra bil utan större framgång (för er som inte vet så var Lennart utbildad körskolelärare). Du tyckte jag körde för fort…och det var helt sant. Jag behövde närkontakt med polisen upprepade gånger och slutligen gifta mig en för att sakta ned.
I somras påpekade du för första gången att jag körde riktigt bra, 28 år år senare..
Förra sommaren lärde du Frank att dyka i Frankrike. Och i våras flög du till Andorra för att skida.

Du hade massor av strängar på din lyra. Jag fick nyligen höra att du visste allt om fäktning….att du steppat i folkparker visste jag redan.
Du verkar ha uppfyllt alla dina drömmar.
Bara en gång har jag hört dig säga att du inte fick som du ville. Du sa att du hade velat bli läkare. Du hade du säkert blivit fantastiskt bra på men jag tror att arbetet inom flygvapnet ändå var som klippt och skuret för dig, när man betänker alla upplevelser och vänner det bar med sig.

Man kan inte tänka på dig utan att minnas Inger, din ständiga vapendragerska. Nu slipper du sakna henne så förtvivlat, ni ses snart i Lindesberg din födelsestad. Och cirkeln sluts.

Det blev nog inte som ni planerat, du skulle gå först men din fantastiska fysik, som gjorde att läkarna trots din ålder bedömde dig som operationsduglig,12 och en halv timmes knivtid fick du utstå enligt kirurgerna gav dig ett långt liv. 12 timmar på ett operationstid är en oändlig tid för även en ung person och man måste byta läkarteam flera gånger men det repade du dig snabbt från.

Att cancern sen hann ikapp dig var inget vi räknade med. Just den sort du drabbades av är den värsta av de värsta och vi läkare är som allra sämst på att behandla då kunskapsläget är lågt och behandlingarna få även om teamet kring dig verkligen gjorde sitt yttersta.

Just nu känns det som att dit liv blev för kort ändå, du var inte riktigt klar. Du var arg och drämde din knutna näve i sjukhussängen och kämpade in i det sista. Du hade velat lära Tylla, din fjälla som du sa, att åka skidor i Altenmark. Det hann vi inte med. Livet kom emellan.

Vi firade som planterat din födelsedag den19e på restaurang och skålade i champagne för dig. Nästan 86år, så nära mållinjen. Du klev av i förtid. Det har du nog bara gjort en gång tidigare i ett av dina Vasalopp på grund av för usla förhållanden.
Du var noggrann, plikttrogen och hjälpsam, man kunde alltid ringa dig om man behövde hjälp med något. Som att man klyva en kubik ved till exempel då kom du på direkten. Om du inte hade spelning förstås, eller var ute i stora världen. Du måste ha varit världens mest upptagna pensionär. Hängiven dina intressen och vänner.

Musik, god mat (inte för modernt bara) resor, idrott, vänner och familj fyllde ditt liv. Och när det började gå upp för mig att du inte skulle reda upp det här såg jag framför mig en stor fest istället för en traditionell begravning, för att fira dig istället för att sörja dig.
Men du var också konservativ. De sista dagarna försökte jag därför ta reda på hur du ville ha det med sånger, musik och annat.
Det sista du sa var BRA och sen Hej då!
Vi hade en plan!

Därför samlas vi här för att ta avsked. I en sal där jag begravt båda mina morföräldrar och din mamma.
Du hade nog önskat Villastadskyrkan där Inger begravdes men det gick inte och helt ärligt är det lite skönt för mig för ur den kyrkan har jag en gång lyckats bli utslängd, så lite blandade känslor där.
Jag tror jag kan ha varit en aning vanvördig, kanske för pratsam eller suttit åt fel håll i bänken….det hade du inte gillat. Idag försöker jag skärpa mig.

Din sista tid kantades av hälsningar och besök av nära och kära. Några kom långväga för att ta farväl. Det bästa betyget på ett liv väl levt.
Jag var med när du ringde dina vänner en efter en i den mån du orkade.
Du sa – Nu är det slutspelat, tack för allt! Och lade på.

Jag sov vid din sida din sista natt och du var trött med verkade nöjd. Mycket julmust blev det.

Det är svårt med döden, speciellt om man som jag inte tror på livet efter den. Sorgen blir lite tyngre att bära då och därför har jag snickrat ihop en egen religion.

Man blir odödlig genom de historier och minnen man lämnar efter sig hos andra. Vi som lever kvar minns de som gjort sorti, berättar historierna om dem, tänder ett ljus på deras bemärkelsedagar och försöker vårda deras arv. Berättelserna om dig är så många att du garanterat blir odödlig. Jag hoppas få veta ännu mer idag så du kan leva vidare hos mig och mina barn.

Men OM det finns liv efter döden är jag säker på att du redan tagit plats i änglaorkestern, styr upp trafiksituationen och vallar allas skidor på rätt sätt.

För det finns inte bara två sätt att göra saker på, det finns tre. Fel sätt, rätt sätt och ditt sätt. Jag fortsätter med ditt sätt, iallafall när jag tapetserar och kör bil.

Jag lovar att lära Tylla åka skidor ordentligt och sköta om huset i Botåker som jag lovade dig.
(det vill säga min man Peter, eftersom jag är slarvig och du nog inte skulle gilla mitt sätt att göra det på )
Du sa till dina vänner att nu är det slutspelat, rent fysiskt är det det men vi fortsätter spela din melodi.
Nu tar vi över taktpinnen Magister Carlsson Tack för allt!

Skam den som ger sig. Han ville helst sköta allt själv så det blev ordentligt gjort…

 

Förutom bilden på Lennart och Dizzy är denna den coolaste jag sett. See through…inte illa!

 

3 Comments

  1. Agi

    Kära Anna!
    Vilket fint griftetal. Det känns att du älskade din farbror. Tack för att vi fått läsa.
    Varma hälsningar
    Agi

    • annavoltaire

      Tack så mycket, ja det var en sorglig text men tack och lov lite rolig på sina ställen så jag kunde hämta andan….sött och salt. Jag önskar att någon skriver ngt sant och roligt om mig när den tiden kommer!
      Anna

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *