Lägga barn

Hallå i snöyran! Ni undrar såklart hur det går med vårt ”lära barnen lägga sig själv” – projekt!?! Jo tack BRA, även förväntan och JA, Ammie och maken hade RÄTT, jag erkänner och jag känner mig mer övertygad än besegrad…..typ.

Det tog fyra kvällar. På den femte dagen släckte Edgar själv lampan och somnade sött.

Om det var en kamp? Ja, men trots den vidriga första, andra och kanske tredje kvällen så mattades protesterna successivt ut och den som klagade mest i början var också den som snabbast lärde sig att somna. Igår var det mitt höga nöje att sitta på den lilla barnstolen som är min mors och högmässa för dem alla tre. Det gick på ett kick. Nu har jag och maken DRIVOR med tid att ägna åt att plocka, diska och tvätta….om vi vill. Men se det skiter vi i! Maken ser på Tv istället och jag läser, skriver eller ser lite på Svtplay eller Netflix och sen SOMNAR vi också sött.

Vid ungefär klockan nio tittar vi på varandra och konstaterar att det är en märklig känsla att ha det lugnt och tyst redan vid åtta och vid nio liksom känna att det går bra att tryna in.

I mitt fall har själva sömnen inte förbättrats radikalt för lille E kommer fortfarande in varje natt och gör om sig till en liten räka (eller stor) som ligger med ryggen mot maken och sen har fötterna mot min rygg och trycker ut mig mot kanten. Märkligt beteende eftersom det är MIG han jagar om nätterna.

Nu vid läggningen sa han till mig:

-Vet du var jag sover bäst i hela världen?

-Nä….

-Frankrike. För där har jag dig och pappa, mormor och morfar och poolen. Vad skulle kunna hända mig där? Jag älskar Frankrike, där är jag trygg!

I år ska vi dit allihopa, vi längtar!!!!

Sov gott!

Andra veckan

Jag tänkte i min enfald att ju tidigare desto bättre…men Färjan dimensioneras inte riktigt efter mängden bilar som ska på. Den går halvtom om tiden är inne och så här lång kö var det när båten gick. Jag ska gå upp tidigare imorgon tänker jag för banne mig ska det inte ta längre tid att åka hit än till förra arbetet, BANNE mig! Och om sen parkeringsautomaten fungerade på första försöket och inte 10:e hade jag kanske kommit den tid jag tänkt till min nya arbetsplats…..Den kärvar jämt fick jag höra. Tänk det. Vi kan skicka folk till månen men inte få betalautomater att vara snabba och välfungerande. Undrar vad som har mest inverkan på ett människoliv…?

Som sagt, livet rullar vidare. Idag var sista dagen för Tylla på hennes gamla förskola. Vi beslutade att byta åt henne då hon har 1,5 år kvar och vi inte är nöjda med att hon går i en grupp om 36 barn i åldern 4-5. Säkert ersätts hon av ett nytt barn fort som blixten. Iallafall hade jag köpt väldigt mycket frukt till idag. Två ananaser, två mangos, en korg med färon, en karta clementiner, bananer, physalis och melon för att hon skulle kunna firas av. Det visade sig att förskolan glömt att det var hennes sista dag(!). Hon var ändå nöjd, lekte mycket med sina vänner efter att ha varit hemma så länge utan kompisar. Och imorgon skolas hon in på en mycket mindre och kommunal förskola. Jag gillar egentligen inte visntdrivande omsrog….om den inte sköts av någon med hög morals med verksamhetens bästa för sina ögon och ej dollartecken men har sensate två gångerna valt privata alternativ. Det ångrar jag nu då jag sett verksamheten långsamt demonteras. Så inte mer pengar dit från vårt håll, det blev en principsak till slut (utöver att vår tjej var orimligt trött och grinig när hon kom hem på kvällarna).

Hittade denna….så ser den ju INTE ut men beställer man den kommer den med en färg i titeln!

 

Jag brukar inte vara så knusslig, ganska orädd för bakterier men idag när jag mötte mitt nya tangentbord kände jag att det var dags för en hela ytdesinfektion. Jag gnodde rätt friskt men fick till slut ta ett gem och skrapa loss smutsen på fyra tangenter där det satt extra hår. Ett nyårslöfte nu är att varje morgon sprita min arbetsstation!

Plötsligt insåg jag att vi alla tre hade samma mönster på…men de är inte stilla en sekund. Fotpn är fel, de är mer för videos!

Jag kan meddela att vi nu är nere i 30 min med Gulagläggningen och plötsligt kan jag och maken prata med varandra innan vi somnar….

Nya rutiner

Eftersom barnen lägger rabarber på min telefon så fort de vaknar har jag inget nytt foto att dela. Därför en gammal bild från när jag var ensam med Edgar på, ja ni ser favvostället.

 

Igår fick maken ny luft under vingarna. Allt var kalasets fel eller rättare fröken As fel. Barnen har ju varit lediga länge och de få rutiner/regler vi har här har luckrats upp lite. Med lite menar jag totalt. Det har varit ett totalt haveri kan man säga, på ett bra sätt för vi gör lite så som det faller oss in. (Dvs vi släcker bränder i full panik). Igår kom barnens fd förskollärare på besök och berättade hur smidigt hon lade sina två minsta (12 och 7). De fick en godnattpuss och sen var det klart! Hon sa att om man är KONSEKVENT i 4-10 dagar så går det utmärkt med detta. Maken HAR försökt detta tidigare men som han upplever det saboterats av MIG då jag är en ynklig ryggradslös och gråtmild vekling (alltså aldrig på jobbet då där jag har en rak och tydlig riktning och bara avviker från kursen i exceptionellt ömmande fall…). Så igår var det nya tag. Ej helt oväntat var det nr 5 som bjöd på mest motstånd. Nr 6 var inte så dålig hon heller och nr 4 gav snabbt upp, somnade utan protest. Det gör han iofs nästan jämt.

Tyllas strategi var att vara översnäll och älsklig. Säkert tio gånger kom hon in till oss/mig och sa:

-Jag vill bara säga god natt. Eller:

-Jag vill önska mamma god jul och få en puss. Grattis klämde hon ur sig när hon gick!?!

Helt klart är att hon fattat att smicker och välönskningar är ett socialt smörjmedel och ett sätt att ta sig fram i världen. Hon var övergullig och somnade till sist i sin egen säng.

Från en hotellnatt någon gång…

Edgar så….ja, vad ska man säga. Han använde alla trix i boken. Först vädjande och smickrande: Mamma jag äääälskar dig,  jag känner mig så trygg i din säng. Sen Snäääälla, jag är så mörkrädd…..jag våååågar inte sova själv. Vidare stilla gråt och uttalandens som: Vi är ju en FAMILJ, familjer håller IHOP, det här är INTE att hålla IHOP!

Han kom också in flera gånger, kröp in under täcket och klamrade sig fast vid min kropp. Han hade fattat att det var maken som INTE skulle vika ner sig och att hans bästa chans att få somna med en vuxen var att spela ut allt mot mig. Och jag och maken hade några diskussioner i viskläge så att barnen inte skulle höra att jag inte gillade detta men för husfridens skull bestämde jag mig för att låta maken stå vid rodret. Jag VET ju innerst inne att både han, A och för all del min lillebror har helt rätt i den här frågan och att både jag och barnen sannolikt blir gladare och bättre människor om det inte tar 2,5h att lägga dem. För jag är inte en glad människa då även om barnen får den hudkontakt de traktar efter.

Hur som helst så konstaterade jag och maken att den lille pojken är ett verbalt och socialt geni. Han hulkade och stötte fram sina synpunkter på hur detta kommer att skada honom känslomässigt för all framtid. Edgar var så snillrik i sina beskrivningar av sin utsatta situation, sin totala hjälplöshet och hur tydligt vi tog avstånd från honom på ett känslokallt sätt att vi nästan fnissade fast det värkte i hjärtat. Exempel:

-Hulk, hulk, hulk. Det går inte, jag kommer bli hysterisk! Jag tappar greppet här! Gråt, illgråt hulk hulk. Ni måste hjälpa mig, ni är min familj. Jag känner mig inte trygg i min sääääng! Jag måste se någon av er för att kunna slappna av. Jag tappar GREPPET över situationen, HJÄÄÄÄÄLP! Man behandlar inte barn så här. Ni är inte min familj, de skulle aldrig utsätta mig för detta.

Varpå vi/jag svarade – Men lilla gubben, jag ligger ju på andra sidan väggen, jag vakar över dig. Du får komma in inatt. Lampan är tänd och det kommer gå bra att somna själv.

En gång gick jag in för att klappa på honom, pussa och lugna. Då fick han mer kraft. Pressade fram stora tårar och skrynklade ihop det lilla söta fejset till ett russin och mitt hjärta nästan gick itu.

Efter drygt en timme var det tyst. Alla sov men även i sömnen hulkade lille E, så uppvarvad var han. Ikväll blir det tyvärr mer av samma men har man börjat kan man inte avbryta mitt i. A säger att om man bara får det att funka så kan man senare göra undantag. Jag längtar efter undantagen…..så mycket. Men mitt sömnbehov ÄR stort och därför lät jag maken styra mig den här gången och stålsatte mig. Vi kan inte ha ett liv där i princip all vaken tid med barnen på vardagskvällar går åt till läggning. Då orkar man inte i längden. Sömn är livsviktigt för alla, även barnen och det betyder ju inte att jag inte älskar dem bara för att jag låter maken vara konsekvent….eller? Jag är en push over när det gäller barnen, tål knappt minsta pip, har aldrig gjort. Jag tror att det är bra att vi är olika där jag och maken för två av min sort eller hans skulle nog bli dåligt och för fluffigt eller fyrkantigt.

Men jag konstaterar nöjt att 8-åringen faktiskt kan somna själv och det ger hopp för framtiden vad gäller övriga barn (mina äldre började ju somna av sig själv ungefär där också). Tylla fattar poängen med att vara snäll och smickrande (härskartekniker) och Edgar kan verkligen vara övertygande, förstår allt jag någonsin sagt till honom (om att familjer håller ihop och att det man utsätts för som barn påverkar en resten av livet samt att han kan väcka sympati genom att visa sig sårbar och svag).

Så även om det var hjärtskärande att höra honom kanske vi är på rätt väg här? Jag pussade honom ordentligt på morgonen (efter att jag slingrat mig ur från under hans ena ben och makat på katten som låg vid mina fötter. Jag fick stödja mig på maken för att komma ur sängen….Han fick också extra mycket varm choklad på morgonen och är nu väldigt nöjd med tillvaron.

Summering: Maken är bra på att stå fast vid beslut. Jag kan efter mycket påtryckning släppa kontrollen och lita på maken när det gäller. Barnen somnar trots livliga och ljudliga protester i sina sängar.

Slut på jättelångt meddelande. Ha en skön och molnfri söndag!

Tylla-bylla!

Woop woop! Nummer ett på topplistan. Jo det kan ha med priset att göra men när fler köper och inser hur FANTASTISKT BRA jag är på att skriva och hur askul jag är blir det easy peasy att sälja in alla mina andra böcker jag har i datorn och i skallen!!!! Jag LEDER!!!!!!

Maj sköna maj

Fotot gör inte himlen och solen rättvisa, det var helt otroligt vackert!

Hej på er!

Ännu en dag till ända. Jag och maken free basear….(internt skämt på arbetet) läggningen här hemma. Vi hade bestämt att han skulle lägga barn, jag arbeta med min bok. Det gick om intet för plötsligt hade vi ingen mjölk, inget bröd och ingen frukt hemma (nej det var ironi, det gick inte plötsligt) så jag var tvungen att åka och handla. Jag brukar åka på det. Jag handlade också en liter äppeljuice till grannarna. Mamman där hade så snällt gått på promenad med två av mina barn idag (detta resulterade i att jag fick mig en fin kvällspromenad när vi insåg att de var försvunna. Jag, maken, grannpappan och Frank började söka av närområdet på kvällen. Vi försökte ringa och ropa. När jag vandrat runt säkert 20 minuter kom jag på att de kanske gått in. Det var också tänkbart att grannfrun stod gråtande med bara sitt barn när mina två plötsligt bestämt sig att rusa åt varsitt håll. Och att hon nu inte vågade komma hem). De kom så småningom hem, före mig och det visade sig att de verkligen hade haft en mycket trevlig stund som Edgar uttryckte det (ordagrant) och jag fick höra att han var såååå bra på att se andras behov och var trevlig att samtala med. Halvtimmen innan hade vi fullskaligt krig här hemma och leksakerna rök….Men jag var nöjd. Att ens barn är diplomatiska och hänsynsfulla utanför hemmet ihop med andra barn och vuxna ger en hopp.

En sådan kanske? Kolla glaset! Men om man bor där jag gör behövs egentligen bara en mopedmotor för det är oändligt sega köer och jag satt TVÅ timmar i buss idag trots att jag gick hem lite tidigare. Maken åkte på att jobba sent plötsligt så jag fick ta barnen (eller rättare, min pappa fick hämta dem för han var ute på ön redan).

Nåväl. Jag åkte och handlade (jag och Carola bar samma nyans av rosa kan jag tillägga. Nog om det men bara så ni VET, jag handlade samtidigt med CAROLA!!) och när jag kom tillbaka skulle jag plötsligt ändå lägga barn…för de hade ju sett på Pippi…och liksom väntat in mig. Som behövde skriva. Jag har tidigare talat om vikten av closed loop communication. Vi ska börja arbeta mer aktivt med det. Som i ett rum på akuten alltså.

När jag upptäcker trafikkaos av detta slag i köket brukar jag vanligtvis plocka undan det men efter att ha haft ryggvärk i några dagar och svårt att böja mig har jag noterat att INGET plockas från golvet om inte just jag gör det. därför avvaktar jag för att se hur lång tid det ska ta för andra i familjen (läs: maken) att notera det obra i att ha en hjälm, en skottkärra och en bil precis vid kylen och diskhon….förvänta er mycket bilder på detta. MYCKET!

-Du tar barn ett (jag).

-Uppfattat, jag tar barn ett (maken).

Osv.

Jag snett underifrån. man ser den rosa nyansen som CAROOOOLA hade på sin kappa. Just min blus går att köpa på NK passagen just nu.

Nu hann jag iallafall med att sitta en stund med lilla söta Tylla, hon funderar så just nu. Idag var det döden. Den kom vi in på via en handduk. Den vita med blommor som jag fick för säkert 30 år sedan av min mammas väninna som dög för många år sedan i cancer. Tylla sa att den var fin. Då berättade jag att jag fått den av M som inte finns längre. Hon var tyst en stund. Sen sade hon:

-Red hon?

Jag fattade ingenting till en början men så mindes jag att Edgar tjatar på att han vill börja rida men att jag sagt att det är farligt…och så frågade jag om hon menade att hon dött av en ridolycka.

-Ja! Med en ton av total självklarhet i rösten.

-Nej, hon blev sjuk.

-Va?

-Hon fick cancer som spred sig. Men hon levde många år som sjuk, det var ingen olycka.

-Kan hon inte leka nu? Och rida?

-Nej men hon skulle nog gärna vilja.

Sådana konversationer sätter lite färg och melankolisk touch på vardagen.

När jag bäddade ner henne blev hon ledsen. Hon sa:

-Förlåt för att jag slog dig.

Jag fattade återigen ingenting. Men mindes att hon kastat sig från min famn och att jag grinat illa vid manövern som hindrade henne från att störta i betonggolvet. Det hade gjort intryck tydligen.

-Men lilla gumman, det var ju inte med mening som du gjorde så. Det var som en olycka, du ska inte känna skuld för det.

Tårarna kom och hon gömde sitt ansikte bakom de små knubbiga händerna.

-Men älskling, jag blev inte arg, jag fick bara lite ont och du menade ju inte att jag skulle få ont.

Jag försökte med en avledande manöver, att leka ”liten mus letar hus…” och då blev hon glad igen. Ville att musen skulle vara en snäll mus och jag la min hand vid hennes ansikte. Då ville hon att den skulle sova där.

Småttingar alltså. De gör en galet galen ibland och sen är de så där fantastiskt härliga mellan varven.

Nu ska jag se Line of Duty, den enda serien jag följer just nu, det finns inget annat värt att se faktiskt. Jo jag kan stirra på solnedgången, den var mirakulös ikväll.

Jag med solen i ryggen vid pass 21.20

Tjing!

 

Förväntningar är allt

Här lilla Tyllas söta fötter på min sida sängen. Hon sov tre minuter efter att jag lämnat hennes sida….Strumpbyxa på för säkerhetsskull!

Maken var så trött efter arbetet i fredags, han lade sig för att sova en stund…vid 18….och visst. Han hade varit fysisk hela dagen, inte bara nött kontorsstol. Då får man hälsosam trötthet i kroppen, det skulle alla sömnstörda testa.

Jag somnade först när jag lade Edgar ungefär vid åtta och sen ordentligt när jag lade Tylla 21-ish.

När E somnat satt han med F och T och tittade på något. (I det läget hade jag passat på att att lägga exempelvis Tylla som var så trött att hon hängde över mig redan vid åtta….). Jag blev lite besviken när jag såg att han nu kvicknat till men bestämt sig för att låta mig lägga två barn på raken. (Lite är en underskattning kan jag erkänna).

Jag tog med mig Tylla till hennes säng och somnade snabbt och i en onaturlig ställning som straffade sig 00.20 då jag vaknade upp igen. Jag klädde av mig och gjorde mig iordning för att SOVA och fann då maken ihop med Frank i min säng. (Det rimliga tycker jag hade varit att han lagt pojken i den säng som inhandlats för det ändamålet så att jag skulle få en rimlig chans att sova på något ställe). Så hade jag gjort….

Lagom till att jag lade mig för tredje gången vaknade Edgar, han brukar göra det ungefär tre gånger/natt numera. (Under det att jag skrivit detta har jag nu vid säkert fem tillfällen fått intervenera i bråk av olika slag mellan de vakna små, maken snarkar vidare). Jag väckte då maken som tog sitt täcke, kudde och gick in till E. Men först gick han på toa och lät E stå ensam och gråta i mörkret i sitt rum….han stängde INGEN dörr för att skydda mig och övriga från oljudet och gjorde sitt.

Jag har inte hjärta att låta ett ledset och uppenbart vettskrämt barn stå ensam i mörkret även om jag är jävligt kissnödig. Jag gick in till E och lugnade honom tills dess att maken var klar med sitt. Jag stängde BÅDA dörrarna till sovrummen och insåg att jag nu skulle dela säng med Frank som snott in sig i MITT täcke….Och visst jag delar gärna men hela poängen är att jag ju någon gång ska få sova…vi har pratat om detta miljoner gånger. Och ändå. När mörkret faller blir han en grottmänniska. På ALLVAR!

 

Detta finner jag på makens sida sängen…det är inte hanns, det vet jag men det är ändå rätt intressant att detta är det mina pojkar helst samlar på och sysslar med. Täljer spjut med vassa stenar….. Maken tittar helst på Bear Grylls eller Mythbusters som spränger grejer osv…..

Den här hittade jag på köksbänken nu på morgonen, den låg där inte igår kväll….vad händer här hemma?

Jag låg tidigt på morgonen nu och försökte förstå allt detta. Varför de män jag bott ihop med (två typ) inte kan vara trevliga på nätterna vare sig mot mig eller barn. Jag undrar om modersinstinkten i mig är problemet? Eller vad är det egentligen frågan om, är barn bara helt enkelt galna?

Kreativiteten flödar här hemma, mestadels på golvet. Och väggar förstås…..

En tes är att män (och nu är vi tillbaka på grottstadiet) är ämnade att döda fiender, endast. Och då ska de vara otrevliga när de väcks abrupt på natten, gärna med ett hotfullt parasympatiskt stånd…….Och tala gutturalt. Detta fungerar dåligt på barn som redan var rädda.

Mammor ska vara milda och trygga samt ha vett att låta den aggressive hanen sova lugnt på natten och vaknar därför innan…..och har inte den hotfulla rösten samt väljer att säga: Men lilla älskling är du rädd, kom och ligg här! Istället för att framstöta: Vad fan är det nu då? och passera förbi barnet som gråter……för att uträtta sina behov…..

Vad beträffar barnens sätt att ideligen störa sina föräldrar och syskon på natten….där har jag ingen rimlig grottlik förklaring. Jag tror tvärt om att det är fel att låte dem sova annat än på sin arm…..för det verkar ju vara där de trivs och sover bäst. Men så ska det ju inte vara nu…..

Min plan är att ha fler sängar i vårt sovrum. Det ska ske idag. och det ska finnas ett täcke till varje person också, i varje rum. Och jag ska inte väcka den björn som sover, jag ska gå och lägga mig vid 18 och sen inte bry mig ett skit om något. Inget ska komma mellan mig och min sömn, INGET!

Ibland tänker jag att jag borde läsa utvecklingspsykologi. Jag vill verkligen förstå detta med barn och deras helt obegripliga önskan att störa på nätterna, det ÄR inte en överlevnadsfördel…för mamman.

Jo, jag låg lääääänge och tänkte på detta innan jag vågade röra en fena (Tylla hade krupit in till mig också under natten). ilarna satt lugnt och snällt och spelade något spel på undervåningen. Maken sov ensam i en av barnens sängar. Så fort jag tassade ur sovrummet började killarna bråka, de krävde frukost av olika slag, jag försökte avvärja bråk enligt ovan och servera dem det de önskade i hopp om att iallafall T skulle sova lite…eller att maken skulle masa sig upp, klockan var ju iallafall över 8….

Tylla vaknade såklart och cirkusen var igång. Maken sover fortfarande. Han blev verkligen HEEEEEELT utmattad igår på jobbet, så trött, it´s tremendous! Jag är ju bara hemma…..och skriver en satans bok om att vara utmattad….

Jag vet, allt är mitt fel, jag har satt mig själv i denna skuta. Men idag blir det kanske ändring? Jag ska säga NEJ till allt. Eller för resten…maken ska ju GRÄVA. Ett hål om dagen är hans mål, så att vi får en altan till sommaren. Ett hål om dagen….mmm det skulle jag gärna ägna mig åt.

 

Och till er som tycker att jag borde ha med mer genomtänk här, tänk om, jag talar grottstadie här, det finns INGET utrymme för att bredda perspektiven alls! Inga kommentarer på det tack! TACK!

 

Natta barn

Först låg jag ihop med Frank i överslafen, Edgar och Tylla i den nedre…Plötsligt utbröt kaos och alla bytte plats, jag rörde mig INTE av principskäl. Fem minuter senare sov alla. Stor framgång!

Jag har sedan jag blev mamma första gången i augusti 1997 testat i princip ALLA metoder att söva barn. Nej, inte den som min bror så framgångsrikt använt sig av, den med att natta trots gallskrik och sen sju dagar senare haft helt sovkunniga ungar. Jag stod liksom aldrig ut med den där gallskrikningen. Och därför är jag nästan halvdöd. Men jag har nu på min ålders höst, i dessa sammanhang, börjat fatta ett och annat när det gäller nattning av barn och kanske det är min gyllene gås för jag vet inget som engagerar småbarnsföräldrar som snabba sätt att söva sina barn.

Det gäller att äta så krångligt som möjligt just nu för den här killen. Kristallglas med TVÅ sugrör i olika längd, melon på kinapinne och sen dricka te till detta….

Här kommer mina tre bästa tips, det sista är väl inte ett riktigt bra tips men ni får det ändå.

  1. Lägg barnet/barnen och sitt sedan på sängkanten i mörkt rum och pyssla med något helt annat. Typ blogga om hur överjävligt trist det är att 700 timmar per år går åt att natta ETT barn per vuxen kreativ person. (Om motsvarande tid lades på något som att t.ex lösa cancergåtan skulle medellivslängden snart vara 300 år). Works like a charm!
  2. Lägg barnet/barnen och gör så som jag gjorde idag. Läs en saga de känner igen men byt ut namn och platser till deras egna och sina föräldrars. Jag garanterar att deras hjärnor först fångas av intresse och sedan av allt virrvarr beslutar sig för att stänga ned. Jag kallar denna teknik ”dazzle and confuse”. Idag funkade det strålande. Kanske för att mina förväntningar på att få alla tre små att somna innan maken kom tillbaka från affären var noll och intet. Uppgivenhet känns som en bra ingrediens ihop med låga förväntningar.
  3. Ge upp allt, sätt på en film låt barnen äta i sängen och bara släck ljuset. Om inte DE somnar så kommer du göra det och då brukar barn tröttna på att störa en och också falla i dvala….detta är det minst PK sättet men kanske inget jag skulle göra en handbok av.

Lite så här känns livet nu. Om man bryr sig så kommer man bli besviken. Jag tycker man kan applicera det på i princip ALLT. Ibland tror jag att de som bryr sig minst mår bäst men om en person som är uppfostrad att bry sig plötsligt struntar i den blir den personen sjuk och cynisk. Jag hörde en kollega berätta att Han/hon röstade på ett altruistiskt sätt, alltså inte för att ge sig själv en hundring mer i månaden (så gör ju jag också men inte för att vara god utan för jag tyckt att det var det smartaste valet) och sådant gör mig glad. När någon som skulle kunna tjäna på att rösta på ett sätt väljer att göra det som är bäst för samhället…..Bra där!

Ja, det var väl allt, kanske jag ska skriva en bok i stil med Kaninen som så gärna ville sova eller Elefanten som var så satans trött och bli miljonär….ja, kanske. Min kunde heta: mamman som slutade bry sig och belönades med nattsömn…..jag ska nog INTE bli barnpsykiater ändå.

oövervakat badande kan gå lite hur som helst (notera duschstången…). Och vad har ungen i munnen????

ZZZZZZZZZZZZZZ

Lagom nivå

IMG_7873

Meddelande till allmänheten: Barn gör inte alls som man gör, de gör heller inte det man säger till dem. De gör precis så som de själva vill. Vare sig de vill det eller inte. Slut på meddelandet.

-Jag har ju sänkt! (Ett barn jag fött som tittar på vuxna män som spelar Minecraft).

-Men det är inte bara att sänka, det ska sänkas till en lagom nivå! (Jag som vaknade långt innan ringklockan).

Det ser mörkt ut, jag har nu inte bara ett utan TVÅ barn som väcker mig om natten. Det hade väl varit OK om de hade somnat på under en och halv timmes läggning men NEJ så jobbar inte barn, och jag undrar hur stor andel av världens barn som gör det? Igår träffade jag en kvinna som har än större problem än jag med detta (hur är det möjligt tänker ni, men så är det. I den här förunderliga världen är ju allt möjligt, se på USA!).

Jag försöker och försöker förstå VARFÖR barn beter sig så här (jag utgår här från att mina barn är helt normala så att ev. psykologisk stress av att vara just mitt barn ej spelar in, jag menar att det inte är något fel hos mig som förälder som gör detta) fruktansvärt mot sina föräldrar, tröttar ut dem och gör dem till monster alltså.

Jag har mycket svårt att förstå varför mina tre små HATAR att sova. Samma VARJE kväll och sen (trots den begränsade och inte alls de utlovade 10 timmars sömn som barn kräver enligt litteraturen) är pigga nog att vakna på natten och vilja ligga PÅ den otäcka människa som tvingar dem till sömn OCH väcker samma människa långt innan det är dags att stiga upp och har mage att ha ATTITYD!?!

Sitta och skrika mitt på golvet innan halv sex på morgonen är inte tillåtet i min kultur, så är det bara, hur har mina barn lärt sig detta?

Jag fick höra att lilla T, som just imorse utsatte mig för detta idag, hade sovit så gott på förskolan igår…och jag höll med fröken ”-är barn så trötta att de somnar på förskolan får de göra det….bla bla bla…” Ljug! Jag vill fasiken inte att mina barn ska sova på dagen, då vill jag också få göra det för jag orkar inte detta. Jag blir gaaaaaaaalen snart, på allvar gaaaaaaaalen!

Och vad gör jag när jag hoppar upp? Jag får värsta bästa idén till baksidestexten till boken, tar fram datorn (såklart efter att jag fixat frulle till skrikhalsen) och skriver EN mening på datorn. Då vaknar maken (efter att jag sagt till honom att tre barn nu är vakna, att jag har spränghuvudvärk, ryggvärk och faktiskt, föga förvånande FEBER lagom till helgen) och muttrar…

-Sitter du uppe…?

Som att jag VILLE sitta uppe!?! Jag vill fan sova till PÅSK! MEEEEN jag ser till att utnyttja den vakna tid jag får ”in the privacy of my own home”, hur ska jag annars få ihop allt? HUR?

Nu är jag klar för den här gången, bägaren rann över lite där men jag ska nog få ihop det till fredagsmötet 07.30 och klara av att ronda, skriva ut alla som ska hem och sen göra noggranna helganteckningar så att jouren vet EXAKT vad som ska göras med alla patienter på avdelningen under helgen. Man ska tänka MINST en dag framåt på jobbet. Det är väldigt vanskligt med tanke på att folk när som helst kan bestämma sig för att få en störtblödning, hög feber eller en hjärtinfarkt. Det gäller ju för övrigt hela värden hela tiden dygnet om så…..det var väl både normalt och oerhört svårt, se bara på USA. Expect the unexpected liksom.

Nog nu, jag ska hemifrån låååååångt hemifrån.

A

 

Lustige lille Edgar

img_4774

Vackraste färgen just nu är blodrött tycker jag. Rådhusvin står högt upp på listan….Notera samlingen med pinnar jag också bär….

img_4798

Inte helt frisk alltså…även om systrarna gjorde sitt yttersta och framförde Grease i köket gick hon att hålla vaken längre än till halv sju. Jag filmade de galna barnen, en klädd som Harry Potter, en Spiderman och Tylla som bökade fram en haremsdräkt ur lådan. De äldre var ej utklädda men levde ut ordentligt, så pass att jag ABSOLUT ICKE fick lägga ut den fantastiska videon….men jag lovar, de är helt ”out of control” trots att jag har EN regel här hemma, vi varvar NED inför läggning. Ingen fattar det, inte maken, inte barnen, inte nån och jag …jag filmar eländet…

 

Idag var jag hemma med Tylla, hennes sega hosta och snorighet släpper inte. Hon behöver vara hemma några dagar. Jag skulle ta måndagen, maken tisdagen. Så var det sagt. Vid 11 ringer maken…panik! Jag hade tydligen sagt att jag skulle ta onsdagen och torsdagen en gång för länge sedan….men pga telefon som havererat (kalendrar som inte synkar ( egentligen dåligt närminne) så glömdes detta bort). Därför blir jag hemma två dagar och så får han ta de övriga dagarna..som vi båda förträngt. Kalabalik på hög nivå.

img_4764

Här ett exempel på något som hade kunnat knäcka mig totalt. Står och äter glass på pappans dator medan mamman bakar surdegsbröd. Det gick åt fanders för övrigt, brödbaket alltså. NÄR ska jag sluta försöka baka bröd? NÄR??? Då jag kastade mig fram för att rädda datorn flydde dottern men sprang då rakt in i laddsladden så allt hotade att fara rakt ned i betonggolvet….Trygg Hansa har gjort en såååå dålig affär när de kom hem och sålde in sig hos oss. Trots att jag påpekade att vi hade vilda barn vill de ha oss som kunder. De kanske använder oss som en referens på hur illa det kan bli som värst…?

Det är inte första gången detta händer heller, jag lovar saker som jag glömmer bort eller skriver upp på fel ställe och sen….swosh, som bortblåst. En tandläkartid fick avbokas, ombokas och avbokas igen idag också. Nu får det bli av på semestern.

img_4757

Jag försökte hitta min mattork, det var ej möjligt. Då kom jag på att människor innan oss torkade växter på helt andra sätt, min mamma med förresten. Det gick bra på det sättet med. Plockat på en torr dag osv osv. Jag hörde en klok sak som Göran Greider sade idag på P1 (och ni som följt mig länge vet att han inte är överst på min lista av folk jag orkar lyssna särskilt länge på utan att bli galen). Han berättade om sin åldrade, 90-ish mamma som är av en annan sort, min farmors sort, (nästan, hon hamstrade väl lite mer än genomsnittet men inget fick förfaras) som medan vi toksorterar, klimatkompenserar och har ångest över de nya brallorna vi nyss köpt eller flygresan vi gjort, så sparar hon sina pappåsar, konsumerar väldigt lite och lämnar nästan inget klimatavtryck alls. Vi har mycket att lära där! Det borde vara ett krav att alla tonåringar med WiFi-krav bor en månad hos en person över 90 på landsbygden och bara observerar, och håller käft!!

img_4760

Tills jag hittar ett bättre ställe hänger de här, bredvid mitt sakrala loppisfynd!

img_4766

Varde veggo! Här fick jag trolla lite. Butter nut och rödbetor som var färdiga innan fick topping av fetaost, olivolja, hackad hasselnöt och trädgårdens sista kryddor, och så skjuts in i ugnen! Jättegott!

Hur som helst. Min dotter nummer två (hon kallar sig nummer ETT) kom tidigare idag, lite oväntat men hon är inte vegetarian så jag kan alltid rassla ihop lite extra mat alternativt stå över själv. Sen dök två till döttrar upp, vegetariska sådana, då blev det andra bullar…..tur man är en hamster och sparar mat i kylen om något blir över.

img_4771

Kanske det ligger en släkting därunder? Väldigt många löv att ta hem också….

 

Jag gick iallafall iväg för att hämta ene sonen, den lustige lille, från förskolan. Äldste sonen skulle ha utvecklingssamtal så han skulle stanna i skolan tills maken kom. Jag tänkte att en skogspromenad skulle göra oss båda gott.

Halvvägs bestämmer jag mig för att gå en annan väg, utforska lite. Vi har ju bara bott här drygt fyra månader och jag tycker att man ska hitta där man bor. Mina barn är ju av den rörliga sorten och jag känner att jag måste kunna skogarna här så som jag och min mamma kände till skogen där jag växte upp. Varje vrå alltså. Jag vek av, in på en upptrampad stig. Plötsligt ser jag stenar som påminner om en gammal husgrund….trevligt tänkte jag, det förklarar alla hallonsnår kanske? Det är en skog som består av både av löv- och barrträd. Jag spanar alltid efter svamp men har trots flera besök inte lyckats hitta något häromkring fast jag varit på olika (felaktiga) ställen. Några meter senare ser jag en underligt placerad skylt. Skymd av en stor ek. Där står att här finns gravar efter bronsåldern, tre stycken, outgrävda. ÅÅÅÅÅÅÅÅ vad spännande! Jag bor kanske 600m från en bronsåldersgrav! Jag bara älskar sådant, spännande för barnen också.

Jag läste skylten noga och fortsatte sedan mot skolan. Plötsligt minns jag att lille E har problem med att samla saker på marken. Det är inte ett stort problem om man bara går från skolan till bilen….men från skolan via bronsåldern och hem…det kan bli mycket knivigt.

En liten kille ville ha en loppa gjord när jag kom till Munde, jag visade, förklarade och tvingade honom att göra den ihop med mig så han lärde sig. Först ville han INTE, jag skulle vika. Nej sade jag (alltid med viss rädsla för att barn jag inte känner ska springa hem till sina föräldrar och tjalla på mig så att soc. kommer och tar mina barn för att jag är den elaka häxan från Väst) och förklarade att om han inte gjorde själv skulle han inte lära sig….Och han vek och blev sedan mycket stolt över vårat joint venture.

Edgar gjorde klart vad det nu var han pysslade med och sedan gick vi ut. Direkt började han samla på ruttna löv, småsten och pinnar. Ja, ja tänkte jag, bara det inte är våta sopor….

När vi kom in i skogen berättade jag om gravarna. Han var helt oberörd av detta. Han plockade och plockade….sen började han gråta, han fick inte med sig allt. Jag sa:

-Du kan inte plocka alla löv, ta bara de finaste, så gör jag. Nej, det gick inte. Han fick göra så som vi gjort tidigare. Han tittar upp i himlen och jag leder honom, storgråtandes hemåt. Då och då snubblade han på alla rötterna på stigen och då blev gråten ännu värre. Han tyckte så synd om sig själv som inte kunde få med sig skogens alla löv, kottar, pinnar och små stenar hem. Jag babblade på om järnåldern….

img_4775

Här bor Trulle, världens bästa troll!

När han lugnat sig lite började han välja ut de löv han ville ha. Ett svart fick han gå tillbaka och hämta, det hade tydligen etsat sig fast i hans hjärna som en reaklänning från Cos hos mig. Han fick gå. Vi fortsatte ett slag till på samma galna vis tills jag pekade på ett halvt omkullfallet träd. Då säger han plötsligt:

-Jag känner igen det här. Humöret steg, han tog täten och i ren lycka ropar han till mig:

-Det är Trulleskogen, det är TRULLESKOGEN!

Vi tittade på Trules hus och sen var han lycklig hela vägen hem. På vägen upp mot vårt hus ser han plötsligt att hela backen är täckt av orangea löv.

-Mamma, jag behöver ju inte plocka alla löv i skogen, det finns ju HÄR!!! Sann lycka för oss BÅDA!

Igår tvingade han mig att läsa Bröderna Lejonhjärta för honom. Jag sade först nej. DU kommer bli ledsen, JAG kommer bli ledsen, jag klarade aldrig mig igenom det första kapitlet ens…jag bara grät.

Han var bestämd, han skulle höra den. Jag vek ned mig. Jag fick den av min farbror och faster när jag var 10 år, det har jag skrivit själv.

När runan från Jonatans fröken kom började jag gråta, precis som då för 36 år sedan, jag tog mig igenom, för Edgars skull. Han låg och gjorde en poäng av att han minsann skrattade sig igenom den sorgliga passagen….jag var inte helt övertygad.

Ikväll vid läggning frågade jag inte om boken. Hans pappa hade läst en Sunebok för båda pojkarna (helt ärligt är den boken så fruktansvärt dåligt skriven, det känns som om de haft en vag plan för storyn och sen bara kastat ihop olika välkända uttryck, inte lagt ned någon möda alls på språket. Tätt omslingrade…va? Låter ju som Lady Chatterlys älskare!?! Det var fler töntiga formuleringar som jag inte ens orkar minnas för jag lägger inte tankekraft på sådant längre, jag måste försöka rekapitulera min kalender…och makens) så jag fick spara rösten. Då säger han plötsligt:

-Mamma, igår, när jag sa att jag skrattade och log….då var jag ledsen, jag grät….det var en besvärlig bok.

Jag kunde inte annat än bekräfta honom och sa att det var mitt fel, jag skulle aldrig låtit honom få höra. Sen avledde jag honom med bronsåldern och det faktum att han ju varit i Richard Lejonhjärtas slott….och att boken blir bättre på slutet…Katja och Tengil och så…och Orvar som är dömd till döden i grottan….? Öh…hur tänkte jag där? Imorgon blir det Emil. Jag vill ha palt i Anton Svenssons ansikte, Kommandoran i varggropen och sen fulla höns och smågrisar. Döden….nej tack. Inte just nu. Eller, det går bra om de dog för 1000 år sedan, då får man mening och sammanhang här på Mälarön, Vikingarnas vagga….;)

img_4773

Lille gullige filosofiska killen som försöker verka tuff men har det allra mjukaste sinnet. Och vill ta med hela skogen hem. Han hatar att vintern kommer och förstör, så många löööööv att rädda!

img_4867

Så här ser det ut hemma nu trots att jag FÖRBJUDIT alla att hänga saker över/lägga saker på trappräcket. Men maken ska slipa och torka golvet i hallen och detta är mitt desperata försök att dämpa ljudet in till barnens sovrum. Jag behöver ljudabsorption, på allvar, lindat runt skallen! Fast funkar rätt bra ihop färg- och stilmässigt ändå ser jag nu…fan vad bra smak jag har! Och ödmjuk…alltid ödmjuk.

 

Imorgon tror jag jag ska skriva något om skilsmässor, det verkar hett…

God natt!

Skamligt glad och utvilad

IMG_9645

Solnedgång över Paris i veckan….underbart! maken kanske kommer överraska med en weekend snart, sååååå worth it känner jag!

Hej allihopa! Nu är det jag, Positiva Anna, igen. Ni bara måste få höra det allra senaste, jag är sååååååå utvilad! Jag vet inte vad som händer här för plötsligt sover alla barnen hela nätter, de krånglar inte alls vid läggning. Det har de ju aaaaaaldrig gjort men nu bara, poff, så sååååver de! Såna gullpluttar. Man vill liksom bara gjuta av dem i gips och få dem att stanna så här okomplicerade och söta. Mitt liv är fullkomligt! Verkligen. Å sen markservicen hemma, han tar verkligen i från tårna nu. När man kommer hem efter att han vabbat med lilla minsta godingen står maten på bordet (läs: tre stekta korvar, ett helt och två kvaddade korvbrön med de nödvändiga tillbehören, senap och ketchup, på diskbänken), gud alltså! Såååå omtänksam, bästaste maken alltså. Men det tog inte slut där. Han lovade att jag skulle få sova inatt också (läs: första gången på säkert tre år) utan att behöva gå upp (läs: som de senaste tre nätterna när jag snittat fyra komma fem väckningar och två sängbyten/natt och avslutat i fosterställning lagom till alarmet tio i sex) såååååå härligt. Jag är mån om min skönhetssömn. Utan den klarar jag bara inte aaaaav att arbeta på medicinakuten. Så förstående han ÄÄÄÄÄÄÄR!

Åh, sen tar han andra initiativ också. Jag har ju en önskan om att leva frisk länge och har lite svårt att få till det på gymmet med PTn nu (läs multitaskar även när jag bajsar) så han hade ordnat en hinderbana åt mig i huset. Va? DET ÄR KÄRLEK DET! Så himla smart. Ta dig inte bort för att träna, träna där du skiter mer, genialt va!?! Kanske kan bli en storsäljande träningsbok, vad vet jag?

IMG_9643

Jag lägger mig full av förväntan, han har säkert förberett en härlig frukost på sängen till imorgon, han vet ju hur slut jag varit med allt nytt, ryggen och så vidare. Jag misstänker att han har något på gång för jag hittade en pain chocolat (UNDER JÄVLA SÄNGEN, HALVÄTEN).

Solen sken också. Alla gick ut (läs: jag försökte komma undan fem minuter för att samla ihop mig och se dagsljus efter tre pass på raken på akuten och noll vila) och då kom alla ut och ville umgås. Gulle!

Tänk, vad gjorde man utan familj? (läs:  …..ja, vad fan som helst faktiskt). Och nu……ska vi baaaaara mysa, krypa ihop och se någon kärlekskomedi ihop, ta ett glas kir royale och bara ha det gött! Så ska det vara, lucky me!;)

IMG_9644

Fridens hörrni, så vackert va! Min dotter F tog bilden, från en takterrass.

Hej då alla goa läsare, kramis, jag ääääälskar er!

Livet som försvann

FullSizeRender

Ena sekunden är han som ett lamm, ber om ursäkt och bjuder på jordgubbar. Sen stretar han emot, vandrar iväg och bråkar med brorsan. Kort därefter kommer han och har gjort O´Boy till mig, det finaste han kan bjuda på och frågar om jag ”är glad på honom nu”. Men älskade pojke, jag tycker alltid om dig, du bara gör mig utmattad och galen emellanåt, är det svårt att förstå? (svar ja, det kan han såklart inte förstå utan tror säkert att jag vill ge bort honom till grannarna då och då). Jag tröstar mig med att jag alltid försäkrar dem om att jag älskar dem och ber alltid om ursäkt om jag varit dum eller orättvis, jag försöker förklara vad som gick fel osv osv osv tills tungan nästan faller ur.

Vi har en tung period just nu. Pojkarna krånglar. Dels med oss, dels med varandra. Det är en sann utmaning att curla för dem dessutom då det är helt oväntade saker som kan få dem att brisera.

Läggningen är värst. Jag förstår att det kan vara den galna boendesituationen som gör detta, jag fattarm det är mitt fel och tungt är det. Jag anklagar vår säljare och mäklaren som inte redovisat öppet vilka svårigheter som var kopplade till tomten. Jag är också rätt så förbannad på kommunen som vägrar svara på mail. Planen var ursprungligen att vi skulle flyttat in i augusti. AUGUSTI!!!! Hallå!!

Jag funderar på vad vi gör för fel. Vi har försökt ALLT inklusive de sämre varianterna att skrika, bråka, muta och hota så att de ska lugna sig och somna. Jag förstår hur dumt det är och att det sannolikt har motsatt effekt men efter år av krångel kring sömnen orkar vi inte vara kloka och sansade föräldrar alltid. Det är som en naturlag. Mina ögon svider och jag känner hur jag håller på att falla i sömn. Killarna blir piggare och piggare. Jag läste en lång stund för dem en bok som de själva valt men det verkar som sömnpiller på mig och uppåttjack för dem.

På väg hem från skola och förskola däremot somnar de ofta. Jag har faktiskt försökt få till att minstigen ska sova på vilan men han vill inte för ingen annan sover. Och där tar det liksom stopp. Helt uppenbart orkar de inte från åtta till halv fem. Och vi klarar inte att de somnar fem och sedan vaknar vid två på natten… Ett omöjligt läge. Det gör mig så bedrövad att all tid som skulle kunna gå till att göra något på egen hand eller ihop med maken bara fylls av tjafs och frustration. Så onödigt. Och för varje läggning som går åt helvete låser det sig antagligen mer för de små barnen och min och makens stubin krymper. Varför kan inte barn bara sova? Och om de nu är trötta så de kroknar innan fem, varför kan de inte sova 15 timmar? Jag har så många frågor kring detta men har aldrig fått några bra svar. Det enda jag kan tänka mig är att vi har konstruerat ett samhälle som inte är så barnvänligt. Det kommer att slå hårt tillbaka på oss är jag rädd.

IMG_9355

Hur avslappnad som helst…mamman tar sig för pannan och börjar blogga, då somnar de båda på under en minut. Analys: Det ÄR mig det är fel på. Jag kan inte lägga barn. Tio minuter för interference! UT med dig i båset kvinna!!!!

Nu praktiserar jag metoden: strunta i ungarna så de somnar och som vanligt fungerar det….är det verkligen så enkelt? Att barn inte ska ha så jävla mycket uppmärksamhet….VA? Kan det vara så?

Maken fick äta kall mat, jag avstår helt. Matlusten är helt väck. jag vill ha chips. Och lakrits och en kopp te. Te är bra på det sättet att det känns helt nyttigt. Den perfekta balanseringen av chips och smågodis. Jag får se om jag kan lura iväg maken på ett köpuppdrag. Nu gör han kökstjänst. Jag delegerade helt rättvist det till honom. Han såg nog hur jag slokade för han protesterade inte (så mycket).

Jag gläder mig åt att kanske MP får nya ledare. Meeeeen oroar mig också av samma anledning. Jag tror tyvärr nämligen att de hade valt de de trodde var bäst…eller kanske det inte är så det funkar? Man kanske väljer den som är mest makthungrig och exhibitionistisk, för de brukar ju ta sig högt upp i makthierarkier….stavas det ens så. Jag hoppas det för jag orkar inte googla och jag har aldrig skrivit det förr. Juholt känns som en sommarbris i jämförelse. Jag skrev på min Fb att Nalin pekgul skulle kunna ersätta dem alla. Hon har allt! Hon är kvinna (det borde väl egentligen räcka?), hon är praktiserade muslim men låter inte religion fördunkla synsättet, hon har erfarenhet av förtryck och arbetar som sjuksköterska. den perfekta statsministern sålunda. Som har ett ÄKTA arbete och vet något om något. Dessutom kan man inte dra rasistkortet mot henne eller för den delen något pkkulturkort. Hon är demokratisk och klok. Jag gillar henne skarpt fast jag är på andra sidan så att säga. Dessutom kanske hon skulle kunna locka ut alla ilamister ur sina gömmen så vi kunde resonera lite med dem. Nättroll har hon ju dragit till sig så det räcker och hot mot en statsminister skulle nog väcka SÄPOs uppmärksamhet ordentligt om de inte redan har koll på henne…

Oj, jag skulle ju sluta. Nu slutar jag. SLUT!

IMG_9344

Arbetsdagen inleddes iallafall med detta. Medveten närvaro. Ett sätt att lära de med myror i brallan att fokusera och varva ned, skärma av från omvärlden och finna lugnet. Första gången jag testade var det mest magen jag fokuserade på som jag skrev, och att försöka förstå hur metoden funkar. Nu slappnade jag istället av och låg och funderade på allt som jag behövde göra under dagen. Kanske det inte var helt rätt men det flöt på bra idag (fram till sänggåendet) och jag tänker att detta vore ett bra sätt för vem som helst att starta upp arbetsdagen på. Jag tror att det skulle löna sig i längden faktiskt. Inte minst inom skola vård och omsorg där de största psykiska belastningarna finns. MEN det var väl en ekonomiskt helt oförsvarlig odé! Vi ska tänka kortsiktigt och PRODUCERA för tusan, producera vård…är det ens möjligt?