Vi måste prata om….

En ovanligt vanlig stol som står absolut högst upp på min önskelista, ovan pappersfågellampan jag skrev om på andra bloggen för en tid sedan. Kolla guldägget! En republikansk tron, var mans tron. Jag älskar den men ser framför mig hur alla äggen kan bli ett problem…..

Så här presenterar designern själv sin tron:

UNUSUALLY ORDINARY CHAIR This is a portrait of myself. If I were a chair, this is what I would look like on an ordinary day. I draw the chair using myself as a model, measuring and testing the templates on my female body. The everyday life on an ordinary day is really what life is all about. This is an unusually ordinary chair. Are you ready to live in the moment. To stay alert. To open up. Are you ready for mindful presence? This chair is built on friendliness and femininity. It rests on kindness and heartfullness as well as on organic shapes.
Facts: It is made of Finnish birchwood and with details of brassleaf. A Jurva Experiment together with OstroBottnian experts.

Fågelbo

Jag gillar inte den inledningen egentligen men det är ju lite på modet så jag börjar så. Idag gjorde jag något ovanligt. Jag åkte in till stan, ensam. Såklart försökte jag göra flera saker samtidigt men mötet drog ut så på tiden att det bara blev det gjort. Och nu ska ni få se bilderna!

Den fick jag med mig hem som en present. Nu ska jag bara finna den rätta platsen för den.

Ibland bara klickar det med folk och så var det med Marie-Louise. Vi möttes på Instagram och började följa varandra. Vad jag inte visste var att jag redan hade köpt hennes design och gillat för mycket länge sedan. Och det är tidlösa saker, prylar man aldrig gör sig av med utan låter andra ärva. Hon har ett gediget tänk kring hållbarhet, mänsklighet och verkar bry sig om oss alla. Hon har spännande grejer på gång där i Mälarsalen i Munchenbryggeriets lokaler. Och gratis Yoga på fredagar…galet va!?!

Så idag, en vecka efter att jag var där var min dotter där och meditationsyogade. Det hade gärna jag också varit. Jag var istället ensam i kranskommunen utan utsikt över vackra Stockholm och Riddarfjärden och kämpade med frukost, tandborstning, och packning av diverse väskor. Först skulle vi till skateparken med mina tre minste plus två andras barn. Sen hem, ladda om för stranden och bara ett extrabarn. Jag tog med min stickning för att vara lite multitaskande men det blev väldigt lite av den varan. Mer av kissnödiga, törstiga, rädda och arga barn. Meditationen och mindfullnessen kändes låååångt bort.

Man vill mer vara allt annat än i stunden. Jag kunde ändå känna mig lite duktig där jag i min ambition bjöd barnen på utomhuset i olika former och hade laddat väskan med BÅDE SvD och DN samt den där jäkla stickningen då…i mina tankar jobbar jag på min bok och nästa stickprojekt samt längtar tills jag träffar Marie-Louise igen och ser vad hon har tänkt ut med allt trä…..jag fick mycket bra idéer där…jag tänker billigt boende för unga i kasetter..prefab…och det inspirerade min äldsta dotter till när hon kom och sa att hon ville bygga halmhus….och så vill jag att Eva kommer hem från sin semester så jag kan få bränna mina fyra nya citroner. Och att alla tomater mognar. Men nu, fredagskväll, migränen klingar av efter att jag skrivit recept till mig själv. Jag ska försöka sticka några varv till för att få klar en arm men gårdagens revolverskjutning har faktiskt tagit ut lite mer kraft ur min högerarm än väntat. fast det var bra kul att skjuta med en 357 Magnum, det ska jag inte sticka under stol med.

Avsågade ben på en Malmstensmöbel…helgerån tänker ni kanske? Nej, det tycker inte Marie-Louise. Han är död, han bryr sig inte. Och tänk om jag vore så modig att jag ändrade om lite bland klenoderna….? Jag har ju fimpat en Moraklocka en gång som jag inte behövde men behållit själva huset till uret. Under den har jag högtalaren till ringklockan som var så sjukt ful. Mamma tyckte det blev utmärkt för klockan var hennes föräldrars och på så sätt lever den kvar med oss.
Där är hon, designern. Kopparna som hon gjorde för väldigt många år sedan till Höganäs var de första jag någonsin köpte och de är fortfarande snygga och sköna att dricka ur. Tekannan hade jag också men nu har exmaken alltihopa, tyvärr.
Filtad ull, ett älsklingsmaterial. Ljudabsorberande. Man kunde vira in hel mitt hus, eller MIG i det kanske???
Som ett konstverk ligger filten där….
Veckat tyg. Plisseringar. Jag tänker på Issey Miyake. Och min väska från Wera.
Bord av överbliven sten.
Heart earth orden som aldrig tar slut….
Man vill ju bara drapera sig i det tunna tyget, och sy en kimono att gå omkring i och dricka grönt te i. Jag älskar det och önskar det fanns i produktion.
Att bara svarva ur granarna….jag vill ha dem överallt, till allt! Inte samma designer dock men fina de med!
Geniala saker är ofta enkla. Spillbitar blir bord ihop.
Underbar stenbit man vill göra golv av.
Lokalen.
Här skiffer från mitt första hus som exmaken inte hade användning av. Så nu har vi en entré av sten och dessa ska få ligga i samma stil framför förrådet. Som för övrigt är byggt till hälften av det som blev kvar när vi byggde själva bostaden.
Lilla Snåland gjord av spillbitar från Lilla Åland.
Cementplattor för Marccesh design som jag allvarligt ska fundera på över att lägga i hallen. Pigeon blue tror jag passar bäst ihop med det övriga….

Trevlig helg alla och kolla @vardagbyanna för min Dirty Harrylook….och när jag är Annalicious;)

A

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Skriv din sökning ovan och tryck enter för att söka. Tryck escape för att avbryta.

Tillbaka till toppen