Ich bin ein Neandertaler

Både brev och kalender i analogt format. Skiss gjord för hand, sån e jag. Neanderthal lixom

Jag inleder med att varna för att min mamma kommer att beröras även i detta inlägg. Jag har funderat en del kring detta och trots att jag i själ och hjärta vill vara en KBT:are är det bara att gilla läget vad gäller mammor och Herr Freud. Bara så ni vet.

Min mamma är en stor källa till glädje och inspiration nästan vad hon än gör. Vi är både väldigt lika och olika. Utseendet har vi gemensamt men inte kroppsbyggnad. Min mamma var Twiggysmal innan jag och brorsan kom och förändrade den saken. Själv har jag inte ens i mina magraste stunder kommit i hennes bröllopsklänning som hon bar 1969, det år jag blev till. När det gäller temperament är vi dock väldigt lika. Vi är snabba, åt det riktigt fartfyllda hållet och lite ilskna tror jag, på ett bra sätt så man får saker gjort. Sen kan vi planera och organisera bra och det drar jag nytta av dagligen för att få min lätt kaotiska tillvaro att gå ihop. Däremot har vi tyvärr också rackarns svårt med att säga nej till folk som vill ha tjänster utförda samt att släppa kontrollen över saker som matlagning, fester och  allt annat vi vill ha något att säga till om. Be om hjälp är vi heller inte så bra på, bra kvinna reder sig själv (oops ett ordspråk). Helt bananas egentligen.

Jag gillar inte visdomsord, citat och sånt där man broderar eller tatuerar in. Det är ofta så självklara och mjäkiga saker. Därför brukar jag inte läsa sådana inlägg på facebook eller instagram. Dock snubblade jag över denna som jag tycker är spot on. Därför måste ni får se den helt enkelt!




De få uttryck jag använder kommer här: 
Orsa kompani lovar ingenting säkert. Hur bra som helst tycker jag och väldigt sällsynt tyvärr. Det ska jag försöka ändra på.

Assumption is the mother of all fuck ups. Väldigt sant. Jag lät trycka upp en tröja med den texten en gång. 

Sen såg jag en i somras i Frankrike som löd Dans le doute, abstiens toi! Det vill säga om du är osäker avstå. Detta måste jag verkligen lära mig, att avstå. Jag kör helst så det ryker, även om någon liten varningsklocka ringer. Oftast går det bra men med åren har jag märkt att jag oftare är återhållsam när något skaver.

Sen kanske jag har några till som jag använder men här är höjdarna.


Allt detta var en utvikning från det jag tänkt skriva men som sagt det kommer plötsligt över mig saker. Varför rubriken blev på tyska har jag ingen aning om men omväxling förnöjer (!). Nu till kärnan. 

Jag är analog. Det skyller jag på min uppväxt. Jag antar att jag kommer från en lång rad av otekniska förfäder och detta har jag kompenserat genom att vid inte mindre än två gånger gifta mig med otroligt tekniskt begåvade män. På så sätt blir barnen normalfuntade tänker jag. 

När datorerna kom i mitten på 80-talet var de inte så svåra att hantera tyckte jag. Man lärde sig lite doskommandon eller vad det hette och helt plötsligt var det jag som visade föräldrarna. Min pappa är särskilt oteknisk men älskar ny teknik. Han kan bara inte använda den. 
Pappa var antagligen först i Sverige skulle jag tro med att köpa en fruktansvärt dyr WAP-telefon som han aldrig använde, blåtand var han också snabb med. Det headsetet hamnade i botten på en garderob. Han har bytt många datorer  för att ha det senaste eller på grund av virusar men skriver i princip bara dokument och mailar med datorn. En skrivmaskin och ett frimärke hade funkat lika bra. Nä nu var jag lite taskig känner jag. Han bokar resor och så och lite annat men en jättestor hårddisk och ett grafikkort, DET behöver han inte. Ibland får Peter åka upp och sätta på ON-knappen. Men det är underhållande på något sätt, och dyrt.

En gång när jag fortfarande bodde hemma lyckades jag och mamma avstyra ett inköp av mobil fax att ha i bilen. 
Kan ni se DET framför er? Hur man under körning matar in A4-sidor i en manick mellan sätena. Där snackar vi trafikfara. En gång var det det hetaste. Även grekerna ansåg sig leva i nuet, som min morfar brukade säga. 

Mamma och jag vet iallafall våra begränsningar. Jag utnyttjar detta så gott det går. Jag sätter motvilligt på en DVD, TVn eller kopplar ihop iPaden med nån skärm. Jag säger att jag inte kan och pojkarna får vänta in att maken eller de stora döttrarna gör det.

Jag längtar tillbaka till världen innan fjärrkontrollen och det hundra miljarderna tv-kanaler som bara blir sämre och sämre. Jag vill ha ettan på ettan, tvåan på tvåan och sen får det liksom vara bra! Att hålla redan på HDM1, EXT, jävla kablar som ska kopplas in och ur tevear, boxar, playstations och en massa kontroller med kryss och nollor…..AAAAAAAAAA jag blir totalt förvirrad, fattar ingenting. Kopplar ihop tvn med tvn och då händer ju inte så mycket! Myrorna tar över. 
Ge mig hellre en ECT-maskin så ska ni få se på grejer! Två reglage och en helvettes massa ström. Det kan jag hantera. Det ska vara enkla grejer för mig, less is more. 

Min egen telefon håller jag så sakteliga på att lära mig. Barnen hånar mig för att jag inte använder alla funktioner, inte ens fingeravtrycksgrejen för att öppna den. Sådant slöseri tycker de att jag min idiot ska få ha en avancerad lur. Tyvärr brukar det vara så att just när jag lärt mig hur man hanterar den så bestämmer den sig för att begå harakiri och jag hamnar i ingenmansland igen.
Jag tar motvilligt och långsamt till mig ny teknik. På denna front är jag så fruktansvärt trög, inte alls lik mig. 
Jag fick min första mobil vid trettio och skickade första smset fyra år senare…ja det säger väl allt. Nu har jag just börjat dela saker på Twitter…fast jag läser det inte själv, jag gillar inte formatet. Instagram däremot älskar jag. Mycket enkelt och snyggt. Problemet med dessa medier för mig är nog att det går så fort. En lättantänd typ som jag riskerar att fullständigt överbelasta närmast sörjande med ord och bild. Det är inte alltid bra…;)

För ett tag sedan skulle mamma lägga upp en bild på FB. Det krånglade. Jag fick ett meddelande på messenger om att hon försökte lägga upp en bild. Jag försökte förklara hur man gör. Då kom en bild upp och ned enligt nedan. Jag screendumpade, vände bilden och lade upp den på min FB-sida. Sedan skrev jag till henne att hon nu kunde gå in och dela min bild. Då gick det finfint. Ja herregud. Teknik at it´s best!



  En hjärtlig och humoristisk ton



Jag tycker ändå att det går framåt, både för mig och mina tidigare vårdnadshavare. Peter, maken, däremot han bara skakar på huvudet. Han ser hur jobbigt detta kommer bli för honom när vi alla vandrar in i minnesskuggans dal. 

Jo, nu kom jag på kopplingen till Neanderthalare! Jag brukar ofta bli tillfrågad om olika saker som rör barn, mat och hälsa. (Det beror väl på att jag har många barn och är läkare) Då brukar jag säga att vi i grund och botten är Neanderthalare (fast det är helt fel och vi kommer från Cro Magnon- människan) och är byggda för svält, kyla, bo i grotta och dö vid 40. Ja ni fattar! Allt vi håller på med är nog egentligen överkurs. Man ska äta när man är hungrig, hungrig ska man bli av kroppsrörelse och basalmetabolism och sen ska man vara glad att man lever…typ.
Jag inser efter att ha skrivit detta att jag kanske inte har några föräldrar längre….jag hoppas bloggen denna gång går under radarn och jag slipper bli förskjuten och arvslös. Nä såna är det inte mina föräldrar. De är de snällaste och tåligaste människorna i världen och de ska bo hos mig när de blir gamla och skruttiga. Det ser de nog inte alls fram emot. Puss igen mamma!

Nu har midnattsoljan brunnit ut och små barnfötter tassar runt på toaletten i hallen ihop med makens. God natt!

#tyska #grottmänniska #teknikhat #oteknisk #freud #mamma #snartarvslös



The mom is all right eller inte ma fasi man blir inte glad…

Hinner man måla tånaglarna kan man inte klaga
Idag har förskolan planeringsdag. Det är en återkommande grej, tyvärr. För en förälder innebär det vanligen en semesterdag. För mig blir det mer av ett Marathon.
Helgen kommer innehålla, Spring Fair med matinlämning, PHS dag med aktiviteter för barn, träningar, ett parkbesök och en grej till som jag för ögonblicket förträngt.
Sammantaget betyder det att min första lugna stund skulle infalla på måndag, om jag inte jobbat hela den dagen på mottagningen. Tisdag tar jag alltså sikte på. Eftersom vi just nu är mitt i en budgivning på ett hus så är nerverna redan på helspänn.
Trots allt har jag på morgonen ändå lyckats dammsuga hela undervåningen, plocka och kasta en del leksaker, tvätta bort värsta fläckarna på golvet och påbörja frittatan som ska serveras imorgon på A:s och I:s skola. Edgar frågar ideligen om han får bada och lägger på sitt bredaste leende.
Till slut när Tylla somnat gav jag med mig. Ganska vilsamt att sitta i badrummet och inte göra så mycket mer tänkte jag. Fast det dåliga samvetet kryper på mig då jag ägnar mig åt mail etc. Efter att alla mail är kollade och besvarade bestämmer jag mig för att leka med honom. Jag sätter mig nära med händer och armar i karet och plask! Jag är sjöblöt på velourbrallan. Jag byter om till shorts.
Lite svalare och mindre yta att blöta ned. Jag sätter mig igen och börjar sjunga på veckans sång från Lejonkungen…Hakuna Matata..gör att man blir glad osv. Edgar surnar till, säger att jag inte får sjunga och håller händerna för öronen.
Jag gillar att retas lite lagom så jag fortsätter. Han tar raskt upp gummifisken och sprutar mig rakt i nyllet. Jag blir lite arg först men tänker vaffan, det är ok. Jag torkar mig igen. Jag prövar på nytt att interagera i hans universum. Härmar Pumba, Vad söt han är, ska vi behålla honom??
Nu blir han jättearg och strax är hela jag sjöblöt och jag avlägsnar mig.

 Frittata in the make & Alltid fest i huset!

 

Jag plockar fram macen för att skriva detta. Han sjunger för full hals i badet. –inte m afasi man blir inte glad…. Aha, jag sjöng alltså fel text!!
Jag försöker nynna med men han håller då för öronen och vrålar att jag gör illa hans öron.
Nog alltså, annars väcker han Tylla.
Med gott samvete fortsätter jag med mitt och minns att min mamma brukar säga ”man inte ska leka med barn de kan leka själva”  SO VERY TRUE! Och om man till äventyrs ändå leker med barn ska man ha skyddskläder på och ett glas vin nära till hands. Det blir mycket lättare då!
Min mamma tänker ofta rätt och väldigt ofta rätt åt mig (hajjar ni dubbelmeningen!?!)
En gång när vi var i Hong Kong tillsammans på resa så läste hon ur menyn för mig och talade om för mig vilka rätter jag gillar….Kyckling med caschewnötter! – Det gillar du!
Ja det stämmer, det gillar jag men jag ä beslutskapabel och gillar att bestämma själv…Jag är dock iblend diplomatisk och det blev kycklingen. Det var kycklingmage med nötter.. nuff said.
Fast jag ska inte klaga, i helgen tänker hon hjälpa mig på familjedagen med alla barn. Jag hade i ett anfall av överhettad hjärna glömt att jag ju få vara ensam på den då maken är del i föreställningen. Mycket tacksam att mamma tänkte åt mig där!
Nu meddelar Edgar att han har mycket…jag tittar upp för mycket i badet kan betyda olika sorters katastrof. Igår var det mitt ekodynamiskafairtradeskitdyra schampo det var mycket av. I badvattnet med efterföljande bubbel överallt. Nu var det bara mycket vatten, tack och lov. I badkaret. Så jag kan fortsätta med mitt.
Tillbaka till mamman som jag inte riktigt klippt navelsträngen från…Visst vet hon vad jag gillar ofta men förvånandsvärt ofta vet hon det inte. Ketchup, gravad lax och sill till exempel. DET GILLAR JAG INTE. Jag kan erkänna att hon ny äntligen lärt sig det med fisken och alltid köper varmrökt eller på annat sätt tillagad lax sedan några år. Varje högtid påpekar hon dock för mig att jag ju kan äta äggen. Ja mamma det kan jag! Puss på dig om du läser detta! Och mina fyra sista siffror är 0208. Inte 0206 som jag trodde mina första år i livet.  Du får tänka 02 som i antal barn du har och 08 som i den månad du är född. Blink blink och med glimten i ögat.
Nu får jag släppa det och gå vidare känner jag!
För övrigt kan jag inte alla mina barns personnummer heller. Har man sex barn måste man få dispens från det tycker jag. Första barnet kan jag för sista siffrorna är samma som månad och dag fast baklänges. Andra barnet kan jag pga att det är dagen efter Frankrikes nationaldag samma månad som hennes pappa och barn nummer tre är född exakt en vecka efter mig. Så där håller jag på. Krigsslutet, Olof Palmes dödsår osv osv. Annars kan jag inte hålla en enda siffra i skallen. En gång på KI under grundutbildningen glömde jag bort koden till salen med mikroskop. Det var innan man hade internet i telefonen. Jag ringde det otroligt strama och utmattade kurssekreteraren som suckade djupt och för att visa på sin makt och pålästhet sa hon kort. – Mozartz födelseår och slängde på. Mycket hjälpsamt.
För er som undrar men ej har internet så ä det 1756. Kanske en lämplig PIN-kod någon?
Nu vaknade Tylla och Edgar ser ut som ett russin. Trevlig helg alla!
#livet #barn #mamma #mozart #koder #siffror #måndag #TGIM
Lite avslutande skryt…ur dagens (23/5) DN. Adam Tensta med min och Babs kudde Gettopretto!

Gud hatar kvinnor. En text skriven i affekt.

Idag har jag i tysthet utlyst strejk, igen. 
Vi har haft gäster två dagar, först makens kurskamrater. Då var jag markservice som utlovat. Dagen efter var det våra gemensamma vänner. Dels en gymnasiekompis (typ) med familj och våra fantastiska grannar. Maken sover länge båda morgnarna, jag går upp med lillan i ottan och börjar tyst och metodiskt städa undan andra kalaset i rad. Lagom till att blir klart vaknar ytterligare ett barn och cirkusen drar igång. Maken har vaknat visar det sig men ser på tv i sovrummet med äldste sonen. Jag städar vidare och planerar nya köket. 
Förtvivlat försöker jag kompromissa utseende med pris men röran omkring gör att jag inte kan tänka klart. Jag får inte ihop den inre bilden. 
När familjen är samlad igen är det dags att lägga lillan som nu är trött. Jag tar en tur med henne i vagnen och hon somnar direkt. Jag fortsätter gå. Nu får jag plötsligt ihop bitarna. Så fort det blir lite lugnt kan hjärnan processa klart. Köket visar sig för mig och jag blir nöjd. Jag vänder hemåt. Maken håller ihop nätt och jämnt med bråkstakarna. Jag inser att tvätten måste tas om hand om det ska gå att klä på sig imorgon när jag börjar jobba. Tur man har landstingspyjamas och slipper bry sig så mycket om kläderna.

Högar eller drivor av kläder ligger överallt och mitt system är endast möjligt att skönja för mig. Ingen har vare sig hämtat eller sorterat ut sin tvätt fast jag ber om det (dagligen).

Tröstlöst. Jag står där några minuter och vips är ena barnet vid mina ben och jag får avbryta. Källaren är inte bra att vistas i för en liten.

Inte den här heller

Näpp!






Nu vill maken ha en beskrivning av köket. Jag förklarar och ber om en Vola, inte bra, för dyr. Skrattretande dyr tydligen för jag ser på honom att detta ska jag nog inte ödsla kraft på att driva. Kanske en begagnad då frågar jag. Nix den ska byggas in i väggen och där dör det lilla hopp jag hade om att någon gång i livet få äga en Vola.

Ok kanske en annan funkar lika bra. Han tycker allt är bra utom kyl, frys och ugnens placering. Inte praktiskt. Snyggt men en aning opraktiskt ja, men det är JAG som ska vara där och nu jävlar i min låda vill jag ha ett vackert lättarbetat kök som jag ska trivas i!! Efter all tankeverksamhet och mina många år som köksbiträde vet jag vad jag vill ha och om jag vill ha ett rakt kök en gång för alla kan jag väl få det…



Den här tänker jag inte plocka upp.



Helvette vad arg jag blir!!! Så, nu strejkar jag. Hans examensfest ligger tre veckor fram i tiden och där är mitt målsnöre spänt. Inga mer plock i farten. Jag tvättar endast till mig och de barn som inte är stora nog att klara det själva. Inget extra och fan ta mig om jag viker ned mig denna gång! Av hänsyn till gästerna bokar jag en städerska dagen innan. Jag smsar att jag har ett behov av 6h städ och hon frågar om hon kan komma nu på måndag el måndagen efter för instruktion. Imorgon går bra, då är maken hemma. Jag jobbar. Annars går nästa mån bra då är jag hemma… Jag tänker att detta vore ju super, att P instruerar. Hon smsar att nästa måndag blir jättebra, när jag är hemma, genusklet!
Jag pratade senare med min kompis som rekommenderat städerskan i fråga. Hon är befriad från städning, hennes man sköter det åt henne. Dock vägrar städerskan konsekvent att ha någon som helst städkommunikation med kompisens man. Det är ett kvinnoansvar enligt henne.



No no no


I alla kulturer jag känner till är rollerna fördelade på detta sätt. I nästan alla religioner har kvinnan en underordnad ställning eller iallafall ska man ägna sig åt barn och familj…(rätta mig här om jag har fel Frida för jag vill inte fara med osanning, vara trångsynt och bara galen) Kvinnan har hand om hem och barn och maken brödfödan. I mitt fall och i förmodligen 80-90% av svenska hushåll är det så. Det skulle kanske kunna vara OK om vi inte också förvärvsarbetade, kanske. Jag anar att gud är man…

Så nu ska jag ta hand om bebisen och inte gallskrika mer. Jo en sak till. Varför gillar folk saker på Instagram som de uppenbarligen inte gillar? Jag gillar det jag gillar för att jag gillar det!!! Senaste var en kille på 19 vårar som gillade en bild jag lagt upp med puderrosa damflipflops. Jag kollade hans inlägg.. Han skriver FÖÖÖÖÖÖÖÖLJ och sen är det en massa bilder jag inte gillar. Nej tack säger jag, lite ryggrad har jag 😉



Inte min röra, den får stå.



#arg #gnäll #strejk #svartfötteruppskattas #gud #städhatar #affektkrampihjärnan #snartvänderdetkanske #köksdrömmar

Kramp i hjärnan och flow

Bild från Albert & Victoria museum i London, på resa med Fanny. Kan inte låta bli att samla inspiration.

Häromdagen lade jag mig med huvudvärk. Det är inte så ovanligt för mig. Jag tog en Alvedon och hoppades att den i kombination med nattsömnen skulle göra underverk. Snarare underVÄRK! Jag vaknade med ännu värre huvudvärk men också ont i halva ansiktet, illamående och ett öra som verkade glöda. En Alvedon och tre morgongnälliga barn senare har fortfarande inget hänt. Det accelererar snarare. Jag skriver sms till maken att i kväll blir det hämtmat. Jag orkar inte ens bli arg på att jag även i detta skick är den som oroar mig för middagen. Lite irriterad blir jag ju dock eftersom jag skriver om det nu..

Så dagen handlar om att stå ut till kvällen och att inte förvärra saken. Jag började lite förstrött att skriva lite på mitt bokprojekt men efter en stund inser jag att allt jag skrivit redan skrivits tusen gånger förr och då tog jag en paus. Det är ju ingen mening med att uppfinna hjulet igen. Att pressa fram något istället för att invänta den rätta inspirationen är dödfött.

För ett tag sedan hörde jag ett radioprogram om flow. Flow beskrevs som ett tillstånd av kreativitet som vissa människor kan nå. Jag kände genast igen detta. Det är som om en flod som sköljer över hjärnan, man får en massa bra idéer, mattetalen löser sig själva och man märker inte av att tiden går. När jag skrev på min bok var det just i detta tillstånd. Orden flödar ut, allt går snabbt och lätt. Ibland lite för snabbt och i efterhand måste man döda sina älsklingar. Allt man skriver eller gör blir inte nödvändigtvis bra. Det är lite som att vara manisk skulle jag tro. Utan att tappa kontrollen eller verklighetsuppfattningen. 
Vissa använder droger av skilda slag för att komma i någon sorts kreativ trans men risken är ju att det får motsatt effekt och att man somnar.

När jag gick på läkarutbildningen gick det runt en skröna om en student som för att kunna plugga mycket tog amfetamin. Satt uppe dygnet runt och pluggade. Personen underkändes och blev väldigt förvånad. På alla svar stod det, -japp, det här kan jag,  det här med! och hahaha vad lätt osv.

En gång på Gotland ihop med min sällsynt begåvade kompis Babs prövade vi detta i hennes växthus, (att locka fram kreativiteten alltså) med en flaska vitt. Det blev ingen ny produkt den kvällen kan jag säga, men vi hade kul.
Vi har faktiskt provat detta mer än en gång. Fast då hade vi liksom grundidén klar. Då fungerar det mycket bättre. Vi hade en ateljé ihop vid den tiden och sålde stickade vantar på DesignTorget. Kvällen ägnades åt brainstorming där stickning och svensk kultur var ledorden. Babs hade en bok om runor med sig och vi spånade på att tillverka saker med runskrift. 
Jag hade då en agent som sålde mina grejer på fina gatan i NY bl.a. Babs och jag tyckte det vore koolt att sälja pulsvärmare där med budskap som ingen kunde tyda. Riktigt dyra grejer tänkte vi till fina damer.
Boken hade ett avsnitt om snusk. Redan på 1000-talet skrev folk snusk, och säkert gjorde även sumererna det med. Fast det var nog inte att betrakta som snusk då. De var rakt på sak bara, som islänningar. Ole blev knullad av Rigmor, den typen av inskriptioner ägnade man sig åt(!?!). 
Såklart var det sådana budskap vi broderade på våra värmare.  Det blev aldrig någon hitFast vi hade fantastiskt kul den gången med!





Klottrade skisser på eventuellt kommande projekt (och jag vet att jag inte kan rita!)



Så ibland när man måste klämma ur sig något är det helt plötsligt tvärstopp. Hur man än anstränger sig kommer inget vettigt. Detta är motsatsen till flow och kallas väl av författare för skrivkamp. Jag tror att det är en slags mikroutbrändhet. Vilar man sig och struntar i att försöka pressa ur sig något så kommer flödet tillbaka. Ett bra knep är att gå ut i naturen. Det är vetenskapligt bevisat att träd gör oss mindre deprimerade. Detta tips ger jag till en del patienter också. En kille missförstod mig kapitalt och sa att han visst tänkte följa mitt råd. Han skulle ta en tur i centrum med frun….Nja försökte jag -Det handlar mer om att vara i naturen…Han tittade på mig och sa Va??? I skogen? Ja! i skogen, bland träden! Ibland måste man kolla att polletten ramlar ner.
Fast kanske det hade räckt med de planterade träden längs med vägen. Jag vet inte vad det finns för evidens där.

En promenad brukar funka för mig. Eller bara göra något helt annat. Laga mat, se värdelös tv, hänga tvätt. Nu får jag kanske läxa upp mig själv här för jag ser att Luther är framme och säger att jag ska göra nyttiga saker. Det ska man nog egentligen inte för hjärnan måste ha mat i form av lockande upplevelser. Och om man inte tycker att hänga tvätt är världens grej ska man nog ändå ta en promenad i naturen. Sen måste hjärnan sova. Det är nog viktigast av allt. Sömn och avkoppling är livsviktigt.

Jag har på allvar svårt att koppla av på det där hängmattesättet. Antingen är jag på eller så är jag av, dvs sovande. Att planlöst ligga i solen utan att tänka gör mig faktiskt stressad. Det kanske beror på att jag har så mycket omkring mig som kräver planering och uppmärksamhet tänker ni….nja kanske fast om jag tänker tillbaka på hur jag var innan jag fick barn så var det nog likadant. Jag hade alltid något för hand. En stickning, ett plagg att sy, en bok att läsa eller något annat projekt. Jag har dessutom jobbat mycket, ända sedan första jobbet på mammas farbrors bensinmack när jag var blott 13 år. När jag inte gick i skolan tränade jag också. upp till fem dagar i veckan när det var som mest och sen tävlingar på helgerna. Ändå kände jag inte att jag led av tidsbrist. Sedan  13 års åldern har jag alltid haft ett extrajobb i butik, skola, restaurant eller ett mer permanent jobb inom vården. Till och med nu när jag är mammaledig ska jag jobba två halvdagar i veckan. Fick ett samtal från chefen som var mycket angelägen och det var svårt att tacka nej. Jag ska skicka pappa på crashkurs i blöjbyte i helgen för på måndag smäller det!!!

Sömn råder det väldigt stor brist på här i huset. Tyvärr klarar jag det bättre än maken så jag torskar oftast när det kommer till nattpassen. Det beror nog på att han är både döv och yngre. Äldre personer behöver ju bevisligen mindre sömn så där fick jag för att jag är en puma! Fast jag tycker nog att han borde höra bättre än jag….så gammal som jag är behöver jag ju tratt enligt honom.
Nåväl, det finns fördelar med att inte sova när andra gör det som jag skrivit om tidigare, det är lugnt och skönt oftast när småttingarna somnat om.

Fast lite orolig blir jag över att jag ska bli senil i förtid av allt slagg som ansamlas i hjärnan när jag aldrig blir utvilad. Det finns det evidens för iallafall!

Så i enlighet med de senaste rönen äter jag en Trombyl om dagen och ska från och med imorgon börja gå en tur i skogen för att sänka puls och blodtryck! Det borde alla göra. Eller bara dricka alkohol för det var ju tydligen det bästa för blodet….;)




Bilder från familjesemester som var allt annat än avkopplande…fast härlig på sitt sätt.




Nu känns det som flowet börjar avta här, familjen börjar så sakta vakna till liv…idag ska jag försöka sova en timme när lilla T gör detsamma annars blir jag kanske ett monster framåt eftermiddagen???

#flow #sömn #återhämtning #gnälligen #skrivkramp #puma #lomhörd



Husplaner del 3

Kollektionen Bråkig från IKEA

Vi håller ju som jag skrivit om tidigare på att leta tomt. Vi vill byta område. Det har gått lite fram och tillbaka men för några dagar sedan fick vi en liten skjuts. Fast åt husköparhållet till. Ett lite lustigt hus med många rum, en extra lillstuga och framförallt, en underbar tomt. Huset som är från början av femtiotalet ser på bilderna ut att behöva lite kärlek. Inte så att det är ovanligt slitet eller så men valv, aprikosa väggar och engelska ekdörrar är inte my cup of tea. Jag blir lätt entusiastisk, jag gillar ju att inreda och smida planer och vi åkte ut för att kika lite i buskarna. Det var verkligen en fantastisk tomt och ett bra läge. Bara en sådan sak som att det finns uppvuxna gråpäron, hallonland, damm och ett växthus. Sånt är som rent guld för mig.
MEN…fasaden i puts har fel färg, snickerierna är i bajsbrunt, trappan är för smal och när man tittar på helheten finns faktiskt inte en enda grej som jag inte vill ändra på utom läget. 



Mina äppelskott & önskeväxthus




Min mycket kloke bror säger då till mig att läget är allt. Och det vet jag faktiskt.   Men en del av anledningen till vår planerade flytt är att vi hållit på och renoverat här i fyra utan att bli klara och att köket är för litet för en åttapersonsfamilj. Vi gjorde en tjurrusning inför en visning för några månader sedan. Det och den efterföljande tvådagarsstädningen knäckte mig nästan. Det gör jag inte om förrän det verkligen gäller.
Så ena anledningen till flytten går då bort. Kvar finns en önskan om nytt läge. 

Jag har funderat och funderat på detta hus, flyttat trappor, skafferier, murstockar och väggar hit och dit….jag vet inte om vi orkar en renovering till helt enkelt. När jag på allvar funderar på att riva putsen för att smälla upp en kärnvirkesfasad ja då börjar även en inbiten optimist som jag misströsta.

Vi ska gå på visningen iallafall. Om inte annat än för att bekräfta att det är ett för stort projekt även för mig. Skulle det vara så att även mycket mer penningstarka familjer än vi tvekar så kanske det finns en chans att komma över läget till en summa som möjliggör ett större renoveringsprojekt. Som någon annan får utföra!

I vilket fall som helst är vi mentalt och husligt förberedda nu. Jag har till exempel köpt tapeter för två av rummen redan. Har ni sett Ikeas temporära kollektion Bråkig? Den var i ljusa pasteller, harlekinmönster och geometriska former. Nu rear de ut sista tapetvåderna för 19kr styck. Då slog jag till. Tidigare hade jag köpt den harlekinmönstrade till det facila priset 59kr per rulle. Även det otroligt billigt. Och snygga ska jag tillägga, billigt är inte första prio när det gäller inredning för mig. De har även fått in fina nya delar i PS kollektionen, bland annat en Shakerinspirerad list med spår att sätta upp knoppar, speglar och hyllor i. Jag älskar Shaker och köpte för kanske två år sedan en liknande från Helgo på Formex. Den har tyvärr inte hamnat på väggen ännu men snart….vilket år som helst kan jag nog få maken att borra upp den..Nu kanske en jämställd person undrar varför jag inte gör det själv. Jag gör det inte själv för lite jämvikt på arbetsbördan ska det banne mig finnas. Och dessutom har jag inte bestämt mig för bästa platsen än. 
Köket var den första impulsen men vårt kök har inte en rak vägg som är tillräckligt lång för att det ska bli snyggt. Nu är vi dessutom lite på väg härifrån så det har känts onödigt med hål i väggarna.




Vad gäller vårt hus har de sista bitarna gjorts klart. Jag har funderingar på att måla om en vägg eller två  ett barnrum också. Vi målade för mörkt och jag tror att en ljus vägg skulle ge ett bättre intryck. Vi beställde en luftavfuktare på nätet igår och när den är på plats ska det vara klart. 

Om vi nu flyttar blir det fjärde huset jag renoverar från scratch. Jag börjar bli rätt bra på det. Lite trött också. Det hus jag gjorde helt själv fick bara vit färg, ett nytt IKEA-kök, lite kakel och slipade golv. Det tjänade jag nästan en halv miljon på när jag sålde. Jag köpte huset väldigt billigt på grund av det dåliga skicket, ingen ville köpa. Jag ser ofta möjligheterna och har tidigare inte tvekat inför jobbet.  Med mycket små medel kan man göra stora förändringar. Är man lite händig klarar man väldigt mycket själv. El och vatten däremot. Där låter jag experterna få jobba.

Så i helgen smäller det alltså, jag har bett föräldrarna ta barnen för att gå på visning med barn är ingen god idé. Man ser ingenting och är bara stressad över att barnen ska välta något eller så. 

En liten tur på tomten ska jag också ta, kika på växthuset och spana på växterna. Maken är ganska ointresserad av trädgårdar men till och med han gillade detta. Kanske mest för att han inser att om det redan finns ett växthus så slipper han bygga ett av alla fönster jag fick när grannen bytte förra året….kanske…

Jag återkommer i ärendet. Var så säker. Och jo om A från förskolan läser detta så läs inte föregående inlägg.OK???

#växthus # #flytta #IKES #bråkig #helgo #odla #renovera #inreda #50-tal

Ett två tre fisk

Jag älskar barnens förskola. Jag älskar pedagogerna. Men idag när jag hämtade dem gick luften lite ur mig. Mest berodde det nog på den sammantagna arbetsbördan här hemma. Att få sten på börda hjälper ju inte då. Jag repade mig dock snabbt för sån är jag!


Vi har två killar, tre och fyra år gamla som går på samma avdelning. Det är ett ständigt kiv här hemma, saker flyger i luften, möbler målas ned och hackas i på de mest fantasifulla sätt. Inom loppet av en månad har äldsta killen lyckats hälla ut minst två liter body splash från Victoria’s secret (som jag fick ersätta dottern för med 1100kr) samt en flaska massageolja, kleta ut en tub tandkräm i duschen och målat ned mina finaste möbler. 
Nu har det lugnat ned sig för stunden men om jag känner barnen rätt är det bara en skenmanöver och han laddar om. När jag gråtandes ringde till försäkringsbolaget efter möbelmålningen fick den stackars försäkringsmänskan höra hela eländet och nu är det er tur. Till att börja med var jag inne på att låta lacka om hela möblemanget på studs men allt eftersom klarnar det och nu har vi tänkt att vänta in i det längsta. Vi ser nämligen ingen ljusning än.

Idag och för den delen senaste månaden har det kommit till vår kännedom att den lille killen säger lite fula saker. Svordomar och att man inte får komma på hans kalas (om man är dum) osv. Det gillar varken förskolan eller vi. Men ganska svårt att komma till rätta med när man har många barn som ibland använder ett mustigt språk. I ärlighetens namn svär både jag och min man också så jag är ej oskyldig i sammanhanget. (Jag kan här passa på att i vanlig ordning skylla på min mamma, hon svär till och med i kyrkan! Det gör iallafall inte jag!) Jag svär mest när jag blir arg. Maken svär mest lite varstans om helt oförargliga grejer som den satans bananen osv. Helt obegripligt för mig och han har fått skarpa tillsägelser nu. Vi får se hur det går…Men vi jobbar på det.

Senaste veckan har lille E dessutom börjat rapa vid matbordet. Det tycker jag egentligen inte är så farligt men det visar sig att rapningar smittas. Jag kan för mitt inre se 15 småbarn som rapar i kör. Då blir det inte roligt. Vi har pratat med den lille herren om detta men han är inte helt övertygad om att rapstopp är hans melodi. Till hans försvar kan jag säga att han faktiskt rapar en hel del helt oprovocerat och om han inte slutar snart med det blir det nog en vända till BVC.

Så sammantaget har vi två killar som är livliga, frispråkiga och dessutom vill underhålla medelst kroppsljud. Inte lätt att hantera på ett proffsigt sätt för två stackars okunniga föräldrar. 

Idag fick jag dessutom frågan om vi övar räkning med minstingen. -ÖÖÖÖÖ, alltså nej men jag är inte orolig, fick jag ur mig. Fröken var heller inte orolig men kanske vi kunde öva lite hemma??
-Jo för all del, sa jag, vi läser ju en liten bok om Mathias som bakar kakor och då räknar vi. -Han brukar räkna med men stannar vid tre, sa jag. Sen börjar han om. -Mm sa fröken här räknar han ett två tre FISK!
Här fick jag kämpa för att inte lägga på världens asgarv och totalt förstöra hela situationen. Fan vad kul han är tänkte jag. (Oops en svordom!)

OK. Jag är väl en ärthjärna men jag har aldrig någonsin övat mina barn i någonting. Däremot har jag läst vad jag tycker är bra barnböcker. Inger och Lasse Sandberg, Astrid Lindgren (utom den om kurre kurredutt ön för där används liiiite för mycket ord som inte är PK numera), Elsa Beskow och en massa annat bra som t.ex Stina Wirséns böcker ihop med hennes syrra. Med de tre äldsta har denna ickestrategi fungerat alldeles utmärkt. Det har toppbetyg och jag får bara höra bra saker om dem. Jag läser inte ens läxor längre med tjejerna. Har aldrig gjort det i princip och sen fem år cirka har min mamma tagit hand om tjejerna en i taget när det behövs. En storartad lösning för en mångbarnsmamma med obefintligt med tålamod för att lära ut 3×7=21.

Jag hoppas fröken inte läser detta för jag förstår henne, de vet allt (på riktigt) och vill väl men för mig blir det överkurs big time att sitta och öva räkning med den grabben. Han sitter inte still annat än i bilen och det beror då på fyrpunktsbältet! Vi har faktiskt funderat på en formel 1 stol där. Så tyvärr, ungen får räkna snett ett tag och jag tror det reder upp sig. Och jag ÄLSKAR fröknarna, utan dem vore jag helt lost här på dagarna.

Min mamma passade killarnas ena kusinpar i helgen. De har också en del energi. På förmiddagen gick vi alla (jag, maken, mamma och sen fem små) till Fjärilshuset i Haga. En jättebra plats att springa av sig på. Vi var där i två timmar ungefär och jag posterades till att passa det två treåringarna. Det visade sig vara snudd på omöjligt. I 100% luftfuktighet och 25 graders värme är en väldigt tunn yllekofta inte en god idé. Jag svettades ymnigt och visade valkarna i mitt amningslinne. E kissade på sig och jag tog honom till WC-kön varifrån han rymde två gånger så vi hela tiden hamnade sist i kön. Till slut trängde jag mig på en mamma som bara använde skötbordet och vi hade en bra pratstund inne på toan. 



När vi var klara åts glassar och diverse leksaker handlades. Först byttes dock alla glassar ett varv då ingen blev riktigt nöjd. Jag och mamma fick äta resterna. Efter detta skiljdes sällskapet vi åt och mamma åkte hem med kusinerna. Hemma fattades mjölk. Hon bestämmer sig för att åka till affären med killarna(!?!) Lillen springer då runt som ett jehu, välter alla jordgubbar och är allmänt galen. Mamma skyndar sig och nu börjar han skrika att han är bajsnödig medan han far runt. Mamma blir ännu mer stressad och skyndar sig ännu mer. Väl hemma ber hon honom gå på toaletten. Han stannar upp, tittar på henne och säger – jag är inte bajsnödig! Häpp!
På söndagen hittar man jordgubbar i nyinköpta orkidéen…



FISK!

 

 

 


Jag tänker att barn gör en till en bättre människa på många sätt. Man lär sig tålamod, trolla med knäna och att uppskatta ensamhet. 

Nu hör jag att killarna somnat på övervåningen. Jag har läst någonstans att om en vuxen skulle hålla samma tempo som ett litet barn skulle den somna innan lunch. 

Nu tar jag kväll och tittar på hemnet.

#småbarnsliv #fjärilshuset #dödstrött #mamma #Haga #fisk #räkna #förskola




Miljösmart mat och hållbara val

En bild tagen ur sitt sammanhang men så vackert att jag vill dela, från Liberty i London

Medan jag skriver detta lyssnar jag på meny i P1 (avsnitt från 8/5) om klimatsmart mat. Getostknyten i motorrum. Jag återkommer till detta.


I några veckor nu har vår kettle krånglat (jag säger kettle för det är  ett tidseffektivt och snyggt sätt att uttrycka sig om man jämför med det svenska vattenkokare). Jag använder den till att koka tevatten till och mjölkersättning. Den har glappat och burit sig åt. Inte ett stort problem egentligen men nu har den nog faktiskt gett upp. Den kom in i mitt liv via maken när våra vägar möttes för snart sju år sedan. Den är tillverkad i svartplast och är jätteful. Jag hade en mycket finare, dyrare och enligt maken helt livsfarlig kettle som nu bott i källaren några år.


Ut med det gamla, in med det äldre!



Nu gör den entré igen. Det gör mig väldigt till freds. Jag är emot slöseri och gillar att köpa hållbara och gärna vackra grejer som inte skämmer sin plats. Maken får nu återigen lära sig att vara försiktig. 
Jag har inte så mycket till övers för onödiga saker. Billiga supertrendiga kläder eller annat slit och släng. För den sakens skull behöver man inte avstå att handla (borde skrivit shoppat men jag ogillar ordet och den kultur av konsumtion som nöje eller tillfredställelse så jag väljer ordet handla. Det gäller att ta ställning, alltid!;)) saker man älskar, jag köper väldigt lite saker för med tiden lär man sig av med konsumtion. 
Det blir en naturlig följd av att bara välja hållbara saker. Jag blir stramare och stramare känner jag. Däremot släpper jag på spärrarna när det gäller loppis och second hand. Det känns tvärtom väldigt bra att köpa sådant, både till sig själv, barnen och som present. Då gäller det dock att ha lite styrsel på vad man faktiskt vill ha, annars riskerar man att komma hem med för mycket saker och att också ruinera sig för allt som är second hand är ju inte precis gratis. Jag har olika grejer som jag regelbundet letar efter. t.ex vackra gamla knappar. Dessa syr jag i de plagg jag designar och säljer bl.a. Dels för att jag tycker det är ett bra sätt att undvika slöseri, dels för att jag tycker knappar ska sitta bra och gör jag det själv vet jag att det görs ordentligt. Tyvärr blir det ganska mycket jobb varje gång en ny sändning blusar eller kjolar kommer. Både med att välja passande knappar till plaggen och att sy i. Det gäller att ha ett bra program på P1 att lyssna på då!

Att omge sig med vackra saker är verkligen livskvalitet. Jag blir glad av mina fina saker och behovet att byta ut dem lyser med sin frånvaro. Att köpa det man verkligen vill ha tror jag dessutom lönar sig i längden. Så är det iallafall för mig som har en väldigt stabil smak sedan si sådär 20 år tillbaka. Jag kanske har yrat om detta förr, det är högst sannolikt för det är en käpphäst här hemma, men det tål verkligen att upprepas! Jag har tjatat så mycket att jag ett tag trodde att alla mina barn skulle göra revolt genom att endast klä sig i polyester från H&M. Dt visar sig dock att droppen urholkar stenen. Min snart 17-åriga dotter har sedan något år börjat botanisera i min garderob. Kenzo-koftor som jag själv köpt begagnade för många år sedan, min Pia Wallen rock som jag fick av pappa hösten 1987 och lite annat promenerar glatt ur min garderob. Jag är mycket stolt och nöjd. Det finns hopp om planeten känner jag!

Kvalitet lönar sig alltid är min devis. Dock behöver ju inte allt som är dyrt vara kvalitet. Jag klämmer, känner och inspekterar allt jag köper. I princip aldrig köper jag syntetmaterial. Bara om det är second hand och tingesten är oemotståndlig. Jag vårdar också det jag har. Självklart då jag har en önskan om att mina saker ska hålla länge. Skor rengörs, fettas in och ställs undan. Har man därtill köpt bra grejer lönar det sig att laga om de går sönder.

Idag fick jag också läsa på Facebook att än kompis, som  häromveckan efterlyste en bra kräm för sin dotters slickningsdermatit med eksem, hade fått bukt med detta med hjälp av den salva jag gjort av ekologiskt bivax och olivolja. Hon hade fått en uppsjö av tips på olika krämer med varierande grad av mysko ingredienser. Jag svängde ihop en salva på 5 min och gav henne. 
Ska man smörja sig med något ska man kunna tänka sig att äta det tänker jag. Ungen är nu len och fin om munnen och tolererade salvan utan gnäll. Jag blev kallad för häxdoktor! Bara en sån sak!! 





Stolt och glad!


Nu tänkte jag belge mina spontana tankar om ovan nämnda radioprogram. Miljösmart mat. Jag gillar tanken och alla sätt är ju bra utom de dåliga brukar man ju säga. Har man sex barn är alla sätt bra utom de krångliga replikerar jag. Att tillaga getost i foliepaket på motorblocket medan man kör till festen….vad ska man säga om det?
Jag börjar med aluminiumfolien – världens mest energikrävande metallförfining. 
Ingen förklaring krävs.
Köra bil….Ja det måste man ibland, men ska man vara så miljösmart att man lagar mat av spillvärme kanske man hellre kan äta råkost?
Avgaser. Här kan jag inte veta säkert men det är väl inte helt uteslutet att det finns risk för detta i trafiken? Kanske detta är försumbart om man slagit in maten ordentligt i alufolie..I do not know!
En annan grej är väl att själva rörelsen vid bilfärden gör att maten kanske hamnar på gatan eller på ett otillgängligt ställe i motorrummet? Kan för lite om bilar för att uttala mig.  Bilad mat är inget för mig. 

Sen går de raskt vidare till att koka ägg i diskmaskinen. Inleder med att noggrant packa äggen i PLAST! Nä jag blir så trött, dessutom skulle det ta en och en halv timme att få det där ägget. Det går också bort således. 
Om man på allvar vill att människor ska vara miljösmarta tror jag att det är bättre med lite mer okrångliga tips än dessa ärligt talat. Det känns mer som något för fysiklektionen.

Trots att allt detta var uttänkt av den  utmärkta Lotta Lundgren säger jag nej tack. Jag gör mina miljösmarta val på andra sätt och försöker undgå krångel av dessa slag, det skulle kosta mig min mentala hälsa är jag rädd.


Nu ska jag koka mig en kopp te i min superdesignadejättegamlamuseieföremålskettle och bara stirra ut i regnet!

#häxdoktor #återvinning #miljösmart #mat #secondhand #kettle #plasthat

Att längta efter natten

Illbatting som vägrar somna i sängen.

Barn är livet. Det skriver nog de allra flesta föräldrar jag känner under på. Barn gör också att man emellanåt tror att man ska dö i förtid. 

Jag har ju som bekant sex barn varav ett spädbarn. Idag när jag vaknade av att hon jollrade var jag så trött att det värkte i ögonen när jag skulle se vad klockan var,  05.00 var svaret. Efter att ha matat henne lite kvicknade jag dock till och vid tio minuter i sex steg jag upp. Jag tänkte att jag kanske kunde få en lugn frukost med DN och lagom mycket joller. Detta visade sig vara önsketänkande. Edgar trippar strax ned från övervåningen och då tar morgonen en ny vändning. Lite mer pyssel för mig, teet kallnar innan jag hinner sätta mig vid bordet och så fortsätter det.

Maken hörs inte, inte heller 4-åringen. Vid pass åtta går jag upp för att se om de sover, jag får nämligen inget svar via sms. Då ligger maken och sover, Frank ser på iPaden. OK. 

När klockan närmar sig nio är jag så trött att jag börjar bli orolig för att köra bilen. Maken ska få skjuts till skolan dels för att det är pissväder och dels för att då kan jag hämta honom och slipper vara ensam med alla tre barn i två timmar när jag är så trött. Det enda tråkiga med detta är att vi av barnsliga skäl kör en gammal minivan som drar fruktansvärt mycket soppa. Fast ibland har nöden ingen lag.

Jag får en hej då puss av maken och han säger åt mig att åka hem och vila (jag måste verkligen ha sett trött ut då, för han brukar inte säga sånt till mig). Det tänkte jag verkligen göra idag också. Men först ska jag bara plocka ihop lite grejer till butiken som Carolin ska ta med sig in dit. Sen ska jag sova. Men innan måste jag faktiskt gå på toaletten, det har jag inte hunnit med. Klockan är nu över tio. 
Jag bäddar ned mig i Fannys säng för den är på undervåningen. Jag sluter ögonen och då minns jag att jag inte har några byxor. De blev nedbajsade av lilla spädisen igår och lades i tvätten. Jag masar mig ned till tvättstugan och tömmer tumlaren, fyller en ny tvättmaskin, sorterar lite tvätt för det är överfullt och sen lägger jag mig igen.
Då kommer ett sms och skakar om sängen. Jag svarar, väntar på nytt meddelande, svarar igen och nu ska jag sova. Fast jag har hjärtklappning nu. Tänker på att jag måste anmäla till Försäkringskassan att jag ju ska börja jobba snart, tänker också att jag kanske måste ringa för deras system är inte kompatibelt med min MacBook….Ja ni hajjar. Jag satte mig och skrev detta istället för att tvinga fram sömn, det är en konst jag inte behärskar.

Jag drömmer ibland om att få sova ut. det gjorde jag aldrig riktigt då jag kunde, satt ofta uppe på nätterna och läste, sydde eller pysslade med något. Jag gillar när det är tyst omkring, att inte bli störd. Efter att barnen kommit har de nätter jag sovit ordentligt blivit så få att jag nog kan räkna dem. Det tråkiga med sömnbrist är att man blir en sämre vaken person och önskar att ens barn ska somna fort. Jag kan komma på mig redan vid 17-tiden att jag vill att killarna ska sova. Det är ju helt galet, de kom ju just hem!
Man kan lätt få ångest av att man vill att ens familj ska somna. För egentligen vill jag ju sitta och prata, leka och sjunga med dem. Men orken, var är den?

Om inte förskolan fanns vore det ännu värre. Helgerna kommer med vila för somliga, i mitt hus kommer de med en orkan. Jag gör inget annat än planerar för mat, kläder, inköp och ev sportaktiviteter. På det ska man emellanåt träffa släkt och vänner. Måndag morgon kommer som en välsignelse för mig. Att jobba är nästan detsamma. Man kan lämna allt och fokusera på en sak i taget.

När Fanny kom för snart 17 år sedan blev jag så utmattad att jag på allvar låg och funderade på om man skulle misstänka mig om hon flög ut genom fönstret…Det är vad sömnbrist gör med människor. Jag repade mig dock och inga av de övriga barnen har varit lika jobbiga att handskas med som, hon tack och lov. Lilla T som jag är hemma med nu är en drömunge! En sådan skulle man önska att alla fick, varje gång. Sover, äter, är nöjd och glad. Tack för det!!!

De gånger då det faktiskt är lugnt i huset på kvällar och nätter händer det att jag inte kan somna. Då har väl sovtåget gått och det är helt omöjligt för mig att få en blund i ögonen. Det tycker jag ibland om. Då är det så där stilla och tankarna kan vandra ostört. Det är en lyx för mig som ständigt upplever att jag blir avbruten mitt i. Jag märker att jag glömmer saker hela tiden, vad jag sagt, hört eller höll på med. Jag frågar tjejerna om och om igen om deras planer, skolan och så vidare. Det gör dem jätteirriterade. Ibland tror jag att jag börjar bli minnessvag. Men det är nog bara för mycket belastning och för lite vila intalar jag mig, och tar en Trombyl….bara ifall att!




Nu har lilla T vaknat och sitter på mitt knä, jag har glömt vad jag hade tänkt skriva…..igen. Jag är dock en inbiten optimist och vet att det blir bättre, dag för dag. Jag blir hela tiden äldre också så sömnbehovet minskar ju. Det betyder då tyvärr att den sömn jag just nu drömmer om och tröstar mig med kanske aldrig blir av!?!
Nåväl, då kan jag ju kanske vara barnvakt åt mina barnbarn så deras föräldrar får sova. Bara inte alla bestämmer sig för att ha sex barn var för då måste jag kanske fly landet!

Säng säng säng sova sova sova……





#sömnbrist #småbarnsliv #mamma #trötthet #natt #tystnad #ro




Uppfostra andras barn

Häggen börjar blomma i trädgården nu, världens bästa doft.

Ska man lägga sig andras barnuppfostran? Ska man ingripa om något håller på att hända? Är jag hönsig eller kan vissa verkligen inte föreställa sig att saker kan gå illa?

Grannhuset där jag bor har några hyresgäster. De hyr ut under korta perioder så just när man lärt känna dem ska de oftast flytta. Jag har brytt mig om att lära känna två av familjerna som bott där under de fyra år vi bott här. Sedan förra sommaren har det kommit till två nya hyresgäster. Båda har pojkar i 3-4-års åldern. Mitt problem består i att de verkar lämnas vind för våg. De korsar gatan utan att se sig för, leker sittandes på trottoaren med benen ut i gatan osv. Mina pojkar som är i ungefär samma ålder får inte ens vara på tomten själva. jag har just börjat släppa ut Frank 4,5 år att leka lite själv men bara korta stunder och jag håller mig vid fönstret. Att lille E skulle vara ute själv är helt uteslutet. Han springer hit och dit och villar bort sig på fem sekunder och jag får bara hjärtklappning.

Jag har varit över och sagt till en gång och även sagt till ene pojken att han ska akta sig för bilarna men budskapet går inte fram. En dag stod jag och  min granne och pratade om detta och vi får båda ont i magen av det. Jag är allvarligt orolig att de ska skadas och dessutom undrar jag lite hur man tänker när man låter så här små barn vara ute helt själva!?! Vad kan vara viktigare att göra när man inte arbetar och är hemma hela dagen, bara har sig själv och ett barn att ta hand om???  Och om olyckan är framme? Då är man väldigt ensam skulle jag tro!

Jag skrev ett litet brev till pastorn för att uppmärksamma problemet. Hade ingen lust att gå över själv för vår kommunikation är inte på topp sen ena familjen kamperat i våra utemöbler när vi var borta…

Igår blev jag för första gången kallad H-ordet. Dessutom erbjöds sexuella tjänster till min mamma som inte var med…lite obscena tecken fick jag också. Något sådant har aldrig hänt mig i mitt snart 44-åriga liv. Jo en gång när jag sprutade Narcanti i en narkoman som tagit en överdos blev jag kallad det. Det kan jag stå ut med. Men denna gång kom det från en hop småkillar som jag mötte på gatan utanför deras skola. De hade skrikit detsamma till en ung tjej som just passerat bakom mig. Jag blev arg, gick fram och frågade vad de sysslade med. Då vändes det hela mot mig. Jag insåg snabbt att detta var inte en verbal kamp jag kunde vinna så jag retirerade, hämtade min bebis från bilen och följde istället efter dem till deras skola. Det verkade de inte ha väntat sig, att en annan vuxen skulle bry sig så pass att de avbröt det de hade för händer och orkade bry sig om hur de betedde sig.
Framme vid skolan bad jag rastvakten kolla upp vilka killarna var och han lovade ordna med detta. Senare på kvällen mailade jag skolans rektor som även hon tog allvarligt på saken och lovade ta tag i det.

Jag riktigt orolig för vartåt vi är på väg. Att killar redan i 10-års åldern beter sig på detta sätt känns rätt kört måste jag säga. Jag tror stenhårt på att detta kommer hemifrån. Får man ingen respekt hemma så har man heller ingen att ge till sina medmänniskor. 
Dålig syn på kvinnor det har vi jämntjockt med i världen och jag tycker det blir värre även här. Nu talar vi inte dåliga löner och att kvinnor gör 80% av hushållsarbetet, vabbar mer än män och får sämre sjukvård för det är också helt förfärligt egentligen. 
Detta är ännu grövre, det är ett uttalat förakt och jag blir helt galen vid tanken på att mina döttrar skulle komma att bli tilltalade på detta sätt.

Jag pratade med min mamma om detta ikväll för att få pysa ut lite aggressioner (ibland är det extra bra med en psykiatrikermamma) hennes förslag var att nästa gång (om det någonsin skulle hända igen att någon erbjöd sig att knulla henne) skulle jag säga att vi inte gör så i vår familj, alltså lånar ut sin mamma för sexuella tjänster, jag undrar hur det skulle tas emot??? Värt ett försök iallafall. Nu kan jag erkänna att det är första gången i mitt liv jag ens skriver det ordet, jag har väl sagt det ett tiotal gånger i mitt liv…känns inte som mitt ord liksom. Inte hora heller för den delen.

Jaha, det var hard core om uppfostran av andras barn. Sen till lite mer light..




Det för tillfället knasigaste barnet, vad ska det bli av honom? Hjärnkirurg??


Jag frågan om vad man gör om man upptäcker att barn matas med coca-cola i nappflaska innan de ens är två….Jag sa direkt att man måste säga ifrån, sånt ger ju stroke när man blir äldre läste jag nyss i DN eller nåt! För att inte tala om Karies och Baktus. Alla i församlingen var dock inte av den uppfattningen att man skulle lägga sig i andras angelägenheter. Jag vet faktiskt inte vad jag skulle göra men om det var någon jag träffade ofta och hade en bra relation med skulle jag nog för barnets skull  försöka säga något på ett fint sätt. Kanske bara nämna det om studien som just publicerats. Linda in det lite diplomatiskt och utan den berömda pekpinnen. För att ge små barn coca-cola innan de ens kan tala….det känns lite uppgivet eller???

Själv tycker jag ganska illa om att bli kritiserad, iallafall om det görs på ett dåligt sätt. Att få veta hur man gör något på ett bättre sätt är jag alltid glad för! Jag gillar att lära mig nya saker och har ganska god koll på det mesta som rör barn, hälsa och säkerhet tror jag. Jag kan väl erkänna att jag nog är lite försiktig när det gäller barnen och hispar en hel del när de ska gå hem i mörkret, sova över efter en fest, leka på gatan eller tändstickor! Fast jag tror också att det kan vara därför inget allvarligt någonsin hänt här hemma…;) 
Nojjandet kring barn har jag nog fått av min pappa, mamma är mycket mer liberal där. Hon låter en hel del passera som jag själv skulle avstyrt omedelbart. Hon hänvisar alltid till att jag och min bror överlevt. Men när det gäller brorsan var det nog med en hårsmån. Han var helt galen som barn tydligen, lyfte hagen han blev placerad i och stack. Kunde inte gå men väl springa, hoppade nedför trappen rakt ned i tvättkorgen när mamma kom uppför trappan osv. Bunden vid en tall på tomten blev han då och då med 20m löplina för att inte springa ut i gatan och dö hela tiden. Så lite säkerhetstänk har hon mamman…

Det där att kunna ”se framför sig” vad som kommer gå åt skogen, det är inte alla som kan har jag märkt. När äldsta dottern var ca två år höll vi på och fixade i vardagsrummet. Hennes pappa lade då en brödkniv ovanpå ett högt skåp. Jag såg det och anmärkte att detta kan ju vara livsfarligt. Han tyckte jag var larvig. Ibland önskar man ju nästan att det ska gå illa för att man ska få rätt och denna gång fick jag rätt. En stund senare hade han glömt var kniven låg och den landade fint mellan hans fötter. Tur där inte stod ett barn.

Så nu har jag gnällt och tjatat lite…ex-maken fick en släng av sleven också, det var ofint. Han är en riktigt bra pappa faktiskt! Jag känner helt plötsligt att den där 5:2 metoden snabbt förvandlats till 2:5…jag lovar bättring. Det har bara varit lite för mycket på sista tiden här!



Det gäller att hitta en lagom stor utmaning…





Over and out!

#gnäll #uppfostran #mammor #fulaord #ängslig #hönsmamma #surkärring

Att segla i motvind.

Vardagsedge…

I vissa stunder känns det som om jag seglar i motvind. I veckan hade jag en sådan dag. De kommer allt tätare tycker jag eller så beror det på att jag är hemma mer just nu. Först möts man i köket av gårdagens disk, glömda färskvaror, tända lampor och stolar som skjutits ut när sittaren lämnat rummet och inte brytt sig om att skjuta in den igen. 

Min dag börjar i stort sett alltid med att jag ska röja upp efter andra innan jag kan ordna frukost till mig själv (och andra). När barnen med mycket slit och tjat lämnats på förskolan återvänder jag hem med bebisen och då har jag allt som oftast massor att göra vid sidan av hushållsarbetet. Den här dagen hade jag tänkt att duscha!?! Det är minsann inte varje dag man hinner det när man är föräldra”ledig”. Dum benämning på ett arbete som utförs med låg lön och noll cred.

I duschen möts jag av detta:

Varför slänga tomma förpackningar???



Min första impuls är att kasta allt i sopen. Min andra impuls är att källsortera. Det hela slutade med att allt fortfarande står kvar. Jag blir så fruktansvärt arg på familjen!  Jag kör omväxlande med hot, mutor, gråt, vädjan, skrik, surighet, uppgivenhet  för att få alla här hemma att förstå att man måste hjälpa till med hushållsarbetet. Man kan sortera sin tvätt, bära ned glas från rummet, plocka upp saker man tappar osv osv. 

Mina barn gillar för tillfället att baka och det är jag helt för. Mitt enda krav är att de plockar bort efter sig. Detta är tydligen för mycket begärt. Sen brukar jag också förorda att man läser receptet och inte kör igång innan man vet om det finns ägg, mjöl och socker till exempel. Eller vet hur lång tid det tar och lite andra superirriterande saker. Tjatigt tycker tjejerna.

Här ett smakprov på hur det går när man avstår från att läsa hela receptet och lyssna på mamman:


Macarons som ej går att lossa från pappret och brända….



Jag måste säga att det är tröstlöst att ensam hålla efter sex andra personer som inte bryr sig det minsta om hur det ser ut, och ännu värre, de bryr sig uppenbarligen inte om vad jag säger! Snart har jag dessutom sju för jag anar att den för tillfället ljuvliga lilla Tylla kommer bete sig som resten av familjen. Mitt värsta argument som jag i förtvivlan kör med är att jag har högsta utbildningen och dessutom har två företag att sköta och att de borde fatta att jag inte kan göra allt hemarbete också för då blir jag vidbränd, kanske får en hjärtattack och dör!?! Det biter inte….efteråt känner man sig dessutom usel. Barnen har ju knappast kunnat skaffa vare sig högskolepoäng eller arbete. Maken däremot tycker jag borde se fördelarna med att jag inte blir en utsliten tjatkärring som alltid är arg, men nej. Han föredrar att vila sin unga vackra kropp och sinne. Jag tänker hämnas med att bli riktigt skruttig som asgammal, gaggig tänker jag bli också!!

De gånger jag låtit bli att städa, tvätta, plocka osv slutar alltid med att jag inte orkar se eländet och städar sammanbitet och svär på att det är sista gången. Jag faller alltid till föga. Det beror, som en kompis vid namn Maria, en gång sade till mig att det är jag som äger problemet. Tack för den! Jag äger alltså problemet med att jag inte står ut med smuts och oreda. Då skulle jag vilja ge bort det, skänka detta till min man kanske så han får känna på lite hur det är att organisera någon annans garderob för sjuttielfte gången.

Jag svär alltid dyrt och heligt på att jag aldrig någonsin ska ha gäster i huset mer. Jag fullkomligt hatar att städa för att någon ANNAN ska må bra i mitt hus. Det är väl mycket mer rimligt att man städar för att man själv ska må bra? 

Dottern på 16,5 vårar hade fest i november och då minsann var det seriemördarrent i huset både före och efter att gästerna gått. MYCKET anmärkningsvärt och misstänkt…Nyligen hittade vi en skål med 300 fimpar gömd i koltgrillen.

Nåväl jag har nu haft kalas och det har således städats en del både av mig och andra. Då mår jag genast lite bättre. Tvätten har dock hamnat på efterkälken. Det ser mer ut som en klädkompost men jag har ingen förhoppning om att det ska multna bort tyvärr. 

Jag skrev detta i hopp om att min frustration skulle rinna av mig och det gjorde den väl till viss del men nu känner jag mig grälsjuk och futtig det var inte roligt. Jag får intala mig att jag äger mitt problem själv och djupandas…

Så till något annat. När jag stod där i duschen tappade jag ett kilo hår. Den satans amningen. Det tar ett år cirka att vara med i matchen igen. Det märkte jag för tre år sedan när vi skulle gifta oss. Jag gick då för ovanlighetens skull till en frisör. Hon är en väldigt ärlig och rak person, inte alltid bra för självkänslan, och hon kommenterade upprepade gånger att jag inte hade något hår kvar och hur det bara lossnade och var frissigt. Där befinner jag mig nu återigen. Jag planerar avsluta amningen å det kvickaste. Både för att lilla T bits och för att det aldrig varit my cup of tea så att säga.

Håret alltså. Jag är tämligen ointresserad av hår, ansiktsmålning, naglar och hud men inser att jag kanske skulle kunna göra något av en ansträngning då och då. Det behövs ju inte så mycket för att se lite mer vårdad ut. Genomskinligt lack på naglarna till exempel. Då blir det lite roligare. Läkare får ju inte ha nagellack, fejknaglar, ringar, klockor, hår som hänger mer än till axeln utan att sätta upp bland annat så man lär sig av med sådant rätt snabbt. Jag i ärlighetens namn aldrig varit så road av sånt heller. På sminkfronten är läppglans det jag använder mest därefter mascara ca en gång var 14:e dag. Kajalen har hängt med sen gymnasiet. Med åren kanske behovet av att bättra på utseendet blir större.

En överläkare jag jobbade med rätt länge hade också en yngre man, 20 år för att vara exakt. Hon var ett vidunder på att se bra ut. Jag som iallafall var 15 år yngre kände mig som en tant vid hennes sida. Hennes arbetsrum bestod av lika delar smink och formulär. Sannerligen imponerande. Hon lovade att lära mig allt hon kunde och jag fick några bra tips på hur man håller sig i trim som jag faktiskt använder. Ett speciellt bra tips fick jag under en kurs vi gick inne i stan som var allt annat än underhållande. Man tränar armarna genom att ”lyfta” bänken/bordet medan man sitter och till synes lyssnar intresserat. Då tränar man både armar och bröstmuskler!! Briljant!

Hon är i särklass den mest glamorösa människa jag träffat och jag hade aldrig kunnat gissa hennes ålder! Sån önskar man att man kunde vara ibland!

Nu ska jag knipa lite och sen försöka sova några välbehövliga skönhetstimmar!

GOOOOOOOD NIGHT SWEDEN!

#gnäll #glamour #nagellack #amning #håravfall #hushållsarbete #hemmafru