Top bitch!

Idag var jag tillbaka på jobbet efter en sjuk- och vabvända. Det tog fram till 07.07 innan jag fick agera storhjärna. Ett sms från maken…

 

 

 

 

 

Han har en ovana att fråga mig istället för att tänka själv. Jag blev uppringd en gång för snart sju år sedan av honom när jag befann mig i INDIEN. Han undrade var tvättmedlet stod. Värt att veta i detta sammanhang är att tidsskillnaden är åtta timmar och att bara uppringningen nog kostade 36 kronor…DÅ;). Det hade antagligen varit billigare att ta taxi tillnärköpet, handla in nytt tvättmedel och sen ta taxi hem igen.

Innan jag lämnade hemmet 06.33 hade jag förberett för barnens frukost (det låter avancerat men handlar om att ha två nappflaskor redo och ”Anny Bösch”-koppen, LAGOM varm mjölk, O´Boypulvet framme samt att ställa ut smöret så att det inte är för hårt. Till detta lade jag fram lite kläder som kan tänkas vara svåra för en man att hitta samt en polerad FRUKT. Sen hastade jag iväg och glömde att borsta mina tänder. Frukost till mig själv hann jag inte med men var heller inte så sugen eftersom det grasserat magsjuka och jag var lite osäker på min egen status just då.

 

Jag möter många utmattade kvinnor när jag arbetar (och annars också, det verkar vara lika utbrett som att vara gift(!). När man sonderat terrängen lite brukar jag ge lite tips på saker man kan spara energi på. Det kan vara enkla saker som att inte svara på var saxen ligger. (Min pappa frågar min mamma det jämt, de har bott i samma hus sedan maj 1973 och mig veterligen har saxen legat på samma ställe eller fasligt nära de senaste 42 åren och tre månaderna…

Jag vet, maken, jag frågar dig om hur man kopplar ihop CD (en apparat som spelar musik för er som är födda på 90-talet, men ni kanske inte läser här, ni tror fortfarande att män går att uppfostra och att livet är jämställd och fint) med högtalare, scartkabel med wifit och ni fattar ju att jag inte har en aning om hur el och nätverk fungerar men det är inte heller så att jag använder dessa saker, jag är likosm lite rädd för dem. Jag hanterar min dator och telefon hjälpligt och planerar att dra in en fast telefonledning i nya huset. Ifall Ryssarna anfaller… Men jag frågar dessa saker i snitt två gånger per vecka. Maken frågar mig saker precis hela tiden. Det är som om jag är hans siameshjärna, den del som har ansvar för att lagra all kunskap om alla hans saker, alla våra gemensamma saker, alla datum, högtider, vänners barnens storlekar, rutiner och allt utom hur man kopplar ihop totalt meningslösa tekniska ljud- och ljusalstrande manicker från helvetet. DET kommer naturligt för honom och jag fattar inte hur DET ska vara så enkelt för en man som inte kan hitta sina egna fillingar.

Men gud vad jag går på. Eller varför inte förresten? Detta stör mig och gör mig mer förvirrad. Igår hoppade jag på honom verbalt om något som jag inte minns längre. Då försvarade han sig med att det ju inte inträffat den dagen.

-Men, sa jag, det händer ju om och om igen!!!

-Att du alltid drar upp gamla saker, jag försöker faktiskt…(maken som verkligen kan konsten att leva i nuet).

-Men jag blir ju arg för att saker upprepar sig, jag ser en TREND…Och kan förutspå att det inte kommer ändras…Därför tar jag upp saker som inte händer exakt NU. Det vore ju orimligt att inte dra några slutsatser eller skaffa sig empirisk kunskap. Då vore man ju fast i Ground hog day….

Jag släppte det där och idag konstaterade jag att det ändå blivit lite bättre än när vi först träffades. Han är inte helt obildbar tydligen. Med den urkraft jag normalt besitter ska jag vid gudarna reformera den mannen. Han ska få passera alla stadier som grottmänniskor måste passera, renässansen,reformationen och upplysningen.

Eller så ska jag utropa ett nytt matriarkat. Det kan heta: Top bitches haven. Där svarar kvinnor inte på inte på idiotfrågor om sakers lokalisation, det har nämligen installerats GPS-sändare på alla manssaker och robotar lagar mat åt dem bestående av uteslutande kött och bea. Då blir männen nöjda och glada. Vi kvinnor får då tid över för att göra värdefulla saker som glo på konst, lyssna på överviktiga tenorer och dricka chablis på uteserveringar i stan, kvinnogrejer som vi inte har tid med för att vi ska passa upp på den mindre utvecklade delen av mänskligheten. Det kanske kan heta Tantland förresten???

Nej, nu har jag tjatat nog om makens tillkortakommanden i synnerhet och mäns i allmänhet (jo jag vet att det finns pedantiska och välartade karlar, jag har bara aldrig stött på någon).

Nu ska maken få nöjet att massera min onda nacke, ryggslutet och sedan sätta igång Netflix (hur fasiken gör man det???) så att vi kan se vår nya favoritserie Elementary! Jag älskar den serien faktiskt. Jag identifierar mig fullständigt med Sherlock. Jag är detaljernas kvinna. Ser saker överallt som inte passar in, märker mönster och annat som sticker ut. OCD???? Konspiratorisk och lätt paranoid kan jag också vara om jag lägger den sidan till….skummisar finns överallt!!!

 

Imorgon är en ny dag. Då har jag glömt allt detta och ska försöka manövrera på ett elegant sätt förbi frågor om var honung, tvättmedel och skiftnycklar kan tänkas vara. Middagen åker jag nog på att laga, handla in också, för som maken sade idag:

-Du äääääär ju så mycket bättre på det än jag! (Här visar han prov på att härskartekniker är något han behärskar till fullo)

-Men du äääääääär ju så mycket hungrigare än jag, laga din egen mat, jag tar en näve nötter! (Mitt nya tuffa jag som genomskådat hans list och hellre filar mina tånaglar och lägger en ansiktsmask än sänker mig till att vara husa).

 

 

Hasta la vista babies!