När jag var liten trodde jag alltid att mamma skulle få priset. Allvarligt. Några år nu har jag misströstat och tänkt att det blir inte av.
Jag skulle inte kunna få det för jag är ju inte briljant på något, utom hallonglass. Men idag klack det till i bröstet. Jag är ju inte för gammal. Man ska ju få litteraturpriset strax innan man dör. Och då har jag ju gott om tid (hoppas jag) att skriva hem det. Jag funderade först på ett manus för uppföljaren av Mamma Mia, meeeeen det får nog bli en roman eller femtio. det ska nog bli bra. Eller…kanske nästa generations pristagare är bloggare? Då ligger jag ju jävligt bra till så mycket som jag retar min omvärld!
På Föris (som vi säger i ”orten”) har de Nobelfest för femåringarna. En av pedagogerna fick låna min ärvda thaisidenklänning i turkost för tillfället. Den satt som en smäck! Den var med på självaste Nobelfesten någon gång på 60-talet. Då bars den av min fd svärmor, Ewa. Tack för den, jag älskar den!
Här kommer ett Nobelavsnitt från ni vet, kokboken som inte blev av. Foto i vanlig ordning av den superbriljanta fotografen Karin Foberg!
