På förekommen anledning

Jönköpingska hortensior

Nej vi slår inte ihjäl varandra här hemma. Svärfar ringde och undrade…jag antar att bloggen nått hans öra. Han är orolig. Det behöver han inte vara jag älskar min man och för att vara helt ärlig är jag på det hela taget mycket nöjd med honom. Men jag är av en explosiv och irritabel natur varför tar jag ut allt här istället för på något annat. 
Jag är jag också hårdnackad avståndstagare till jolm, gullegull och sockersött varför det sannolikt kommer väldigt lite sådant här på min blogg. Jag älskar alla jag hänger ut (på mitt humoristiska vis och med glimten i ögat) på olika förnedrande sätt. Annars vore jag ju bara elak…och det är tråkigt.

Maken har hotat med att starta egen blogg och berätta om hurdan jag är. ”Varsågod” sa jag, helt övertygad om att alla skulle stå på min sida. Men han orkar nog inte, han har fullt upp med tvätten.

Nu har vi inte haft kökshanddukar på ett tag. Det påpekade jag igår (annars är jag för tillfället försiktig med påpekanden, de faller inte i god jord). Idag lät jag bli att påpeka detta och torkade helt sonika av mig på hans Filippa K-tröja efter att jag diskat. Han tog detta överraskande väl och varför jag nämner märket på T-shirten är för att illustrera att jag verkligen menade allvar (med att jag behöver kökshanddukar). Jag har nämligen den allra högsta respekt för kläder av god kvalitet. Maken hotade återigen med att börja blogga om hur jag bär mig åt men som sagt, oklart om tiden räcker till.

Han har ändå en plan om vad han vill skriva om; min negativitet gentemot hans försök att vara den perfekte mannen som hjälper till (om han får lite positiva påminnelser om vad han kan utföra, för han kan liksom inte se riktigt vad som ska göras). Han hävdar att han försöker och att det hjälper om jag noterar de bra sakerna han gör och inte genast påpeka att kanske inte all tvätt skulle gått i samma maskin….och så vidare. Jag förstår hans poäng men opponerar mig ändå för om sättet att berömma också uppmuntrar att svart, vitt, linne, siden, ull och galon tvättas ihop på 90 grader i klorin då har vi ett nytt problem.
Sen finner jag det ganska ansträngande att hela tiden notera och kommentera i positiva ordalag att han har klarat att plocka undan sin tallrik från köksbordet och fått den till diskbänken. Och ja det kan hända att jag tillägger att det blir ännu bättre om den hamnar ända ned i diskmaskinen…Jag tror jag har berört detta tidigare. Fast jag har tagit till mig av detta och jag tar ära i att vara en plastisk person som kan förändra mig till det bättre så jag ska verkligen försöka se bara de positiva i att all tvätt nu är ren (om än smält ihop till en oformlig klump). 


Jag köper av och till väldigt fina handstickade saker till dem jag älskar. Jag överlämnar dem med varm hand i deras vård. Tvättråd: Ull och silke ska behandlas på samma sätt, inte för varmt och inte centrifugering. Då tappas form och något av funktionen. Det bästa man göra i en situation som denna är att lokalisera del två och behandla den på samma sätt. På så vis har man återigen ett par som liknar varandra och dessa kan med fördel användas av betydligt mindre person.

Mitt nya positiva jag andas morgonluft och foten är jajjamensanjävlaranammaijättekläm!!!
Jag anstränger mig och anstränger mig och tack älskade make för tipset om hur jag ska kunna göra dig till en bättre person! I love you soooooooo much!

Det kan vara ett tungt kors att bära, det att vara mamma åt sin make. Min mammas lösning är att göra allt själv. Det funkar kanske för en familj om fyra, definitivt om två men är inte helt överförbart på en om åtta individer. Då ökar på något märkligt sätt arbetsbördan exponentiellt. Kanske för att ytan inte räcker till!?!
Mitt i allt detta vill jag göra radio. Så funkar jag. När allt ser ut att krascha kommer jag på något helt oväntat; i ett försök att bevara min mentala hälsa söker jag kreativa kickar. Att lägga sten på börda får väl annars betraktas som en urdålig lösning på problemet. Det enda jag kan förklara det med inför mig själv är väl att få igång dopaminproduktionen i hjärnans alla vrår. Slutar jag vara kreativ får jag väl skriva in mig i Metadonprogrammet och blir den första patienten med rena prover;)!?!

Nä nu skiter vi i mitt kaotiska liv och gör Limoncello istället! Det är vitaminer, sprit och socker i en fantastisk blandning! Man blir lika glad av det som Pina Colada…


Ur boken som inte blev av:



LIMONCELLO

Likören har mycket stark citronsmak,
är härligt gul och stark som attan.
Drick den direkt från frysen ur små
glas.

7 citroner, helst ekologiska
75 cl vodka
7 dl strösocker


Skrubba citronerna i varmt vatten.
Skala det yttersta gula skalet från
citronerna, antingen med zestjärn
eller med en vass potatisskalare.
Pressa ur saften, och blanda med vodka
och socker. Rör om tills sockret löser
sig. Ställ kallt och mörkt. Smaka av
varje dag. Skalet ger beska och ska
inte ligga i för länge. Mellan 2 och
4 dagar brukar vara lagom. Sila bort
skalen och häll på rena flaskor.
(Kasta inte citronskalen. Lägg dem i
frysen och använd vid kakbak). Förvara
limoncellon i frysen vid sidan av
flädersaften, men se upp så barnen inte
tar fel, det blir inte bra!






Solnedgång över Vättern ikväll på väg hem från mormor Mary. Passande vy när man dricker limoncello.

#lyckligtgift #tvätt #tvättråd #tvättkaos #avsaknadavrentvätt #operationmakentvättar #snarttredagarisammatrosor #detföregåendevarettskämt #älskar #vättern



2 svar på “På förekommen anledning

  1. Tack! Ja, jag är rätt nöjd själv…;) bara ororlig att matta ut mina läsare…jag går på högvarv här. Jag fick precis nu 07.34 klart för mig vad nästa inlägg ska handla om….men jag är lite hemlig. Det är för övrigt det svåraste jag vet…att vara hemlig. Förstår inte alls poängen med det egentligen. Rubriken kommer vara missvisande iallafall tror jag…:) Tack för att du läser! Ha en skön söndag!

Kommentarer är stängda.

Skriv din sökning ovan och tryck enter för att söka. Tryck escape för att avbryta.

Tillbaka till toppen