Stickspår

Katedralen i Prag.

Jo men visst är det skönt med helg. Gå upp sex pga litet barn som pressar en ut mot den hårda och smala kanten i underslafen i hennes 80cm säng. Och sen när jag beslutar mig för att rädda mig själv säger:

-Men mamma ska du lämna mig?

Jag skulle bara kissa och försöka lägga mig i Edgars tomma säng. Men nej, första knak i sängen av trä och ungen är klarvaken på andra advent. Vanliga vardagar ( och detta vet ju alla med barn) är det omöjligt att få liv i dem i tid, men lediga dagar, DÅ vaknar man tidigt till ingen som helst nytta.

Vi testade att lägga oss ihop i den 10cm bredare sängen men då höll oss den nattaktiva (för det ÄR natt klockan sex en söndagsmorgon) lilla dvärghamstern Leo oss vakna med sitt springande i hjulet. Så, efter 28 minuters idogt försökande att somna om gick vi upp. Hon var både hungrig och törstig dessutom.

Jag läste in dagens dikt, första gången med störning av den ännu inte helt friske mannen som lät som om han skulle blåsa ur sig hjärnan på toaletten, och gjorde varm choklad och rostad macka, UTAN kanter och med SMÄLT smör på. Av den perfekta mackan gnagde hon av en liten smula, Chokladen gick ned men bara för att hon fick RÄTT sked. Den med skaft av jakaranda, som är jobbig att diska för mig….såklart. Och jag vet, det ÄR korkat med träskaft på bestick i en barnfamilj men jag tar ju mitt ansvar och diskar dessa.

Den här tjejen alltså, hon till höger. Så roligt alltså. Fast egentligen är den vänstra bilden ännu roligare, överseriös och med någon snodd som hänger….? Draperi på halva. Man fattar liksom inte sammanhanget…

Sen tog hon min telefon och drog fortare än kvickt, hon vill titta på saker, mest hur man håller på med vardagliga grejer i andra familjer konstigt nog.

Jag läste lite i Expressen, närmare bestämt Schulmans krönika som ger en dåliga vibbar. Vi lever i ett helt skruvat medielandskap ju. Snickare upphöjs till drogexperter….folk sätter på sig sommarfestkläder över svarta vinterdito och alla bara applåderar, utom Schulman då (och jag?). Jag tröttnar. Jag känner att jag hakar upp mig. Jag tänker att det var bättre förr men alla hävdar motsatsen. men jag tycker fan det var bättre förr. TVÅ kanaler och även om det var vänstervridet så tycker jag att det högervridna är ännu dummare. Cash is king är så övertydligt överallt och jag kan inte nog understryka att jag HATAR det. Så mycket snack om att rädda planeten men det är för småfolket. De som sitter på verklig makt och har massor med följare de går all in på att sälja sig eller andras produkter. Jag gillar företagande, jag fattar PR och reklam, marknadsföring men det blir en sådan ojämn fördelning när drakarna kan ösa ur sig pengar på att föra fram sin produkt. Jag minns när jag stod på Formex första gången i mitt liv för att vi skulle sälja in några produkter. Vi fick ett litet bås för dyra pengar, en kund la en order och framför oss stod ett tom upplöst is i form av en kub och smälte……Senare sålde vi över 50000st av ena produkten så jag kan inte vara bitter över det men som sagt. Med mördande reklam kan man sälja vad som helst…..till och med saker som ingen behöver eller ens håller dagen ut. Sånt ogillar jag.

Här också….det måste ju vara så att vänstra bilden är tänkt att beskäras för bakgrunden….sladdarna….va?

Nu säljer jag inget längre utöver böcker, eller, jag säljer då och då ut lite av mitt kvarvarande lager av egendesignade grejer, när jag orkar.

Idag ska jag se skidskytte från Östersund. En stad jag varit i en gång på simläger, det var nog när Carola vann med Främling tror jag. Min pappas familj har av och till bott där, jag ska reda ut när och hur, så jag känner en viss anknytning dit. Min farbror var ofta där, han har vänner som bor där, och jag känner att det liksom är lite ”min stad” fast jag som sagt bara varit där några gånger. En vacker dag ska jag åka dit och titta på skidskytte, jag älskar skidskytte och saknar Magdalena Forsberg och Björn Ferry. På riktigt. Jag saknar Björn Borg också och Stenmark. Jag är en nostalgiker.

Celeste Barber i sitt essä, hon ska härma en tjej med värsta rumpan och sen trosorna indragna som string. Celeste väljer till detta en låt där de sjunger ”gravity is working against me……” Så roligt. Och känslan man får efter 45 liksom. Att gravitationen inte är på ens sida längre även om jag är glad att rumpan inte står rakt ut längre, jag gillade aldrig det. Jag hade varit jävligt trendig om jag varit 18 år nu kan jag säga, om man tänker bort att jag inte hade bröst som man kunde ställa en öl på då…..

Det blir nog ett blogginlägg till idag. Känner för att tömma huvudet……

Skriv din sökning ovan och tryck enter för att söka. Tryck escape för att avbryta.

Tillbaka till toppen