Jag gjorde fel nu på morgonen. Jag läste nyheterna och de artiklar som var kopplade till dem. Det tog mindre än 10 minuter innan jag tappade allt hopp om mänskligheten. Barn som far illa, galna människor som inte tål att deras partners vill skiljas och så den där gruppvåldtäkten. Det enda positiva är att människor runt omkring märker när det osar katt och larmar. Fast jag tänker att när man levt med vidriga föräldrar och andra människor så länge är vägen tillbaka mycket lång och svår och så var ju livet inte tänkt att vara.
Först önskar jag att en god gud eller högre makt fanns….men sen kommer jag på att det ju är fullständigt omöjligt (inte bara naturvetenskapligt omöjligt) utan moraliskt, för om treåringar ska sitta fastkedjade på bakgården och gråta på natten med brutna ben, då finns ingen GUD. PUNKT, RIDÅ och ha en bra söndag, nu drar jag till jobbet.