Ser mig omkring

Lille Edgar med sina älskade simglasögon

Jag har fått frågan om vilka bloggar jag läser. Svaret är kort, inga. Men jag har försökt. Jag vill ju veta hur man gör. Det gäller nästan allt jag tar mig för. Jag vill behärska saker. Därför gav jag mig återigen ut på nätet för att leta vardagsbloggar. Jag tog de två som poppade upp först och började läsa. Ena kvinnan redogjorde för översvämningen i köket ena dagen och sina och grannarnas åkommor och läkarbesök den andra. Jag fortsatte inte. Därefter valde jag en annan, även den en vardagsblogg som skulle ha lite retro i sig. Första meningen lyder som följer;

Jag har haft svårt att hitta mat som passar min IBS, jag har provat det mesta. Det är ju det som är lite jobbigt med att ha irritabel tarm…

Jag har ganska omgående upptäck att jag inte klarar av kolhydrater.
Mjölk har jag inte klarat av sedan jag var 16 år. Nu har jag provat 5:2 dieten och det fungerade dåligt, var inget för min mage. Jag blev förstoppad i en hel vecka och fick söka 
hjälp!”

Så jag slutade läsa även den. Nu vet ju inte jag hur framgångsrika dessa bloggar är. Är detta vägen till 100000 läsare om dagen skulle jag enkelt kunna väva in lite exkrementer och berätta anekdoter om vad man stöter på i 
sjukdomsväg på en av Europas största akutmottagningar….säg bara till!
Eventuellt kan bloggar i denna stil ge igenkänningspoäng vad gäller åkommor man har och vill fördjupa sig i, man kan riktigt grotta in sig i fibromyalgi eller liknande. Eller för att känna hur glad man kan vara som slipper. Fast då är det väl mer en sjukdomsblogg…

Ni får höra om min rygg, det räcker tycker jag.

Jag har tidigare kollat in lite ”kändisbloggar” eller kollat in, jag har väl läst 2-3 inlägg på 2-3 bloggar men jag får liksom inte smak för något alls. För övrigt är det ju tveksamt om jag skulle hinna läsa, jag har ju fullt upp med att leva och skriva om det! Jag följer dock några matbloggare men läser väldigt sällan. Det var mest när jag skrev på min kokbok. För inspirationens skull.

Så jag fortsätter i min egen stil…som ”krönikör” över mitt liv. Enklast så.

Min vecka började med att maken jobbade 15-24 tre dagar i rad. Det kräver sin kvinna. Middagen måste vara klar innan alla barn är hemma annars blir det totalt kaos. Första dagen gick mycket dåligt, mycket bråk och skrik. Dagen efter får jag höra via förskolefröken att Edgar berättat att jag hatar alla barn…

Andra dagen ordnade vi med ishinkar och hade roligt (se tidigare inlägg). Även kvällen blev bra, alla gillade min persiska kyckling med makaroner. Makaroner blev det för just som jag konstaterade att durkslaget nog måste kasseras,  går botten ut det och all pasta hamnade i zinken. Det blev snabbmakaroner till maten och småkillarna åt endast detta ihop med red sauce.

I skrivande stund konstaterar jag att kväll tre i ordningen verkar bli bäst av alla. Lasagnen är förberedd och jag hinner skriva lite…


Såklart måste jag dela med mig av min bästa marinad.

Persisk kycklingmarinad med saffran och lime


1 limefrukt
1 pkt saffran
2 msk honung
1-1,5 dl neutral olja (jag tog raps)
salt och peppar
en halv inte så stark chili
en liten gul hackad lök
ev en vitlöksklyfta

Tvätta limen och pressa ur saften, om man vill kan man riva skalet och ha i det också. Men då ska den vara ekologisk tycker jag. Mortla saffranet med lite socker. Blanda allt i en stor bunke som rymmer ca 6 kycklingfiléer. Nu kommer det svåra, VÄNTA! Man måste låta det marinera länge för att smaken ska tränga in och färga köttet gult. Det kan vara bra att lägga den över natten i kylen.

Sen bara att steka och servera med couscous till exempel. Det blir ganska mycket smak i kycklingen så ha inte en stark sås till för då krockar det. En gräddfilsås med kanske lite dill i passar perfekt eller skippa det och blanda istället nötter och torkad frukt i couscousen.

Medan jag skrev allt detta gjorde jag omväxlande ”lagon” varm O´boy till dagiskillarna, fyra gånger ; och lyssnade på en utläggning från 3,5-åringen som lät ungefär så här:
Jag, jag , jag…mamma! Jag , jag öh…vet du?, jag, jag, ”lillar” inte hajar. Kan jag få ett plåster?

– Ja älskade unge du kan få ett plåster. Ta nu din lagom varma chokladdricka, i den blåa flaskan med den lilla guldploppen på och sätt dig ordentligt i soffan så inte hajarna tar dig. (om man får för varm eller för kall O´boy i fel flaska kan det gå väldigt illa. detsamma gäller om man inte hittar de ”snabba” skorna eller  anni bus (angry birds)).

Tålamod är en fiskares bästa vän. Tur man inte fiskar!


#bloggspionage #vardagsblogg #O´boy #ensammedbarnen #recept #detblirmycketmatjustnu

  

Jag har kommit i otakt med mig själv

Om man äter med ögat…

Hej allihopa, nu är jag här igen. Jag med den aldrig sinande energin. För att inte överösa er varje dag med mina tankar om allt mellan himmel och jord inklusive rapporter om ryggstatus, har jag ju försökt att behärska mig. Det går ganska dåligt. Jag stöter titt som tätt på saker jag måste få ur mig. 
För att i händelse av idétorka ändå kunna publicera något så lagrar jag lite…Men jag fylls ju ständigt på så här kommer ett inlägg som skulle passat bättre efter det som kanske kanske kommer imorgon och som jag skrev i måndags (tror jag!?!). 

Detta triggade mig ikväll:

Att fara med osanning…


Buffé, en utmärkt tidning från ICA damp ned i fredags. Jag ögnade igenom den och bestämde mig för att den var i min smak denna gång. Jag läste till och med två av artiklarna (har ju sagt upp DN). Den ena handlade om att ta tillvara fallfrukt, något som ligger mig mycket varmt om hjärtat, och som skulle varit med i boken som ni vet inte kommer ges ut;). Den andra artikeln handlade om en av de mycket få bloggare inom matbranschen som jag följer (en av två). jag följer inte så mycket som bara har dem på listan eftersom jag någon gång hittat ett recept där som jag gillat och vill kunna hitta tillbaka.

Detta gällde ett kakrecept. Vi har i den utvidgade familjen fått (alltså det har upptäckts att en person är intolerant) en glutenkänslig person och därför försöker jag lära mig lite om detta. Jag inhandlade de råvaror som saknades, kakao och mörk choklad och satte igång. J
Jag hade stora förväntningar för i ingressen stod: supergoda cookies! Jag är en slarvig läsare, det går fort. Vad som också stod var Hälsobloggarens…Svarta bönor…chiafrön. Jag borde vetat bättre. (Läs nästa blogg får ni utförligare förklaring). Nå, jag bakade, det såg gott ut, det var nästan en deciliter honung i och 100g jättefin choklad.

Jag bjöd mig, maken och två av barnen. Frank kastade sig mot soptunnan och sedan toaletten, maken tuggade i sig för det innehöll protein och jag svalde också. Minsta killen blev så besviken att han spottade ut den halvtuggade kakan och stampade in den i mattan. Jaha…detta med att göra hälsosamma saker av det mest onyttiga, ingen bra idé. 

Att klämma i med ”Supergoda cookies. Svarta bönor, chiafrön och torkade tranbär får du på köpet när man fikar!” Vad då PÅ KÖPET? Det är ju det kakorna består av!!! Det skulle ju kunna stå; supernyttiga och matiga bruna kakor där du får kokosolja, honung, vaniljpulver, kakao, cayennepeppar och lite havssalt på köpet! För det är ju mer korrekt. Detta hade också avhållit mig från att laga till detta helt. 
Så Lella, baka inte dessa kakor, ta mina. Jag har alla utom två kvar. Jag ska testa en på min mamma bara…moahahahaha! 

Jag tror på allvar att Bufféredaktionen inte räknar med att man ska tillaga deras recept. För det är ju känt att de flesta kokböcker som köps inte används till annat än att titta i, och då spelar det ju ingen roll om recepten är helt galna och smakar apa.

Om man vill äta något jättegott med chokladsmak ska ni istället baka mina kakor, vill du vara nyttig? Avstå eller ta EN!


CHOKLADMACARON-WHOOPEES


Här kommer ett recept jag plockat upp längs min krokiga väg. Jag hittade en amerikansk tidning i en skånsk keramikverkstad där jag tillbringade några dagar med äcklig lysrörsbelyning. Bilderna var så fina och jag bestämde mig för att fota dem.
Jag ändrade lite i receptet för jagtycker om mycket mandelsmak men annars är det en rip off!
Gör whoopees av den med hallonsmet eller glass emellan!

75g hasselnötter
100g socker
50g mandel
2 tsk kakao
1/4 mandel essens
2 äggvitor
100g hackad mörk choklad
florsocker

Börja med att rosta hasselnötterna i ugnen eller i en torr stekpanna. Mal mandeln och hasselnötterna. Tillsammans med sockret i en blender. Blanda alla ingredienser utom
florsocker och choklad. Klicka ut på en plåt. Pudra över mycket florsocker och låt stå på en plåt över natten. Sätt ugnen på 200 grader. Peta in den hackade chokladen i kakorna och grädda i 10-15 min tills de puffar upp. Vill du lyxa till det lite tar du en sked vaniljglass och lägger mellan två kakor. Eller så gör du en färskostsmet.

#recept #äktavara #scam #Whoopee #choklad #buffé #lurad






En liten trudelutt om sömn

Gymnastiskt barn i spjälsäng.

Jag skriver fast det varken är onsdag eller söndag. Här hemma har nämligen det stora sömnbråket utbrutit, ni vet det där om vem som får sova minst. Jag vet att det är jag. Maken är helt övertygad om att det är han. Jag försöker i mina mer desperata stunder tänka ut en manick som ska mäta sömn i dess olika faser och på morgonen kunna jämföra olika personers sömnkvot.  Den maskinen finns ju redan på sjukhus och sömninstitut (om det finns sådana i Schweiz kanske?). Men jag vill ha en hemmamätare. För att kunna dänga i huvudet på min mycket sömnkrävande man. En slags sömndomare behövs.

Just nu har han trumfkortet för han JOBBAR. Mm han åker iväg och är med vuxna människor i nio timmar tre dagar i rad medan jag ensam håller ihop resten av barnen här. Jag gör det till på köpet 24 timmar om dygnet för själv är han ju näst intill medvetslös och märker inte av några skrik eller tassande barnfötter. Inte brandlarm heller som bekant.
Varje dag har han haft matlåda med sig som jag lagat dessutom. Handlar gör jag och städar. Dammsugningen….ja den lyser med sin frånvaro. Jag sopar upp med borsten när det blir riktigt illa.

Jag försöker förklara att jag är väldigt trött och måste få sova lite, eller bara gå ifrån en stund för jag måste vara ensam ett tag och vila. Ingen hemma.
Nu har dessutom känseln i hela vänster ben blivit rubbad och det sprider sig nedåt höger också. Värken gör mig trött och irriterad. Han blir tjurig och påminner om att han faktiskt jobbar..och talar i telefon nästan hela tiden han är hemma med barnen…Jag googlade diskbråck ihop med känselbortfall, screendumpade och mmsade till honom. Han svarade inte vid 20.00, han sov…

Bildbeviset, notera klockslag!


Trots sömnbrist och värk gör jag allt det som krävs i huset. Jag är trevlig med barnen och försöker få till lite guldkant. Frank fick cykla hem, trots att det är ganska besvärligt just nu när man måste gå snabbt och ibland kröka lite rygg. 

Det har länge varit tydligt för mig att maken kräver mer sömn. Han somnar först, sover tyngst (dvs går ej upp på natten) och sover alltid längre än jag. I vilket fall sover han inte mindre för han vaknar inte av sin väckarklocka vilket innebär att jag väcks först och då är det nästan omöjligt för mig att somna om.

Nu vill han inte prata om detta har han deklarerat. Därför vräker jag ut allt här.  Jag var faktiskt så trött inatt klockan två när han kom hem att jag ville kräkas. Han var helt oberörd av detta. Jag informerade att jag bara sovit en timme och nu vill jag inte prata. Två timmar senare vaknar något av barnen, jag mins inte vilket. Tylla väcks av pratet och jag får gå ned och göra både välling och O´boy vid klockan halv fyra. 
Jag ber maken ta ena barnet och som vanligt väljer han det barn som är minst besvär och tjafsar om att han är så trött och muttrar när han får stå böjd över barnsängen. Jag KAN INTE stå böjd över barnsängen. ÅH! Jag blir så trött, hur svårt kan det vara att fatta att jag faktiskt på ALLVAR FÖRMODLIGEN HAR ETT JÄVLA DISKBRÅCK  OCH JAG SKA INTE ÖVERBELASTA MIG. VA????
Jag sket i att svara på muttret, han har dåligt natthumör också,  och lade mig i killarnas säng. E somnade och så somnade jag. 
Då kommer mannen och VÄCKER MIG!?! För att jag någon gång sagt att jag får ont i ryggen av den jävla sängen. Alltså egoism dåligt förklätt till omtanke. Herregud! Idiotin vet inga gränser. Jag hör då att Tylla nog inte somnat riktigt och antar att han gett upp. Jag hukar mig ned och försöker så skonsamt som möjligt söva henne med resten av vällingen. 
Det lyckas och jag kravlar mig upp i sängen. Nu är det cirka två timmar tills byggjobbarna ska ringa på dörren. 

ZZZZZZZZZ

06.57 ringer alarmet. Jag hasar ned. Förbereder välling och O´boy ifall någon annan vaknat av ljudet.
Dörren ställs på glänt så att de inte ska ringa på. När klockan är lite över sju hör jag röster (alltså på riktigt!) och en försiktig knackning. Jag går mot dörren för att förhindra en ringning, och hör ena killen säga till den andra ”den är nog uppställd så att vi bara kan gå in!”.
-Helt rätt tänkt, säger jag och önskar att jag vore gift med den mannen. Han tänkte själv! Wow, det finns alltså karlar som TÄNKER SJÄLVA!!! 

Jag kokar kaffe och lyssnar på morgonekot. Idel elände i världen och så val på det. Det gör iallafall att man slipper Täppas i ring P1…väldigt skönt! Mina sömnbesvär bleknar en aning.

Byggkillarna drog igång och jag hann med att värma deras mat och koka dem kaffe. Be var väldigt tacksamma, tyckte det var som att vara på restaurang. Min familj beter sig som om de bor på hotell. 

Så nu har jag nog fått ur mig allt. Jag måste börja vila på dagarna för om mohammed (liten bokstav med flit, jag är ju en Voltaire*;)) inte kan komma till berget får berget komma till mohammed (samma igen). Alltså. Jag som vet hur saker hänger ihop får anpassa mig till rådande omständigheter. Maken begriper inte, han behöver omättliga mängder sömn och jag har fattat.

Imorgon är maken ledig. Då ska jag sova. Jag ska sova så mycket att jag kan vara vaken hela natten. Då tänker jag göra något ensamt, sticka kanske (alltså med garn) och lyssna på studio ett som jag inte hann med idag av allt matlagningskaos.

Det kommer bli falukorv imorgon eller köttbullar båda gångerna med makaroner och tillbehöret red sauce. (maken får ta ansvar, detta brukar bli resultatet)….jag har semester!

#sömn #sova #sömnbrist #sömnstörning #störd #söva #propofol #givemethewhitestuff

Sov gotteligottgott!

*Voltaire (han filosofen som jag ska vara släkt med) var ju inbiten ateist. men på sin ålders höst vacklade han lite i sin övertygelse och lät bygga ett litet kapell på tomten, utifall att. På detta skrev han  A dieu de Voltaire (Till gud från Voltaire).


Vågar ni eller tjejer!?!


Fin bild på en fjäril, detalj av en kudde på Formex, Vivid.
Bland mina vänner på Facebook pågår just nu en utmaning. Män utmanar andra män att hälla en hink isvatten över sig. Tre nya nomineras, i ett fall nomineras sex andra att göra detsamma. Ganska underhållande att se men en liiiiiten detalj stör mig. De uppmanar vännerna att inte vara pussys, tjejer osv. Det gillas inte. Jag skulle aldrig kalla mig feminist och jag har stora problem med ismer av alla slag. Jag är demokratisk brukar jag säga för det innefattar ju det mesta. Vill man vara väldigt tydlig kan man säga ateistisk demokrat. Då finns inga tvivel om vilken modern och utvecklad typ man är! Dock har jag mycket svårt numera för dolda eller i detta fall väldigt tydliga nedvärderande  av kvinnor. 


Jag taggade till och kom på en bättre utmaning. Att säga åt kvinnor jag känner att hälla så många hinkar de tål över sig. I mitt fall blir det tre för det är antalet hinkar vi har här hemma. 
Jag ser inte fram emot det, jag gillar inte att få iskallt vatten på mig men jag är HELT lugn. På allvar. Jag vet att det kommer gå bra för har man fött sex barn, varav fem utan bedövning, ja inget kan vara obehagligare än det.

Jag ska hålla mig från att skrika som en ”tjej” vilket jag sällan gör ändå eller att tala nedsättande om det andra könet. Vi får se hur det går. 
Jag lovar dock inte att inte svära, för det känns ganska neutralt i detta sammanhang. Och med tanke på att jag varit väldigt arg och otrevlig när jag fött barn (bland annat uttryckt att ena barnmorskan kunde passat bra som torterare hos någon diktator i mellanöstern) så kanske det går finemang. Tre av barnen ska hjälpa till och maken får filma. Han ska icke få nöjet att hälla isvatten långsamt över mig. Nix!

Jag funderar nu mest på om jag ska skona alla från min kropp och inte ha baddräkt eller om det faktiskt är tuffare att ha det för det måste ju ändå bli ännu kallare än om man har kläder; kanske jag ska ha en T-shirt och shorts ändå. Man måste ju inte alltid överdänga. 

Bild på själva isandet kommer i efterhand här på bloggen, detta är bara ett infall. Jag har nämligen lite långtråkigt när de tre minsta sover, stora tjejerna tränar och/eller ser på tv och maken jobbar till 24.00. Här iallafall en bild på min Facebookutmaning!



#daredevil #utmaning #challange #kvinnor #vadärvärreänattfödabarn #litevattenharvälingendöttav #demokratisk #vardagsblogg #likeagirl #doingit


Doing it like a girl….



Livets elexir

Flygbränsle

Sömn, detta gäckande tillstånd som upptar så mycket av småbarnsföräldrars tanketid, dock inte realtid. Just i natt var det väl inget fel på mängden minuter, 418 för att vara ganska exakt. Men det handlar lite om kvalitet också. 


Tylla som nu skulle ha varit avvand från bröstet fick i natt återuppta detta. Jag orkade nämligen inte gå ned i köket för att göra välling. Jag minns inte hur hon kom upp i min säng och varför vi båda låg på snedden. 
Eventuellt har maken lyft henne ur spjälsängen och därefter bedömt att säkraste stället för fortsatt sömn är killarnas gemensamma säng. 

Edgar kom också in till mig och började babbla någon gång i vargtimmen. Han beordrades lägga sig vid mina ben, på tvären, och försöka sno åt sig en flik av lakanet.
Lakanet, det måste pronto bytas mot ett täcke för nu var det andra natten i rad som jag vaknar och är iskall.
Så i natt har jag legat snett, frusit och jag antar att jag ammat T minst några timmar av värken i ryggen att döma.

När lillan vaknar 05.58 hoppas jag på att maken ska höra henne, fatta vad som är på gång och så fort som möjligt rusa ned och göra en välling. Jag har så ont och kommer inte tillräckligt snabbt ur sängen och således väcks lille E och då är hela apparaten igång. (Ni kanske vid detta lag vet att jag är en inbiten optimist som tror på förändring vad verkligheten än serverar mig). Jag borde ju veta bättre för vid samtliga tillfällen brandvarnaren larmat, och då någon ringt på mitt i natten har jag ensam vaknat av ljudet. Ena gången det ringde på dörren brann det på riktigt desstom. Så lättväckt, det kan man inte säga att han är.
Han vaknade inte heller denna gång. Jag kan emellertid inte lämna sängen för Tylla rullar och Edgar är för nyfiken och hårdhänt med henne så jag ropar på maken. 

Nu kanske ni undrar varför jag inte lyfte ungen ned i sängen alternativt tog henne med ned…jo för ser ni jag har förmodligen ett DISKBRÅCK som ska vårdas varsamt. Ni behöver inte skämmas, att inte ni ständigt och jämt tänker på min rygg är helt OK för ni stökar inte ned i mitt hus eller kräver köttiga middagar. Men min man har blivit informerad om läget och vi har ju haft barnen några år så ibland tänker jag att han kanske kan förstå hur man ska gå till väga.
OK, han muttrar sig ned för trappan, återkommer med beställningen och lägger sig rakt över min säng (som egentligen är vår men det är mest min just nu). Ingen chans för mig att somna. Han har fått sova i princip alla morgnar sedan vi träffades, framförallt har han fått sova nästan alla morgnar sedan vi fick barn. Mutter, mutter, mutter om att jag kan sova på dagen och att han ska jobba till 24.00 och lite skäll för att JAG höll honom vaken igår med att se Breaking Bad…

Där drog jag gränsen. Jag anser att han har ansvar för att sköta sin egen vardag. Jag gick upp, tog med mig barnen, även det barn som vaknade lite senare, och lät honom få sova en och en halv timme. Han kan för övrigt också sova på dagen eftersom han börjar vid tre.
Till skillnad från mig kan han dessutom somna i alla situationer. Det skulle förvåna mig om han inte kunde somna ståendes på huvudet i en skrubb på T-centralen med ena foten i en björnsax.

Han har säkert en annan syn på detta. Det är lite roligt detta med att få höra båda sidor av en historia och jag uppmuntrar honom till att skriva en motblogg.  Det kanske är den nya sortens parterapi?



I helgen besökte jag en släkting. Jag ska inte hänga ut någon NÄRA anhörig som bor i NÄRHETEN men jag måste få återge deras historia om en repa på en bil.

Mannen köper ny fin bil till FAMILJEN. Hustrun kör betydligt skruttigare dito. Hustrun ska gå till jobbet, maken ska vara hemma och sköta barn. 
Makens jobb ringer och frågar var han är. Maken får hustrun till att hastigt ta ena barnen andra barnet ska på idrottsskola, detta ordnar HUSTRUN så att en granne skjutsar.
Ordväxling utbryter om vems jobb här som är viktigast och fruns dräpande kommentar är att kanske hon borde ha företräde som faktiskt minns att hon HAR ett jobb. Mycket underhållande.

Maken försvinner till jobb, hustrun lämnas på sitt med ett extra barn och en uppgift att hämta en större maskin i nya dina dyra blanka bilen. Hon instrueras noga om hur försiktig hon ska vara och att bilen på intet sätt får komma till skada. Hon får heller inte köra så fort som hon brukar så något välter. Hustruns blod isas. Hon varnas för hålet i vägen, detta ska man undvika för bilens skull. Hon berättar att hon redan visste om hålet och då bli maken helt uppgiven eftersom han utgår från att kännedom om hålet beror på att det redan hörts ned i. Hustrun kör på sin halvtimmeslunch för att uträtta MAKENS ärende.

När de båda möts i hemmet inspekterar maken maskin i bil och ut bryter den stora ordväxlingen. Repa på bil men inte på lack utan av vad jag förstår på ett ställe inne i bilen!?! Ganska snart förstår hustrun att det nog är bäst att vara tyst. Hon bedyrar att allt utförts enligt hans instruktion men hon dristar sig till att säga att detta ju egentligen var hans ansvar och hon är ledsen att det blev fel. Då radas tidigare exempel upp på när hon varit ledsen, bland annat den gång då hon låtit lille sonen tvätta bilen med gröna sidan av en scotch brite (detta tycker inte jag heller är bra men det ligger några år tillbaka i tiden och tvätten var på inte så fin lack, således gammal skåpmat).


Det roliga med denna historia är att jag först hörde den av mannen. Jag och min make skakade på huvudet och voj voj vilket elände, hur slarvig får man vara och så vidare? Fast jag tycker personligen att repor på bil är något man bara får leva med och vill man ha saker utförda på ett perfekt sätt kan man utföra dem själv. Men min man höll med om lacken. Han är en lackfetischist!

När jag och min man hade bott ihop i två år byter han den tröga men säkra Toyotan mot en racerbil i SAABförpackning. En Turbo X som gör 0-100 på minus två sekunder. Den var svart, den glänste och hade skinnklädsel. När man tryckte på gasen pressades man mot sätet och den flög iväg, verkligen med jetflygplan i generna. Han vårdade den ömt. Handtvätt endast, allt annat vore en hädelse. När min kompis dotter repade ena dörrens sida och en snutt vid hjulet trodde jag han skulle spräcka topplocket.
Men han tog det ganska bra får jag säga. Dock väntade jag lite med att informera om det inträffade, lite rädd att budbäraren skulle dräpas… Hade jag gjort detsamma hade det nog varit bäst att flytta ned i källaren någon månad. 

När bilen var reparerad tvingade jag honom att sälja den. Jag fick ont i magen varje gång vi gick förbi den på uppfarten. Även han är nöjd med detta lackångest är inte bra.
Nu har vi ingen bil. Vårt bensinmonster beslöt sig för att få minnesförlust i början av semestrarna och står still tills verkstaden öppnar i september, då är väl batteriet dött också. 
Så vi kör en av pappas bilar som det regnar in i….fast det får man inte säga att det gör för då bli han sur. Det är väl bara kondens antagligen (hävdar han), som porlar ned på växelspaken varje gång man kör efter regn. Och kluckandet i taket…det finns inte heller för de våglängderna kan hans öron inte uppfatta längre. Men jag är TACKSAM och ska inte bita den hand som föder mig (franska bilar är inte täta schhhhhhhh!).

Nu var det nog om detta. Jag kommer inte sova under dagen för jag har för mycket pyssel här. Maken kommer säkerligen göra det likt en fladdermus för han har inga spärrar när det gäller sömn och städunderlåtelse.

Jag ser framåt, jag ser så långt som till pensionen….fast får jag 36 barnbarn jag då hinner jag nog inte sova då heller!

God morgon!

#sova #sömnbrist #billack #bäggesidorna #brakarlredersigsjälv #peugeot #älskarminbror #denial

Smartphonen, facebook och jävla candy crush

Jag, Tylla och Alva gör duck faces. Tylla har det naturligt, vi andra gör oss till.

Halar du, i en sekund av stillhet, upp smartphonen och börjar kolla flödet bara för att fördriva tiden? Då är du precis som jag. Då är du precis som väldigt mycket folk över hela planeten. 

Under semestern som jag tillbringade med mina föräldrar och min egen familj funderade jag mycket på detta. Delvis på grund av att min pappa inte är en utnyttjare av nymodigheter i telefonen eller på nätet. Han använder telefonen till att ringa och i några fall till att skicka sms. Datorn använder han som skrivmaskin. Han blir mycket irriterad av att omges av folk som smartphonar. Jag förstår honom och delar hans åsikt men kan inte låta bli! Jag är lätt beroende. Jag skriver lätt för jag har insikt i min situation. Jag vet att det är fel. 
Jag brukar försvara mig med att jag får jobbmail, har en butik med personal att sköta, och att det gäller att hänga med. Allt detta är sant. Men jag måste få kontroll över det. Det ska inte breda ut sig och drabba min familj. Precis som ett alkoholmissbruk. Det blir allvar när det påverkar ens sociala situation. Dessutom tycker jag det är hemskt att se alla som sitter vid samma bord här hemma men bara glor ned på sin telefon!

Jag för min del spelar iallafall inget i telefonen, inte nu längre, jag använder Instagram, mailfunktionen och facebook endast (utöver det uppenbara att ringa, smsa, mmsa, fotografera, googla, boka in i kalendern, anteckna och filma). Det vill säga omvärlden är ständigt närvarande. De som är med mig vid fysiskt kommer i andra hand. 

Jag har vid tre tillfällen blivit ”hooked” på spel. Ena gång på 80-talet via datorn i pappas arbetsrum, andra gången under en kurs i medicinsk statistik (otroligt tråkigt) på 00-talet och så förra året på semestern. De två första gångerna var det Tetris, sista gången Candy crush. Nu är jag nykter spelare.
Nu jagar vi gillanden och kommentarer på det vi lägger upp på sociala medier. Vi är attention seekers. Man söker bekräftelse och får man det drivs man att fortsätta. Inte konstigt, väldigt stimulerande men som sagt på bekostnad av de som kanske finns omkring en.

Tidsbrist är anledningen till att jag beslutat att aldrig mer spela spel i mobilen.  Jag har nu bestämt mig för att aldrig mer testa något nytt spel för jag snöar lätt in på saker och just spelande finner jag extremt meningslöst. Jag står hellre och stryker eller sitter och stickar för att koppla bort hjärnan.
Man har numera alltid telefonen med sig så lockelsen blir så stor.

Det här med tiden är ett återkommande tema för mig. När man har väldigt lite tid så handskas man mer varsamt med den. Att få skräpmail, telefonsamtal från försäljare, puffar från Facebook om att ge extra liv till sina spel (från folk man knappt känner), utvärderingsenkäter att fylla i (efter att man sovit två nätter i en hotellsäng), det blir till slut väldigt irriterande. 

Jag har nu på allvar tagit tag i mailsituationen och avregistrerar mig konsekvent från maillistor så fort jag får ett oönskat mail. 

Men tillbaka till problemet med smartphones. Att alltid titta på den, även när man är med andra människor. Det är något jag håller på att vänja mig av med. I början när mobilerna på allvar började användas tyckte jag alltid att det var så konstigt att en person svarade på ett telefonsamtal mitt i en konversation med en annan. Den som ringer eller smsar har på något konstigt sätt företräde. Jag gillar inte det fast jag vet att jag gör det själv ibland. 

För någon vecka sedan försökte min 5-åring säga mig något men jag skrev ett mail just då och min uppmärksamhet var riktad åt mailet. Då puttar han till min hand och säger ”sluta facebooka mamma”. DET var en tankeställare. 
Jag har funderat mycket på mitt användande av fånen sedan dess. 

Nu i sociala medier poppar det upp otäcka klipp på olyckor som orsakas av att folk stirrar på sin telefon när de kör istället för att fokusera på trafiken. Det är också en tankeställare. Min make hävdar att i vissa stater i USA får man inte gå och smsa, folk knatar tydligen rakt ut i gatan och blir påkörda….Kan det vara så illa? 
Jag gillar inte förbud och har tidigare tyckt att det var larvigt att lagstifta kring mobiler i bilar men jag har nog så smått ändrat mig. I bilen ska trafiken vara första prioritet, inget annat. Man ska egentligen inte ens prata med passagerare eller lyssna på radion. Fast det helt avgörande är vilken typ av störning man ägnar sig åt. Ett snack om väder och vind stör inte uppmärksamheten lika mycket som ett komplicerat jobbsamtal till exempel.

Jag är en observatör och på flygplatsen hem från semestern, då jag var omskakad av andningsdramatiken (se tidigare inlägg om semester), märkte jag att nästan 100 procent av människorna där satt och stirrade på sina telefoner. Eluttagen användes för att ladda telefoner inför flighten och det första folk gör i planet är att koppla upp sig mot det trådlösa nätverket. Vi lever verkligen en stor del av våra liv genom denna tekniska pryl och de som inte har en egen är inte med i leken. Detta gäller väl främst barn.

Så nu har jag funderat på hur jag ska begränsa mig och bli mer avnätad. Jag tänker att det är bra med vissa bestämda tider för telefonkoll. 
Det är nu tillåtet att när jag vaknar kolla mail. Vid lunch likaså (om man är ensam), halv fem, en stund innan kontorstiden är över, om man skulle behöva ha kontakt med någon redan samma dag samt när barnen och maken har somnat. Det blir alltså fyra gånger om dagen men däremellan ska jag hålla mig ifrån detta. Det blir absolut förbud på helgerna både för mig och maken, då ska barnen vara i fokus och vi.

Jag har redan börjat med denna regim och det är precis som med allt annat, svårt i början men lättare allt eftersom. Faktum är att det är ganska befriande. Man måste ju inte veta vilken mat ens makes halvkusins son äter på en torsdagskväll. Framförallt behöver jag ju inte gilla det!

När det gäller jobbet blir det lite svårare. Jag får ofta beställningar och frågor från kunder eller butiker på alla tänkbara tider och då brukar jag vilja svara snabbt, gör jag inte det är det lätt att jag glömmer. Men när det gäller detta skulle jag kunna försöka hålla mig till kontorstid. Det kanske till och med blir mer effektivt!?!

Jag har gott hopp om att lyckas med min föresats för jag är en envis typ och blotta tanken på att mina barn tycker att jag är frånvarande gör mig helt olycklig. Jag blir på allvar orolig för hela den generation som växer upp och hela tiden är nummer två efter telefonerna. 
Snart kanske det kommer en rekommendation från socialstyrelsen eller liknande som säger att en timme om dagen är allt vad en människa tål…

Nu sover alla kan jag meddela (grönt ljus alltså för nätet), jag sitter i sängen och skriver i mörkret. Maken, Edgar och Tylla snusar högt intill mig. Frank ligger i ett annat rum så honom hör jag inte. Väldigt rofyllt men vis av erfarenhet vet jag att vilken sekund som helst kan någon vakna och då blir det full rulle…Jag har tänkt skriva lite om sövning av barn, oroliga nätter och mina erfarenheter av detta. Tyvärr har jag väl inte lyckats så bra men om jag skriver av mig kanske även jag kan se den röda tråden i hur jag lyckats få åtminstone fyra av sex barn att somna ordentligt; eller så kan ni läsare dela med er av era bästa tips!
Därför avslutar jag denna nedtonade blogg medan det är lugnt. Det blev inget kul alls denna gång! 

Och näste man som ber mig om extra jävla liv åker upp på min svarta lista över tidstjuvar! Ni vet vilka ni är!

Auf wienershnitzel!

#smartphone #candycrush #dödatid #uppmärksamhet #tidsbrist #nätberoende #tidstjuv






Les jeux sont faits

På väg mot sjukgymnastiken, kända Vällingbystensättningen utgör fond

Min man har börjat en ny tjänst. En typ av praktik som om ett halvår ger honom möjlighet att börja jobba på allvar. Han fick utmärkta vitsord efter de första tre veckorna. Nästan löjligt bra. Jag och han var mycket stolta. Detta spreds i familjen, mammor, pappor, alla var stolta och glada, ingen var förvånad alls! Han skulle nog inte ha några svårigheter att få ett bra jobb inom en snar framtid.

Min enkla frukost i kaoset


Jag har ont i ryggen. Jag har för mycket hemarbete. Jag sover för lite med för dålig kvalitet dessutom jobbar jag faktiskt också. Nervklämmet från ryggen blir värre och värre. Snart kanske jag inte kommer kunna gå….Det vore väldigt tråkigt för mig. Och för min familj. Och för plånboken. Doktorn sa vila….läkare kan vara väldigt tröga. Jag tyckte jag kunde lagts in på långvården direkt.

Jag ringde maken för att höra att han kommit fram ordentligt till jobbet. Det hade han. Han satt ensam på sitt kontor. Det var tyst och lugnt i bakgrunden.
Här hojtade ena ungen att han ville ha ”lagom varm O´boy”, lillan satt vid min sida i barnstolen och kletade med ett kex och andra killen stökade i badrummet (just stök i badrum är hans specialitet, det kan innebära schampo på golvet, översvämning i tvättstället men också att han borstat sina tänder väldigt bra!) denna gång var det tömma den superroliga nya sensorstyrda tvålen på innehåll. 
Jag berättade att jag hade väldigt ont nu, eller inte ont kanske men det känns kallt på vänster rumpa och ned i benet (tydliga diskbråckssymptom). ”Oj Oj” sa han, väldigt tråkigt. Jag bejakade detta tråkiga och sa att han nog får ta lite mer ansvar nu så att jag inte blir ännu sämre och han får vara hemma med barnet. Tystnad. Alltså, sa jag, om jag blir sämre måste nog du vara pappaledig… 

Det intressanta med detta är att jag då inte skulle ha råd med att vara sjukskriven. Jag har för låg SGI, maken skulle få så låg ersättning att  jag skulle behöva jobba heltid som läkare. MED diskbråck. Moment 22. Och faktiskt är det nog så att det som andra människor vanligen blir sjukskrivna för i sisådär tre till sex månader. Det skulle nog vara min räddning.

Jag väntar på att få en tid för MR-undersökning. Allt står och faller med den känns det som. Ett fotografi på min värk är kanske det som behövs för att få poletten att trilla ned? För hammare och spik har inte hjälpt. Inte vegetarisk mat heller.

Medan vi samtalar kommer jag ihåg hans utvärderingslapp. Hans handledare beskriver honom som ”väldigt framåt och initiativrik”, ”tar för sig av arbetsuppgifter med en positiv inställning”, ”är effektiv och noga”. Annat som sägs är att han är flexibel, lätt att fokusera på nya områden, snabb att lära in nya arbetsuppgifter, lyhörd och med stor social kompetens…....jag försöker mig på lite KBT.

”Men du som har så lätt att ta till dig nya kunskaper, är noggrann och flexibel, du skulle ju klara detta med hushållsarbete så himla mycket bättre än jag!, Jag är ju sur, vresig och gnällig. Kan inte ta in nya saker (läs tekniska prylar och backsensorer på bil) och har liksom kört fast här. Han fattade direkt galoppen! Smart som tusan alltså.
Men, försvarar han sig, handledaren hade i början sagt åt honom att allt var tillåtet, gör som du känner och när det blir fel bromsar jag dig!


Dagens göromål och lite stödanteckningar för kommande bloggar samt gårdagens present från min äldsta dotter. Som hon åt upp nästan helst själv…


Åååååååååå att jag inte kommit på detta tidigare! Jag är så fruktansvärt korkad! Jag borde ju sagt; Go for it! Knock yourself out! Blir det för rent så hejdar jag dig!!!!

Va!?! Jag har för helvete åtta år på högskola bakom mig, sju och ett halvt på ett av Sveriges mest ansedda lärosäten, men detta kunde jag inte fatta!
Ingen som helst mellanmänsklig kompetens såldes. 
MEN! Jag är också snabb att lära nytt, flexibel är mitt mellannamn och motivationen saknas ej.

Ikväll får han kött. Det blir Bearnaisesås tills han storknar och satans jävla pommes frites så kolesterolen stockar sig i hans kärl. Därefter ska han få städa hela natten. Jag ska ta en pina colada på balkonen och när det går för långt ropa ”nej nej nej nu räcker det med dammandet älskling, det yr i mina ögon!”

Så min älskade fantastiske make, du har mött din överman! The game is on! #tärningenärkastad

#kolesterolgörmannen #kött #städhjälp #paraplydrink #ergonomiskskurmopp



Ps. maken ringde och jag läste för honom. Han har viss humor kring detta…”då kanske jag ska lämna tillbaka den ergonomiska skurmoppen jag köpt till dig!?!” Ds.

Goooood Byyyyyyyye Robin Williams

En asiatisk nudelsallad med pankopanerad tofu. Inte jättegott.

Nu har ett gäng saker setts och hörts och det brukar då mynna ut i ett inlägg här.

Dagens komponenter är; Agnes Wolds Sommar i P1, mitt förmodade diskbråck i kombination med städvägran från makens sida, ammning, teething (engelskt bra ord för att ett barn får sin första dentition. Ordet dentition använder jag för att showoffa…jag har gått två år på käftis, hör och häpna! Alltså finordet för mjölktänder;)), matkasse på grund av städvägran och sen min allmänna ovilja mot religion.

När man skriver det så här känner till och med jag att jag kanske faktiskt är galen….

Fast det hänger ihop jag lovar!

Jag är en kärring mot strömmen ibland. Jag hatar till exempel att amma men gör det för att det är bra för småbarn. Jag borstar även tänderna fast jag tycker det är astrist men som nämnt ovan har jag två års utbildning till tandläkare bakom mig. Således gör jag som man ska, jag borstar mina och barnens tänder fast jag hatar det med. 
Jag lyssnade på Sommar i P1 igår, 10/8, hon talade om en massa saker, diskriminering av kvinnor i den medicinska forskningsvärlden, amning (hon röt till bland annat om förslaget att förbjuda reklam för bröstmjölksersättning) och immunologi. Inga för mig helt överraskande nyheter, mer av bekräftelse på sådant jag redan kände till. Men ändå. Det var ett väldigt bra program.
 
Idag läste jag delar av chatten med dr Wold och där poppade en fråga upp om antioxidanter…var den och den sorten extra bra osv. Hon svarade i princip att nyttig mat är bra att äta, det vet vi säkert…Underbart! Jag skrev ju om ungefär det i min ”juiceblogg”. Slam, dunk kändes det som.


Till en början inte så glad men mamma stirrade i taket och talade lugnande, och då somnar man ganska snart. Varför gjorde jag inte så här med de första fem barnen??? Snart kan jag skriva den ultimata barnboken kanske? Anna Wahlgrens känns lite passé.

Amningen avslutades idag. Puh, 7,5 månader räckte denna gång. Det är hastighetsrekord. Men så fick också den goda Tylla tänder tidigare än övriga barn och det avgjorde liksom saken. Igår bet hon mig så att det blev blodfläckar på BH:n, mer tydligt än så kan det inte bli. Enough.



En i hushållet tyckte iallafall att det smakade bra med matkasse…

Just denna vecka har vi matkasse, idel nyttiga saker i den kan jag lova. Tyvärr inte något som vi gillat efter två av tre dagar. Jag ska inte nämna företagets namn för jag vet att många är mer nöjda än jag med densamma; men det är andra gången jag provar och jag är faktiskt inte alls nöjd. Delvis beror väl det på att jag valde en veggokasse. (Jag trodde att maken skulle motiveras av att kött uteslöts från menyn). Maken städar fortfarande inte men nu äter han mycket på jobbet tydligen. 

Jag hade tänkt att utvärdera kassen på Facebook men jag kan ju lika gärna göra det här.

Jag är van matlagare och gillar det. Tyvärr har de sinande krafterna resulterat i sinande inspiration och då blir det som bekant en kamp att komma på härliga saker att laga. Därav abonnemang av kasse från början. Hur som helst, första kassen dök upp på avtalad tid och innehöll nästan samtliga ingredienser.
En påse rödbetor fattades så den fick jag gå och handla. Den sallad jag skulle tillaga idag var inte fräsch (kanske beroende på vädret men jag har haft den i kylen endast två dagar…). Minus två poäng direkt alltså.
Dag ett var det italiensk touche, dag två asiatisk och morgondagens med rödbetorna vet jag faktiskt inte vad den ska föreställa.

Första anmärkningen gäller att blanda mat som ska vara kall med mat som är varm. Det funkar ju jättebra om allt äts upp. Om man vill ha matlåda är det urdåligt. Båda dessa middagar innehöll gurka och sallad som ju inte passar att värma. En tomatsalsa skulle göras till gnocchin, även den kall och jag förstår konceptet om det ska gå fort men varför inte koka en tomatsås? Till detta smörkokt spetskål…jag fattar inte….de smakerna rockar inte alls i min värld. Då hade jag hellre stekt kålen ihop med gnocchin i smöret, serverat en varm tomatsås och sen gurkan vid sidan av.

Idag var det nästan samma, sallad, gurka och glasnudlar i rörig blandning med sojamajonnäs….till detta marinerad och dubbelpanerad tofu…inte min bag det heller.
Imorgon väntar linser, rödbetor och caesaryoghurt….vi får se. Dessutom tyckte jag att det var väldigt billiga ingredienser för ganska dyr kasse…Men OK, det var hemleverans och recept. Jag ger det en vecka till. Sen startar jag en egen matkasse där man tänkt igenom HELA konceptet och resterna får utgöra basen för kommande måltid och så vidare.

Jag var hos sjukgymnasten idag för traktionsbehandling. Den gav effekten att jag nu har ännu mer besvär. Men jag fick också träffa en allmänläkare som skickade en remiss för MR. den remissen tyckte jag förre husläkaren kunde skrivit när jag bad om det. Men nu är bollen i rullning. Handla tunga kassar slipper jag ju nu, det är bara barn jag emellanåt måste bära, och mig själv då!

Som mamma”ledig” lyssnar jag mycket på P1. Jag lär mig massor av det inbillar jag mig, men mest är det ett vuxet sällskap. Senaste veckorna sedan Gazakrisen blossat upp hör man mer och mer om hur antisemitismen i Sverige är på frammarsch. Det gör mig så häpen. Vilka är dessa judehatare? Jag förstår på allvar ingenting. Jag trodde vi i Sverige älskade judar!?! Eller åtminstone inte hade någon åsikt. Förutom vissa irrhjärnor till nynazister såklart, men alla vi andra!

Jag minns så tydligt att det läskigaste jag kunde tänka mig som barn var nazister. Man överöstes av filmer, TV-serier, dokumentärer, böcker och besök i skolan av överlevare från förintelsen. Fan ett tag tänkte jag på allvar konvertera till judendomen bara för att visa  dem mitt stöd. Själva religionen är jag inte intresserad av men som ett moraliskt ställningstagande mot Hitler och hela andra världskriget. När man blev äldre var det God afton herr Wallenberg och  sedan Schindlers list. 
När jag såg sistnämnda film grät jag konstant och det avgjorde saken. Jag beslöt mig att framöver aldrig mer se en enda film om andra världskriget. Jag hade fattat. Det var för jävligt, omänskligt och nu orkar jag inte mer av detta! Jag har nästan hållit det löftet till mig själv för jag kunde inte låta bli att se Inglorious bastards, men det berodde på Tarantino & Brad Pitt. Jag är en riktig Tarantinodiggare! 

Det ska tydligen organiseras en Kippavandring i Stockholm den 18/8 och jag tror nog att jag ska gå med där. Det blir i så fall första gången i mitt liv jag gör något sådant. Lite läskigt kanske, tänk om det kommer judehatare och gör fula saker?
Att människor bara ser svart eller vitt är antagligen anledningen till att vi en dag kommer utrota oss själva. Detta tänkande baseras på dålig utbildning. Blir man indoktrinerad kan man inte tänka självständigt och det är grogrunden för hat och krig. Att hoppa på judar i Sverige på grund av en konflikt mellan Israel och palestinier…..det måste man ändå vända sig emot för det är så korkat.
Jag har aldrig tagit ställning för frågan är så infekterad och röran där nere kan nog ingen här riktigt förstå, jag tar ingen ställning nu heller men det som händer på svensk mark, det rör mig. Särskilt som jag har många judiska vänner som personligen blivit berörda av förintelselägren i Polen. De är oroliga nu. Det är förfärligt.

Så jag, en helt vanlig ateist som vanligen tar avstånd från allt vad religion heter, ska gå en kippavandring, jag upphör aldrig att förvåna mig själv!



En söt och tjock liten fot letar sig upp på tangentbordet.

Avslutningsvis några ord om depression och alkoholism. Att Robin Williams dog idag rörde upp mångas känslor. Att människor ska må så dåligt. Att de då söker tröst i substansbruk. Att ingen förmår att nå dem och att man trots att man är en känd och framgångsrik person inte ser någon mening med att fortsätta leva. Det är så fruktansvärt. Det gör mig mer övertygad om att jag ska fortsätta jobba framåt på min väg mot att bli specialist i psykiatri med inriktning beroende. Det har gått åt många kända liv på senaste tiden helt i onödan, Amy Winehouse, Whitney och nu Robin Williams, som verkligen var en av mina favoriter. Det är ju inte mer sorgligt när kändisar dör, det blir bara större ringar på vattnet. 

Varje år tar 1500 personer i Sverige sitt liv. Det finns en nollvision men ska det målet nås, ja då måste mycket ändras var gäller vården. En studie på Gotland för några år sedan visade att ett vykort från behandlande läkare till deprimerade personer hade en signifikant effekt på om de tog livet av sig eller ej. Kan ni tänka er det!?! Ett handskrivet vykort på sin födelsedag. Man är väldigt ensam i sin depression när en sådan enkel gest kan vara avgörande för om man ska välja livet före döden. Det är värt att tänka på. Ett leende och ett hej, det är dynamit!


Oj, vilka spretiga ämnen men så är livet, högt och lågt.

Au revoir!

#matkasse #politik #förintelsen #diskbråck #vegetariskt #sommarip1
#amning #teething #suicid #depression #vänlighet #omtänksamhet #våldfödervåld



Sidenblus i potten

Lång sidenblus i singoallamodell med sprund i sidorna, och återbrukade knappar isydda av ingen mindre än jag själv..

Hej på er!


Nu har jag klurat lite på min dela/gilla/vinna en klänning grej.
Det har ändrats till en dela/gilla/vinna en blus grej för klänningarna fanns inte kvar i alla storlekar. 

Så här tänkte jag att det skulle gå till:

Ni som läser detta inlägg delar mitt mest lästa inlägg Var fan är champagnejästen? på Facebook och lämnar en kommentar till inlägget med kontaktuppgifter. Eller så går man in på min Facebooksida Vardag by Anna Voltaire och delar samma inlägg och lämnar kontaktuppgifter i kommentarsfältet där. Gillar man Instagram kan man fota inlägget och hashtagga med #varfanärchampagnejästen? och lägga till sina uppgifter….Vad tror ni om det? Efter 10 dagar drar jag en vinnare (dvs 21 augusti) och skickar en blus i önskad storlek med posten! Simple as that!