Men hej! Vad kan jag säga? Min blogg verkar ha förvandlats till en ”Diagnosblogg” där jag skriver av mig min sjukdom……men det är det slut med. Jag ska INTE bli en ”sån”. Så idag är sista gången jag skriver om ryggen (om det inte helt oväntat plötsligt slutar göra ont och jag måste meddela världen detta). Men jag tänker skriva av mig allt nu, så håll ut. D E T G Ö R S Å J Ä V L A O N T att jag blir galen. Jag blev så galen att jag GICK med ungarna till dagis för att sitta i bil är omöjligt.
Jag har försökt analysera min rygg. Den har sänkta diskar, en som verkar lite knölig, det finns ett ödem och en kilformad kota. OCH sex månaders träning skulle behövas för att utvärdera om operation är en bra eller dålig sak. I princip ALLA ortopeder (utom den som ville operera mig efter 6 mån träning) skulle välja att INTE operera för risken är då att det blir värre.
Nästa punkt. Jag tränar dagligen. Jag märker INGEN skillnad. Sad but true. Visst, jag skulle ju kunna träna HELTID och sluta med allt annat men då måste vi sälja och flytta till Kvikkjokk eller något för att kunna leva. Så att vara sjukskriven i sex månader för träning går bort. När jag var sjukskriven på 25% mådde jag möjligen lite bättre men även då hade jag dagar där det var överjävligt.
Smärtlinding biter ej. Toradolinjektioner har funkat temporärt (2-3d) men inte smärtfri. Allt annat är i princip meningslöst. Propopfol…. ja kanske. (Skämt).
Så jag har identifierat några saker som förvärrar detta: Stilasittande (bilkörning t.ex), sitta vid skrivbordet (ej möjligt att ändra där jag arbetar nu) och kanske massage/träning gör det hela bättre.
Jag tror jag har ont på grund av trånga förhållanden och att JAG försämrar detta med mitt muskelförsvar….massage alltså….och sen ligga ned och dra ut musklerna som en gråsugga. Det hjälper i princip alltid. Men HUR ska jag få till detta? Jo, jag ska STÅ upp när jag arbetar och varje timme gå ifrån 5 min och dra ut ryggmusklerna och kanske faktiskt ta diklofenak i 10 dagar igen. Kanske det blev lite bättre av det. Jag bestämmer mig för detta NU. Och så får det bli. Jag tänker bli 100 år gammal och inte ha ont eller ta värktabeltter. Nu är det bestämt. Jag är envis som synden kan jag tillägga så detta kommer funka asbra så länge jag har de yttre förutsättningarna. Jag ska ställa min klocka på larm en gång i timmen 06.00-21.00.
En bra sak med att ha ont och vara envis är att man får saker gjorda. Jag har idag mailat kommunen och miljönämndens ordförande ang. helvetesstaketet och bett att få ut ALLA handlingar kring detta och tagit mig samman för att ringa advokaten som jag borde ringt för tre veckor sedan. Samtalet tog mindre än 10 min (jag klockade) och jag ser fram emot en fin faktura för det. Och ett AVSLUT!
Jag blir galen av lösa trådar och det var ett bra samtal där jag tror att han förstod vad som har skett och vad han har mandat att göra. Viktigast var väl att vi ska ha någon sorts samsyn på vad som är rimligt och att jag tycker detta är en principsak. Jag har stort förtroende för advokaten (byte) och nu jävlar i min låda ska rätt bli rätt.
Jag sätter punkt där för nu ska jag MOTIONERA mig, inte sitta still och få ont. OM jag gnäller här på bloggen förväntar jag mig att ni kommenterar detta och ber mig vara tyst om det och istället stretcha, OK??? För jag behöver verkligen inte grotta ner mig i detta, jag behöver komma UR detta förbannande ältande och göra slag i saken. Jag ska åka Vasaloppet och simma Vansbro, cyklingen verkar livsfarlig, den skiter jag i. Och för övrigt, extremsport….vad är DET jämfört med att vara sexbarnsmamma? Nada. Jag skulle kunna paddla kajak ensam i tre år bergis om jag bara fick möjlighet, och kallt på hög höjd….SOOOOOO? En verklig match är att ha tre till fyra ilskna ungar, ingen wi-fi och en man som gräver ett hål för en altan under helgen (och ryggvärk).
Auf wienerschnitzeln!
Herregud din stackare. Yoga? Stretchar ut kroppen ganska bra. Men samtidigt måste du hitta tiden till det, precis som du skriver, och tid är det ont om. Ta hand om dig!